Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svågerlag - Svålighet - Svår - Svåra ankaren - Svåra fartygskanoner - Svåra fregatter - Svåra kättingar - Svåra läster - Svår artilleripjäs - Svårmod - Svår stång - Sväfflugor - Sväfning - Sväfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svågerlag innebär i svensk (liksom allmänneligen också
i utländsk) rätt äktenskapshinder samt domar- och
vittnesjäf; svågerlag å sidan i vissa närmare led
har tidigare äfvenledes utgjort äktenskapshinder
(sålunda i svensk rätt ända till 1872, i finsk
till 1882, i dansk och norsk rätt formellt ännu
i dag) samt är fortfarande jäfsanledning mot
domare och vittnen. Betydande utvidgningar af
svågerlagsbegreppet ha föranledts af den katolska
kyrkans uppfattning af man och hustru såsom ett kött:
sålunda uppställdes begreppet andra svågerlaget,
nämligen förhållandet till den, med hvilken ens äkta
make varit besvågrad (exempelvis ens makes styfbarn
från ett föregående gifte; hustrus styfmor; hustrus
brors hustru); vidare det s k. tredje svågerlaget,
d. v. s. förhållandet till den, till hvilken ens make
stått i andra svågerlaget (t. ex. makes styffars
änka). Till och med mellan mannens och hustruns
släkter inbördes kunde kyrklig rättsuppfattning
någon gång räkna svågerlag. Dessa utvidgade
svågerlagsbegrepp ha varit erkända äfven i vår äldre
äktenskapsrätt; först 1872 (i Finland 1882) borttogs
ur Giftermålsb. regeln om rätt upp- och nedstigande
andra svågerlag som äktenskapshinder. Mellan en person
och släktingarna till den, med hvilken han haft
könsförbindelse utan äktenskap, räknas s. k. oäkta
svågerlag, som i svensk rätt ända till 1915 års
ändring af Giftermålsb. utgjorde och i öfrig nordisk
rätt fortfarande utgör äktenskapshinder i samma
utsträckning som egentligt svågerlag. I enlighet
därmed talade män om mellankommande svågerlag
för det fall, att ena maken gjorde sig skyldig
till äktenskapsbrott med en släkting till andra
maken. Slutligen har äfven trolofning betydelse
för ifrågavarande ämne, så till vida, som vissa
verkningar af svågerlag (domar- och vittnesjäf) kunna
inträda mellan den ene af de trolofvade och den andres
släktingar. C. G. Bj.
Svålighet. Se Kallositet.
Svår, sjöv., grof, tjock, tung, stor.
Svåra ankaren, sjöv. Se Ankare, sp. 1051.
Svåra fartygskanoner, sjöv. Se Sjöartilleri,
sp. 773.
Svåra fregatter, skpsb. Se Fregatt, sp. 1342.
Svåra kättingar, krigsv. Se
Stängselanordningar.
Svåra läster. Se Läst 2.
Svår artilleripjäs. Se Artilleri. Suppl.
Svårmod, psykiatr., dets. som melankoli (se d. o.).
Svår stång l. Märsstång, skpsb. Se Mast och
Tackling.
Sväfflugor. 1. Bombylidæ, zool., familj, hörande
till underordn. Orthorhapha, afd. Brachycera bland
tvåvingarna. Hithörande arter äro vanligen tätt
hårbeklädda och af undersätsig kroppsbyggnad, med
spensliga ben, samt hålla sina ofta delvis mörkfärgade
vingar mer eller mindre utspärrade under hvilan. Sitt
svenska namn ha de förvärfvat på grund af sin vana
att sakta sväfvande flyga tätt öfver sandiga marker,
som bebos af solitära bin, hos hvilka deras larver
lefva parasitiskt. Släktena Argyramoeba och Anthrax
ha kort sugrör och hålla vingarna under hvilan halft
utspärrade.
Det förra släktets arter, sorgflugorna, äro
svarthåriga, ofta med silfverfläckar på bakkroppen
samt en i ögonen fallande djupsvart färg i synnerhet
på vingarnas inre hälft. Anthrax-arterna ha mer
eller mindre brunfärgade vingar samt ljusare hårband
på bakkroppen. Kroppslängden hos våra arter af de
båda släktena växlar mellan 5 och 15 mm. Honorna ses
borra ned bakkroppen i sanden för att afsätta sina
ägg i närheten af binas hålor. Den nykläckta larven
är långsmal, utrustad med långa, såsom extremiteter
tjänstgörande sidoborst, med hvilkas tillhjälp den
vandrar in i binas celler, där den ömsar hud och antar
vanliga fluglarvers utseende för att i denna nya
gestalt suga bilarvens blod och därefter förpuppas
i jorden. Dessa flugor undergå sålunda en liknande
hypermetamorfos som guldsteklarna och skalbaggarna
af fam. Meloidæ, i det hos larverna ett särskildt
vandringsstadium föregår det näringsupptagande
stadiet. - Släktet Bombylius, sväfvarhumla, innefattar
korta och breda arter med ymnig, brungul hårbeklädnad,
som ger dem en viss likhet med små humlor; det
långa och smala sugröret hålles styft framsträckt,
och vingarna äro äfven under hvilan utspärrade i
flygställning. Våra 4 arter af 7-14 mm. längd lägga
liksom förutnämnda släkten sina ägg i sanden kring
solitära bins hålor, men besöka äfven blommor, hvilkas
honung de likt fjärilarna af dagsvärmarsläktet
(se d. o.) suga i flykten. - Utomlands ha larverna
af vissa sväfflugor befunnits göra betydande nytta
genom att förstöra stora mängder af för växtligheten
skadliga gräshoppors ägg; andra ha iakttagits lefva
i fjärilspuppor. - 2. Empidæ l. Empididæ, äfven
kallade dansflugor, familj af gruppen Brachycera bland
tvåvingarna, till utseende och lefnadssätt erinrande
om rofflugorna. De artrikaste släktena af denna stora
familj äro Rhamphomyia, Empis och Hilara, hvilka i
synnerhet i närheten af vatten pläga uppträda i stora,
dansande skaror eller sittande på bladen lura på rof.
G. A-z.
Sväfning kallas stundom i stillärorna den egenskapen
hos ett skriftligt uttryckssätt, att dess afsedda
innebörd icke genast står klar för läsaren,
emedan en möjlighet att missförstå förefinnes,
hvilken aflägsnas först genom noggrannare analys af
uttrycket eller efter läsning af en längre del af
framställningen. Sväfningen är oändamålsenlig, då den
försenar och försvårar begripandet, men är gifvetvis
ej att likställa med missförstånd och tvetydighet.
R-n B.
Sväfningar, fys. Den ton, som höres,
när två ljudkällor, t. ex. två stämgafflar, som ha
nästan samma svängningstal, samtidigt ljuda, företer
den egendomligheten, att tonens styrka periodvis
växer och aftar. Dessa variationer i ljudstyrkan
kallas sväfningar och bero på interferens (se
d. o.) mellan de ljudvågor, som de båda ljudande
kropparna utsända. Antag, att två vågsystem, de
prickade och streckade vågorna i fig. 1, utbreda sig
från vänster mot höger och att svängningstalet för
det ena vågsystemet är n och för det andra n-1. (I
fig. svara 9 vågor af det prickade vågsystemet mot 8
af det streckade.) De båda vågsystemen, som öfverlagra
hvarandra, sammansätta sig till ett enda vågsystem
(den svarta, heldragna vågen i fig.). På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
