Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges offentliga arbetsförmedling - Sveriges offentliga bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göteborg exemplet, och den tillslutning, som dessa
anstalter vunno, gaf anledning till, att äfven
andra orter inrättade arbetsförmedlingsanstalter. Så
skedde 1905 i Stockholm, Malmö, Lund och Sundsvall
och efter hand under de följande åren i de flesta
större städerna i Sverige.
1906 befanns tiden vara mogen för ett statsingripande
på området. På förslag af civilministern A. Schotte
i Staaffs första liberala ministär beviljade
riksdagen arbetsförmedlingsanstalterna ett årligt
statsbidrag på 15,000 kr. (f. n. 100,000 kr.), och
den k. förordning, som fastställde vissa villkor för
statsbidrags åtnjutande, utgör ännu i dag grundvalen
för den offentliga arbetsförmedlingens organisation
och arbetssätt i Sverige. Dess principer kunna
i korthet sammanfattas så, att statsunderstöd
kan tilldelas arbetsförmedlingsanstalt, som
anordnas af landsting, hushållningssällskap och
kommuner, hvar för sig eller i förening, under
förutsättning, att arbetsförmedlingen är afgiftsfri
samt af ser allt slags arbete för såväl män som
kvinnor. Styrelsen skall vara paritetiskt sammansatt,
d. v. s. sammansatt af lika antal arbetsgifvare
och arbetare, under ledningafen opartisk ordf. samt
verksamheten underställas statsmyndighets ledning
och kontroll, hvilken myndighet skall föreskrifva
enhetligt arbetssätt och expeditionssystem för
samtliga anstalter. Tillsynsmyndighet är numera
Socialstyrelsen. Statsunderstöd erhålles för
utgifter för postporto, telegram och telefon,
tryckning af formulär, blanketter samt efter
pröfning i hvarje särskildt fall för kostnader
för jordbruksförmedling, mellanortlig förmedling,
förmedling af militärpersoner samt för upprättande
af fackarbetsanvisningar. Den närmaste ledningen af
hithörande ärenden utöfvas inom tillsynsmyndigheten
af en arbetsförmedlingsinspektör, tillika byråchef
i Socialstyrelsen, samt under honom två tjänstemän;
arbetet med statistik, rapportföring o. s. v. utöfvas
af Socialstyrelsens personal i öfrigt. Uppsvinget i
den offentliga arbetsförmedlingen har varit så snabbt,
att Sverige åtminstone på detta område af modern
socialpolitik godt torde kunna uthärda en jämförelse
med de bästa motstycken i utlandet. 1918 funnos
inalles 35 arbetsförmedlingsanstalter, af hvilka
24 voro länsanstalter och 11 fristående kommunala
anstalter. Bland de sistnämnda äro emellertid
inräknade Malmöhusläns 8 anstalter, som från länets
landsting åtnjuta årligt anslag. De tre anstalterna
i Stockholm, Göteborg och Norrköping kunna anses
vara uteslutande kommunala. Länsanstalter finnas
numera inom samtliga landstingsområden i riket och
omfatta i regel utom hufvudkontor i residensstaden
äfven flera afdelningskontor ute i orterna. Hela
antalet offentliga arbetsförmedlingskontor
utgör f. n. 126. Några anstalter ha dessutom ett
flertal ombud anställda på viktigare platser inom
resp. län. Den vid arbetsförmedlingsanstalterna fast
anställda personalen uppgick till omkr. 196 personer,
hvaraf 46 kvinnor. En länsanstalt i Sverige är i regel
upprättad af landstinget med ekonomiskt bistånd af
hushållningssällskap och de kommuner, där kontoren
äro förlagda. Denna utveckling vidtog, innan den nya
rösträttsreformen af 1909 i någon mån radikaliserat
de kommunala representationerna. Initiativet och
intresset kommo därvid
företrädesvis från samma håll, som först i riksdagen förkastade
idén om arbetsförmedling, nämligen jordbruket. Den
tilltagande bristen på arbetskraft inom modernäringen
hade nämligen klargjort för landtbrukarna, att den
offentliga arbetsförmedlingen lika väl kunde användas
för att till landsbygden återbörda öfverflödig
arbetskraft i städerna, som att främja inflyttning
dit. Jordbrukarna valde det förra tillvägagångssättet
och försökte målmedvetet utnyttja de sålunda
bildade länsanstalterna som ett medel att rekrytera
jordbrukets arbetskraft. Arbetsförmedlingsnätets
växande utbredning har också motsvarats af ett
ökadt anlitande af anstalterna från allmänhetens
sida. Medan antalet tillsatta platser 1906 utgjorde
endast 31,000, har motsvarande siffra 1917 uppgått
till 184,500. Antalet arbetsansökningar och lediga
platser utgjorde 1906 hvardera 51,000 och 1917
resp. 290,000 och 269,000. Af de 1917 tillsatta
184,800 platserna, hvaraf 113,900 manliga och 70,600
kvinnliga, gingo 36,200 till jordbruket, 14,400 till
skogshushållning, 25,000 till industri och handtverk,
20,300 till handel och samfärdsel, 49,300 till husligt
arbete och 39,300 till grofarbete. Förmedlingen af
arbetskraft till jordbruket utgör sålunda äfven
i kvantitativt hänseende en af den offentliga
arbetsförmedlingens största grenar, hvilket är så
mycket mer betydelsefullt i socialekonomiskt afseende,
som vår modernärings permanenta brist på arbetskraft
alltjämt är den svenska arbetsmarknadens mest
framträdande och bekymmersamma företeelse. Samtliga
anstalters inkomster 1916 uppgingo till 404,000 kr.,
hvartill kommunerna bidragit med 49, landstingen
med 28 och staten med 18 proc. Resten föll på
hushållningssällskap, allmännyttiga föreningar
m. m. Hela Sverige är nu omspunnet med ett
visserligen mångenstädes på grund af vårt lands
storlek mycket glest, men dock sammanhängande nät
af offentliga arbetsförmedlingsanstalter. Hvarje
arbetsgifvare eller arbetare, som anlitar ett litet
afdelningskontor i en aflägsen landsända, kan genom
den direkta förbindelsen mellan de olika anstalterna
erhålla öfverblick öfver och kontakt med hela landets
arbetsmarknad. I syfte att möjliggöra och underlätta
en mellanortlig förmedling af arbetskraft insända
distriktskontoren (flera länsanstalter äro nämligen
sammanförda till ett distrikt) i slutet af hvarje
vecka till Socialstyrelsen en vakanslista, upptagande
de lediga platser, som icke kunna besättas med inom
distriktet tillgänglig arbetskraft och som på grund af
sin mera stadigvarande beskaffenhet lämpligen kunna
bli föremål för mellanortlig förmedling. På grundval
af dessa vakanslistor utarbetas inom Socialstyrelsen
den s. k. Riksvakanslistan (se d. o.). - Om den
yrkesmässiga utöfningen af enskild platsförmedling
se Arbetsförmedling (äfven i Suppl.), sp. 1351,
och Kommissionär 2. O. Jrt.
Sveriges offentliga bibliotek, en årligen utkommande,
systematiskt ordnad förteckning öfver den af
Sveriges förnämsta bibliotek under året förut
genom köp, byte eller gåfva förvärfvade nyare
utländska litteraturen. Första årgången af denna
serie, som efter sin undertitel vanligen kallas
Accessionskatalogen, utgafs 1887 och omfattar 1886
års förvärf af Kungl. biblioteket, Vet. akad:s,
Vitt. hist. och ant. akad:s,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
