Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensksund - Svensksundsmedaljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverstelöjtnant Måns v. Rosenstein på
skärgårdsfregatten "Oden" ensam kvar på sin post och
uppehöll med väl riktad eld de först framträngande
lätta ryska fartygen, till dess hans ammunition
var bortskjuten, då han strök flaggan. Ryssarna
förföljde till långt inpå natten. Vid midnattstid
upphanns skärgårdsfregatten "Björn Järnsida", där
Ehrensvärd under slaget haft sin plats, men fartyget
gaf sig först kl. 2 efter ett glänsande försvar;
här hade fyra fartygschefer stupat, den ene efter den
andre. 25 aug. inkom återstoden af den slagna flottan
(30 stridsfartyg) till Lovisa under öfverstelöjtnant
Danckwardts ledning. Svenskarna förlorade 14
stridsfartyg, däraf 5 större, åtskilliga chefs-
och sjukfartyg, samt ett 20-tal transportfartyg,
hvilka senare måste uppbrännas. Förlusten i folk
utgjorde omkr. 1,500 man förutom 500 sjuka, hvilka
kvarlämnats på en holme. Ryska flottan förlorade
2 fartyg och omkr. 1,000 man. På båda sidorna
hade kämpats med största tapperhet. Se A. Munthe,
"Svenska sjöhjältar. Afd. VII. Flottan och ryska
kriget 1788-1790" (4:e d., 1915), som innehåller
en ingående skildring af första Svensksundslaget,
grundad på svenska och ryska källor.
Det andra slaget vid Svensksund stod 9 juli
1790. Efter Viborgska gatloppet (3 juli) samlade
Gustaf III hela skärgårdsflottan till den förmånliga
positionen i S. under sitt omedelbara befäl med
K. O. Cronstedt som flaggkapten, väntande sig, att
prinsen af Nassau, som låg till ankars vid Aspö,
öfvermodig af segern, skulle göra ett nytt anfall,
denna gång söder ifrån. Konungen räknade rätt. Den
7 och 8 sammandrog Nassau hela sin styrka på södra
sidan af Kyrkogårdsön vid sydöstra inloppet till
Svensksundsredden, 5 sjömil från svenska flottans
ankarplats. Vår flotta ordnades sålunda: i midten,
tvärs öfver farvattnet mellan Kråkskär och Sandskär,
förlades 4 skärgårdsfregatter, 1 brigg och 17 galärer
under öfverstelöjtnant H. von Stedingk (centern);
högra flygeln, 61 kanonslupar och jollar, under
öfverstelöjtnant J. Törning, lades i rät vinkel mot
centern mellan Kråkskär och klipporna vid Musala;
vänstra flygeln, 56 kanonslupar och jollar, under
öfverstelöjtnant K. L. Hjelmstjerna låg nästan i
linje med centern mellan Sandskär och ön Legma. För
att i flottans rygg (mot n. ö.) betäcka de fem sunden
mellan Kutsalö och fasta landet afdelades en reserv
af de öfriga fartygen; 30 kanonslupar och -jollar
lågo på bevakning mot Fredrikshamn; transportflottan
låg i Kymmeneviken. Svenska flottan utgjordes af 195
stridsfartyg (hvartill kom ett antal delvis bestyckade
öppna båtar) med omkr. 1,000 kanoner och 13,000 mans
besättning. Ryska flottan bestod af 270 stridsfartyg
(däraf 120 småfartyg) af tio olika certer med ungefär
lika stor besättning och samma antal kanoner som
på svenska flottan. De båda flottorna voro så godt
som jämstarka; men svenska flottan var någorlunda
uthvilad, medan den ryska var hårdt ansträngd af
rodden under det sista dygnet. Tidigt 9 juli -
årsdagen af kejsarinnans kröning - satte Nassau sin
flotta i marsch på fyra linjer, med kanonsluparna
i de två främsta linjerna, galärerna i den tredje
och de större fartygen i fjärde linjen. Vinden var
gynnande sydvästlig och Nassau viss om seger öfver de,
som han trodde, demoraliserade svenskarna. Vid
7-tiden utvecklar han hela massan af sina fartyg på en
linje med kanonsluparna på flyglarna, galärerna och
de större fartygen i midten; men då de senare skola
vända bredsidan till, blir linjen så utsträckt, att
flyglarna icke få plats (mellan Musala och Legma),
utan trängsel och början till oordning uppstå. Det
ryska anfallet försiggår på en mot svenskarna böjd
linje med tillbakadragna flyglar, medan svenskarnas
eld är koncentrisk och af god verkan. Kl. 10 är
striden i full gång. Då fiendens vänstra flygel
hunnit fram, tillbakakastas den vid middagstiden af
Törning med vår högra flygel; den får förstärkning
och gör ännu ett anfall, men drifves åter tillbaka
af Törning, som därpå med långskeppseld beskjuter
ryska centern. Denna har nästan ensam kämpat mot vår
center och vänstra flygel. Under tiden har den svenska
linjen fått förstärkning af de fartyg, som legat vid
de norra sunden, och af dem, som varit framskjutna
mot Fredrikshamn. Vid 3-tiden komma Hjelmstjernas
kanonslupar på vänstra flygeln fram i sundet mellan
Legma och Kutsalö samt hota att taga ryssarnas högra
flygel i ryggen; detta blir signalen till allmän
reträtt för de ryska kanonsluparna. Fiendens center
ligger dock kvar, men galärerna äro sönderskjutna, de
börja sjunka, den ena efter den andra. Endast de stora
ryska segelfartygen kämpa ännu. Till följd af den nu
hårda motvinden kunna flera af dem icke retirera, utan
måste uppbrännas. Andra fartyg drifva på land eller
på hvarandra och ned mot den svenska linjen, där de
måste ge sig. Först omkr. kl. 10 på kvällen upphörde
skottlossningen. Under natten blef vinden än hårdare
och hindrade de återstående fartygen att i mörkret
undkomma; de måste därför stanna kvar på valplatsen. I
dagningen den 10 under dimma försökte de retirera,
men anföllos af våra kanonslupar, som togo en del
af dem. Ryssarna förlorade 52 fartyg, mestadels
galärer och stora fartyg, d. v. s. nära en tredjedel
af sin flotta, samt mera än hälften af hela flottans
besättning. Svenskarnas förlust var obetydlig. Äran
af segern vid S. - den största sjösegern i Norden -
är i första hand Gustaf III:s. Mot ett afstyrkande
från alla sina underbefälhafvare utom Cronstedt,
hvilka rådde till skyndsamt återtåg, vågade han ett
afgörande slag; från sin slup strax bakom linjen
ledde han striden, på allt sätt uppmuntrande sina
män. En medverkande orsak till segern var vinden,
som gynnade fiendens anfall, men som sedan i
förening med sjögången försvårade hans eldgifning
och slutligen hindrade honom att undkomma. Det
moraliska intrycket af segern, den största vår
flotta någonsin vunnit, var utomordentligt. Det
afgjorde kriget, och Sverige kunde kort därpå afsluta
den hedrande freden i Värrälä. Åt de officerare,
som deltagit i slaget, gaf Gustaf III den af honom
instiftade Svensksundsmedaljen (se d. o.), och
Cronstedt blef riddare af Svärdsordens stora kors. 9
juli 1890 aftäcktes på Skeppsholmen i Stockholm
en minnessten i anledning af den stora segern.
A. M-e.
Svensksundsmedaljen, medalj, som präglades i anledning
af svenska skärgårdsflottans seger öfver den ryska
vid Svensksund 9 och 10 juli 1790. Medaljen, af 18:e
och af 12:e storleken, utdelades som en orden till
alla de officerare vid sjö- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
