Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk musik - Svensk musiktidning - Svensk månadsskrift för fri forskning och allmän bildning - Svensk-norska runor - Svensk oxel - Svensk prisindex - Svensk rikskalender - Svensk rätt - Svensk slägtkalender - Svenskstöfvel - Svensk sumak - Svensksund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N P. Ödmanns Josaphson-biografi (1885-86) och
P. Vretblads arbete om J. H. Roman (I-II, 1914). Den
mest långlifvade musiktidning, som utgetts här, är
"Svensk musiktidning" (se d. o.). E. F-t.
Svensk musiktidning, ett fackorgan, som utgafs
1881-1913, uppsattes i Stockholm af Adolf Lindgren
(se denne) och Fredrik Vult von Steijern. Den
senare afgick från medredaktörskapet efter ett
halfår, hvarefter Lindgren redigerade tidningen
t. o. m. 1884, sista året tills. med Frans J. Huss
(f. 1830), som fr. o. m. 1885 ensam var dess nitiske
redaktör ända till sin död 7 mars 1912. Sedan utgafs
tidningen af Gunnar Norlén i Uppsala sept. 1912-maj
1913, hvarefter den upphörde. Den utkom med 2
n:r i månaden, sedan 1884 dock med uppehåll för
juli-september, och lämnade regelbundet redogörelser
för musiklifvet i Stockholm, fortlöpande förteckning
och kortfattad kritik af Operans, operettteatrarnas
och konsertsalarnas verksamhet där, notiser om öfriga
musiktilldragelser i in- och utlandet, i hvarje nummer
dessutom biografier och porträtt af svenska och
utländska tonkonstnärer, vidare populära uppsatser
i musikens teori samt dess estetik och historia,
kåserier och korrespondenser samt notbilagor af
musikkompositioner. Tidningens årgångar fingo på detta
sätt i synnerhet stort värde som pålitlig uppslagsbok.
E. F-t.
Svensk månadsskrift för fri forskning och
allmän bildning utgafs i Göteborg 1864 af
e. o. biblioteksamanuensen vid k. biblioteket
Karl Simon Warburg (f. 1835, d. 5 jan. 1865)
och vann på grund af sitt mångsidiga innehåll och
vakna uppmärksamhet på samtida kulturspörsmål stor
framgång. Bland medarbetare märktes V. Rydberg, som
där offentliggjorde "Jehovahtjensten hos hebréerna"
och "Medeltidens magi", Sturzen-Becker, K. Snoilsky,
O. Eneroth, G. Hamilton, S. A. Hedlund, K. Herslow,
S. Wieselgren. Utgifvaren själf behandlade
bl. a. sådana kulturföreteelser som Darwins
nya arbeten, Mills åsikter om friheten samt de
religionshistoriska undersökningarna om buddismen,
liksom han skötte tidskriftens litterära kritik.
K. W-g.
Svensk-norska runor. Se Runor, sp. 1215.
Svensk oxel, bot. Se Oxelsläktet.
Svensk prisindex. Se Prisindextabeller, sp. 297.
Svensk rikskalender. Se Statskalender.
Svensk rätt. Se Nordisk rätt, sp. 1325.
Svensk slägtkalender. Se Örnberg 2.
Svenskstöfvel. Se Skodon.
Svensk sumak, tekn. Se Garfmedel, sp. 746.
Svensksund, gods i Östergötland, Konungsunds och
Dagsbergs socknar, vid Svinesundsfjärden af Bråviken,
omfattande 4 mtl i den förra, tax.-v. 117,300
kr., och 3 1/2 mtl i den senare, tax.-v. 66,000
kr. (1916). Nils Jonsson tillbytte sig 1362 jord i
Svinesund (gårdens äldre namn) af domprosten Mattias
i Västerås, 1419 pantsatte Sten Turesson (Bielke)
m. fl. S. till biskop Knut i Linköping m. fl.; vid
arfskiftet efter sin moder, Sten Turessons hustru,
1429, fick Karl Knutsson Svinesund på sin lott. Ebba
Månsdotter Lilliehöök egde gården 1543, som därefter
kom till mågen riksrådet Morits Birgersson Grip,
som ärfdes af dottern Margareta, gift med riksrådet
H. Hansson Wrangel af Lindeberg, hvars släkt egde
gården in på 1700-talet. 1804 fick
dåv. egaren konteramiralen A. Virgin tillstånd att
kalla gården Svensksund. Den har senare tillhört
grosshandlaren i Norrköping M. Philipson,
grosshandlaren A. V. Frestadius, dennes måg
kabinettskammarherren Sixten Flach samt hans son
kammarherren S. Flach, hvars arf vingar sålde den
1912.
Svensksund (fi. Ruotsinsalmi), d. ä. redden
innanför fem sund i finska skärgården, belägna
(se kartan) mellan fasta landet (vid Kymmeneälfs
östra utlopp) och Kutsalös norra udde, 8-9 sjömil
s. v. om Fredrikshamn. Det största sundet (mellan ön
Koiromsari och Mikariholmarna), af ryssarna kalladt
Kungsporten, utgör hufvudinloppet till den s. därom
liggande stora Svensksundsredden, som sträcker sig
i sydvästlig riktning och begränsas i ö. af Kutsalö
och den strax s. v. därom liggande ön Legma samt i
v. af ön Kotka och s. v. om denna af ön Musala. Midt
igenom denna redd och stora sundet går farleden mellan
Fredrikshamn och Lovisa. De fyra andra sunden voro
tillgängliga endast för småfartyg. S. är ryktbart
genom två där under ryska kriget 1788-90 utkämpade
stora sjöslag. - Det första slaget vid S. egde rum
24 aug. 1789, då svenska skärgårdsflottan, Augustin
Ehrensvärds skapelse, fick sitt bloddop under befäl
af hans son öfveramiralen K. A. Ehrensvärd. För
att betäcka arméns högra flank låg Ehrensvärd med
sin flotta af 44 stridsfartyg (skärgårdsfregatter,
galärer, kanonslupar, kanon- och mörsarbarkasser)
i S. mellan Kutsalö och Kotka. Ryska skärgårdsflottan
under prins K. H. N. O. af Nassau-Siegen var delad
i två eskadrar; prinsen låg med hufvudeskadern,
66 stridsfartyg, i farleden till Fredrikshamn 4
sjömil n. ö. om Ehrensvärds ankarplats, medan den
mindre eskadern, 20 stridsfartyg, under amiral
Balle låg vid Aspö i farleden 12 sjömil s. ö. om
Ehrensvärd. Prinsens plan var att med sina båda
eskadrar anfalla Ehrensvärd från två håll. Dennes
plan åter gick ut på att genom försänkningar i de fem
sunden vid S. mot n. ö. hindra ryska hufvudeskadern
att komma denna väg, medan han själf med hela sin
flotta skulle slå Balles betydligt underlägsna eskader
samt därefter draga sig åt v. i skydd af Svartholms
fästning (utanför Lovisa). Denna plan var, taktiskt
sedt, förträfflig. Men Gustaf III, som hoppades att
med armén kunna framtränga och belägra Fredrikshamn,
ville tills vidare icke tillåta, att stora sundet
(loppet) försänktes - hvilket skulle hindrat flottans
avancerande åt ö. - och än mindre, att flottan droges
åt v., enär den då ej längre skyddade arméns högra
flank. I god tid tillät dock konungen, att småsunden
försänktes, men Ehrensvärd uraktlät att försänka
sundet närmast stora loppet (mellan Koiromsari och
Tiutine) - enligt ryska uppgifter därför, att det
af svenskarna ansågs oframkomligt; först den 23, för
sent, tilläts Ehrensvärd att försänka stora sundet,
hvilket han nödtorftigt medhann - ett svårt arbete,
ty det var fartyg (icke "båtar"), lastade med sten,
hvilka skulle bogseras upp och nedläggas tvärs för
strömmen. Ryska flottan var beträffande antalet fartyg
och besättning nära dubbelt så stark som den svenska,
men dennas fartyg voro bättre byggda, lättrörligare
och försedda med mera praktiskt ordnadt artilleri. 24
aug. kl. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
