Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden utsmyckande: sniderier på träkyrkornas
portalbjälkar, reliefer i sten på stenkyrkors portaler
och på kolonnernas kapital, vidare dopfuntar,
sarkofager, relikkistor med figurer. Framför allt
på Gottland, där lätt behandladt material fanns att
tillgå, uppdrefs stenhuggarkonsten, och Gottland blef
under lång tid framåt ett centrum för konstodling i
de kringliggande länderna. Den kyrkliga skulpturen
följde de från de östromerska kultursamhällena
utgående strömningarna, visade påverkan än från norra
Italien, än från England och Frankrike, senare från
Tyskland och Nederländerna. Under 1100-talet började
träskulptur införas i landet, och inhemska träsnidare
upptogo snart denna konstart i anslutning till de
förebilder de hade att tillgå. Den gotiska stilen
började vid slutet af 1200-talet efterträda den
romanska, äfven i den kyrkliga bildkonsten. Många
bilder af den korsfäste, statyer och grupper af
madonnor och helgon infördes eller tillverkades
inom landet. De äldre figurernas stelt högtidliga
hållning gaf vika för behagfull elegans, smidighet,
uttrycksfullhet ; därefter följde en mera realistisk,
borgerlig uppfattning och en alltmera invecklad
komposition, som i de stora altarskåpen med deras
många scener och otaliga figurer tar en afgjordt
teatralisk hållning. Under 1400- och in på 1500-talen
påverkade mestadels nordtysk träsnidarkonst den
svenska, men äfven från nederländska verkstäder
infördes träskulptur till Sverige.
Äfven måleriet, som i kyrkornas utstyrsel intog en
betydande plats, var i Sverige en från sydligare
länder importerad konst, som följde den inom
kyrkan fastslagna traditionen, liksom den följde
smakförändringen genom tiderna (se
Kyrkmålningar med därtill hörande bilder). Utom detta
dekorerande måleri förekomma målningar i förbindelse
med skulptur, helgonfigurer eller skildrande scener,
ofta målade på altarskåpens dörrar och på predellan,
skåpets bärande sockel (se bild till Köping,
sp. 676). Äfven målade glasfönster infördes i
Sverige; särskildt idkades glasmålning på Gottland,
där praktfulla prof på dylik finnas bevarade i Lyes
och Dalhems kyrkor (se Glasmålning). Till kyrkans
konstnärliga utsirning hörde dessutom altarprydnader
(antemensale, antependium, se d. o.) af trä,
klädt med drifna förgyllda metallplåtar eller
broderade bonader, vidare relikskrin och olika
kyrkokärl, konstnärligt arbetade. Korkåpor,
mässhakar, biskopsmössor äro ofta nog konstverk
af rang, broderade i silke och guld, ofta med
figurkompositioner insatta i rik ornamentering (se
Biskopsskrud). Guldsmedskonsten stod högt, likaså
träskärarkonsten (utsirade korstolar o. a.).
Med reformationen börjar ett helt nytt skede
i den svenska konstens historia. Dittills hade
konstutöfningen arbetat i kyrkans tjänst; nu
beröfvades kyrkan sina rikedomar. Konungen blef den
förnämste arbetsgifvaren, och i st. f. kyrkor byggdes
slott och fästningar. För att uppföra och utsira de
nya byggnaderna inkallades yrkesmän från utlandet,
mest från Tyskland och Nederländerna - ofta nog voro
de på en gång arkitekter, skulptörer och målare. De
införde i landet tidens moderna stil, den italienska
renässansen, i regel modifierad af fransk, tysk,
nederländsk smak och
af lokala traditioner. Vasastil har den svenska
renässansen blifvit kallad. Till detta skede höra
slottsbyggnader i Stockholm, Uppsala, Vadstena,
Kalmar, Örebro, äfven Gripsholm m. fl. Under den
yngre Vasatiden tillkommo ock många betydande
adelsslott. Af kyrkor från denna tid äro Klara,
Jakobs, Maria Magdalena i Stockholm, Gustavi domkyrka
i Göteborg m. fl. (För detaljuppgifter och årtal
hänvisas till Byggnadskonsten, sp. 747 o. f.) -
Skedets fristående skulptur, består hufvudsakligen
af grafmonument, utförda af nederländska konstnärer
(de gustavianska monumenten i Uppsala domkyrka, i
Vadstena, Strängnäs m. fl.; se fig. i art. Gustaf I
och Karl IX). - Måleriet är hufvudsakligen dekorativ
tak- och väggfyllnad. De målningar med religiösa
eller klassiska motiv, som omtalas från denna tid,
äro längesedan ödelagda. Af stafflimålningar återstår
ett fåtal porträtt, utförda af utländska målare:
Jakob Binck (Gustaf Vasa; se fig. i bd 10, sp. 652),
Dominicus ver Wilt, Willem Boy, Baptista van Uther. -
På 1550-talet inkallades till Sverige konstväfvare
från Flandern. Af deras alster - "flamska tapeter"
i hautelisseväfnad - finnas flera prof bevarade
(se Hautelisse, sp. 112-113).
Sveriges stormaktsställning efter Trettioåriga kriget
medförde en storartad kraftutveckling på alla områden,
äfven inom konsten. Arkitekturen behöll fortfarande
ledningen. En storbyggets tid var då inne såväl inom
kyrklig som världslig byggnadskonst. Den kungliga
familjen och adeln täflade i att bygga såväl i
städerna som på landsbygden - en täflan, som fortfor,
till dess Karl XI:s reduktion beröfvade adeln dess
rikedomar. Den tyska och holländska smak, som härskat
under 1600-talets förra hälft och som gjort sig
gällande såväl i slottsbyggen (Vibyholm, Jakobsdal,
Rosersberg, De la Gardieska palatset i Stockholm
m. fl.) och i borgerliga hus (Petersensska huset i
Stockholm, se d. o., pl. VIII) som i kyrkor (Jäders
kyrka), blef nu uppblandad med nya element. Fransk och
italiensk barock infördes, framför allt af de båda De
la Vallée och af de båda Tessin. Jean De la Vallée
(1620-96) representerar hufvudsakligen palladiansk
klassicism (se Palladio) i dess holländska form
(i Stockholm Riddarhuset, Bondeska och Wrangelska
palatsen, om det senare se Kungshuset, Van der Nootska
huset, se Stockholm, pl. VIII, m. fl. i liknande smak,
Katarina och Hedvig Eleonora kyrkor, i landsorten
Karlberg, Skokloster m. fl. slott). N. Tessin
d. ä. (1615-81) påverkades af italiensk renässans
eller ungbarock, som han omplanterade på svensk
grund i Axel Oxenstiernas palats (se
Mezzanin), Riksbankshuset och Stadshuset på Södermalm. I
många andra verk i Stockholm och på landsbygden
anslöt han sig till fransk och holländsk stil
(Drottningholm, Strömsholm, Borgholm, Eriksberg,
Mälsåker, Sjö m. fl.). I Kalmar domkyrka gaf han
en typisk barockkyrka, den första i sin art i
Sverige (kupolen blef dock aldrig uppförd), och i
Karolinska grafkoret vid Riddarholmskyrkan en mindre,
italiensk kupolbyggnad af stort intresse. N. Tessin
d. y. (1654-1728) fullföljde flera af sin faders verk
och fogade till dem en rad mästerliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
