Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska amerikanaren - Svenska arbetareförbundet - Svenska arbetsgifvareföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elementet bland svenskarna i Amerika. Från midten af
1880-talet har den arbetat med ett något modereradt,
ehuru fortfarande frisinnadt program. I politiska
ting har den varit själfständig ("independent"),
men bekant sig till republikanska partiet. Den har
visat lifligare litterära tendenser än någon annan
svensk-amerikansk tidning, som torde ha berott
därpå, att dess redaktörer varit starkt litterärt
intresserade: Magnus Elmblad (1877-84), C. F. Peterson
(1884–88), Jakob Bonggren (1888-1908) och sedan
1908 Oliver A. Linder. Tidningen är sextonsidig och
sjuspaltig samt utgår i en uppl. på 75,000 ex. (1915).
O. A. L-r.
Svenska arbetareförbundet konstituerades 3
och 4 nov. 1899, närmast i följd af den förut
befintliga fackorganisationens sammankoppling med
socialdemokratiska partiet. Förbundets ändamål anges
i stadgarna vara att sammansluta arbetare, män och
kvinnor, af skilda yrken, för att förbättra deras
ställning i ekonomiskt, socialt och intellektuellt
afseende. Påståendet, att förbundet bildats och
ledes af arbetsgifvare, saknar grund. Förbundet är
indeladt i 7 distrikt, i spetsen för hvilka stå de af
förbundskongressen utsedde förtroenderådsledamöterna,
en från hvarje distrikt. Förbundsstyrelsen har sitt
säte i Stockholm. Ett stort antal lokalafdelningar
finnes på olika platser inom landet. Genom
förbundets förmedling har ett stort antal
kollektivaftal inom olika yrken kommit till stånd.
Fmn.
Svenska arbetsgifvareföreningen, den första allmänna
arbetsgivarföreningen (se d. o.) i Sverige,
bildades i sept. 1902 i Stockholm som motvikt
mot den s. k. politiska storstrejken i maj 1902,
hvilken träffade arbetsgifvarna oförberedda och
blottade deras underlägsna ställning emot arbetarnas
organisationer. Föreningen stiftades af industriidkare
och var närmast afsedd för fabriksindustrien. Hvarje
delegare i föreningen skulle till densamma erlägga
en viss afgift, beräknad i förhållande till antalet
arbetare, samt å andra sidan vid strejk eller lockout
åtnjuta en viss ersättning af föreningen. Dessutom
skulle hvarje delegare afge förbindelse å en
garantisumma, som i vissa fall fick användas för
föreningens utgifter eller tillgripas för delegaren
ådömdt skadestånd för brott mot föreningens
stadgar. Föreningens ledning skulle handhas dels
af en styrelse, af hvars medlemmar en skulle vara
verkställande direktör, dels af bland delegarna
valda fullmäktige, som hade beslutanderätten i vissa
viktigare frågor, särskildt ang. proklamering af mera
utsträckt lockout. Föreningen bildades på grundvalen
af ett godkännande af arbetarnas föreningsrätt och
sökte från början träda i lojal förbindelse med deras
organisationer. Till ordf. valdes G. F. Östberg och
till verkställande direktör G. Falkenström. Till
en början hade alla föreningens medlemmar varit
sammanförda i en grupp, oafsedt de yrken, de utöfvade,
men sedermera inrättades underafdelningar inom
föreningen, ordnade som sammanslutningar inom vissa
yrken (s. k. yrkesförbund), och verksamheten fick
därigenom större fasthet och planmässighet. Till
att börja med hade man i fråga om föreningens
verksamhet lagt hufvudvikten vid strejkförsäkringen
(se d. o.). Men emedan föreningen skulle bära det
ekonomiska ansvaret för strejk eller lockout hos
sina delegare, befanns det 1905 nödvändigt att
i stadgarna införa den bestämmelsen, att ingen
delegare egde rätt att ingå kollektivaftal med sina
arbetare eller deras organisationer utan föreningens
samtycke. Samtidigt beslöts (den bekanta "§ 23"),
att intet kollektivaftal skulle godkännas, som icke
innehöll bestämmelser, att arbetsgifvaren utan intrång
från arbetarorganisationers sida har rätt att fritt
antaga och afskeda arbetare, att leda och fördela
arbetet och att begagna arbetare från hvilken förening
som helst eller arbetare stående utom förening. Snart
uppstod strid med arbetarorganisationerna om "§
23", en strid, som i början af 1907 höll på att
leda till allmän lockout, men som bilades genom
en på regeringens initiativ ingången förlikning,
där arbetsgifvarnas synpunkter i hufvudsak vunno
fastställelse. Arbetsgifvareföreningens bestämda
uppträdande för skydd af arbetsgifvarnas rätt i
detta hänseende medförde en enorm anslutning till
föreningen under 1907. Det blef därför nödvändigt att
öka föreningens ledning. En ny direktörsbefattning
inrättades, och därvid utsågs till verkställande
direktör i föreningen Hj. von Sydow, hvilken tillika,
då Östberg afgick ur styrelsen, valdes till dennas
ordf. Falkenström kvarstod som andre direktör. 1908
undveks, äfven denna gång genom regeringens medling,
allmän strid med arbetarorganisationerna till följd
af tvistefrågor i rikets hamnar. Men stridigheterna
gåfvo näring åt en spänning, som utlöstes i 1909
års storstrejk (se Strejk, sp. 319), elddopet
för Svenska arbetsgifvareföreningen. Föreningen
bestod på ett lysande sätt profvet. Under hela den
oerhörda påfrestningen afföll icke mer än en enda
af föreningens omkr. 1,000 delegare, vid alla möten
och stämmor rådde en fullt enig stämning, så att alla
beslut voro enhälliga. Ehuru striden icke afslutades
genom ett formligt fredsfördrag, genomdref föreningen
i alla de föreliggande tvistepunkterna i realiteten
de minimikraf, som den från början uppställt för
sig. I understöd åt sina delegare måste föreningen
för storstrejken utbetala öfver 7 mill. kr. För
att uppbringa summan måste föreningen visserligen
anlita lånevägen, men skulden återbetalades snart,
hvarvid till en del inbetalningar å delegarnas
garantiförbindelser utkräfdes. – Efter 1909 har
föreningen efter förut fastställda grundsatser
ytterligare utarbetat sin organisation. Den har
bland rikets arbetsgifvarföreningar vunnit en
ledande ställning och har åstadkommit samarbete med
arbetsgifvarorganisationerna i grannländerna. Inom
lönestatistiken utför föreningen genom en nyinrättad
statistisk byrå ett mycket omfattande vetenskapligt
arbete. Med de till Landsorganisationen anslutna
arbetarförbunden har föreningen haft lojalt
samarbete och sökt att genom förhandlingar i godo
lösa uppkomna tvistefrågor. Med den syndikalistiska
arbetarorganisationen, som har på sitt program,
att aftal med arbetsgifvare icke behöfva hållas,
för föreningen däremot icke några förhandlingar och
sluter inga aftal.
Svenska arbetsgifvareföreningen omfattar (april 1918)
så godt som hela Sveriges storindustri, nämligen
följande yrkes- och ortsförbund (ordnade efter
stiftelseåret):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
