- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
943-944

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Jakobsson (Sveno Jacobi) - Svenljunga - Svennarum - Svennberg, Olof Teodor (Tore)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grafskrifter eller besjöng olyckor, som drabbat Skara
stad och Varnhems kloster. Han var närvarande vid
Kristian II:s kröning 1520 och satt som medlem i
den andliga nämnd, som 8 nov. afgaf den ödesdigra
kättarförklaringen öfver Sten Sture och dennes
anhängare, men har dock ej beseglat urkunden. Man
kan förmoda, att det var intrycken från de hemska
novemberdagarna 1520, som kommo honom, liksom
Laurentius Andreæ, likaledes en medlem af nämnden,
att tidigt sluta sig till Gustaf Vasa, såsom hvars
kansler han uppträder 1524 och ännu ett par år under
1520-talet. Han stod högt i konungens gunst, blef
1527 domprost i Skara, fick efter Magnus Haraldssons
flykt 1529 öfvertaga stiftsstyrelsen och utsågs 1530
till biskop. Som sådan inträdde han i rikets råd
och var den siste biskopen där. Om det anseende han
åtnjöt vittna de bref, som svenska kyrkans främsta
målsmän vid olika tillfällen skrefvo till honom i
viktiga frågor. I kyrkligt hänseende intog han en
förmedlande ståndpunkt och hörde till dem, som i
det längsta hoppades på återställande af den brutna
kyrkliga enheten. Jämte den utvalde biskopen i Växjö
och åtskilliga andra har han sålunda 27 aug. 1531
bevittnat den hemliga protest, som biskoparna Magnus
Sommar och Magnus Petri afgåfvo, att de endast af
fruktan förmåddes att verkställa biskopsvigningen,
sedan de mottagit de valde biskoparnes ed att, när
lägligt tillfälle erbjöde sig, söka bekräftelse hos
påfven och till honom aflägga lydnadsförpliktelse. Har
han verkligen aflagt en dylik ed, är den emellertid
ej bevarad. Sina humanistiska intressen visade han
i förhållande till svenska studenter i utlandet,
som han understödde både med råd och penningar,
i gengäld mottagande intressanta upplysningar
om ställningen i utlandet, och Skara skola synes
under hans inseende ha haft en blomstringstid. Om
hans administrativa duglighet synes vittna, att han
1540 anställdes som vice- eller underkansler i det
kortvariga regementsrådet i Västergötland. 1544 afgick
han från biskopsämbetet. Anledningen torde vara att
söka i Gustaf Vasas önskan att ersätta biskoparna
med af konungen mera beroende superintendenter eller
"ordinarier" och i de under Normans inflytande
genomförda förändringarna i kyrkobruken. Men när
den förste ordinarien i Skara redan följande år
afled, fick han under ledigheten åter deltaga i
stiftsstyrelsen. Han dog 1554, förmodligen i aug.,
och den bevarade bouppteckningen visar, att han
varit en förmögen man. Konungen tillegnade sig hans
kvarlåtenskap i penningar och silfver. Hertig Erik
rekvirerade en del af hans böcker. Förmodligen
följde de alla med, och några ha efter växlande
öden hamnat i k. biblioteket. Likaså medföljde
hans intressanta brefsamling, som numera förvaras
i Riksarkivet. Jfr "En hittills okänd svensk
krönikeskald från medeltiden" (i "Hist. bibl.",
1878), F. Ödberg, "Om biskop Sven Jacobi, den
förste protestantiske biskopen i Skara stift" samt
"Om biskopen i Skara Svenonis Jacobi härkomst och
hans arfvegods, de s. k. Kadegodsen" (bägge i
"Västergötlands fornminnesfören:s tidskr.",
häft. 8-10).
        Ehd.

Svenljunga, socken i Älfsborgs län, Kinds härad. 4,345
har. 1,455 inv. (1916). S. bildar med Örsås, Refvesjö,
Redslared och Ullasjö ett pastorat

i Göteborgs stift, Kinds kontrakt. – Inom socknen
ligger S. station och stationssamhälle vid
Borås–Alfvesta järnväg (linjen Hillared–Axelfors), vid
Ätran, som där har ett par fall (10 m.). Det är Kinds
härads centralpunkt med tingsplats, apotek (1860),
prov.-läkare, afdelningskontor af A.-b. Göteborgs
handelsbank och Bank-a.-b. Södra Sverige, många
handlande och handtverkare samt några industriella
verk, bl. a. Ljungafors klädesfabrik (med spinneri,
väfveri etc.), tillhörig Borås yllefabriks-a.-b.,
och Ljungafors trämassefabrik, tillhörig Ljungaskogs
a.-b., Rostads lackfabrik.

Svennarum (Svenarum), socken i Jönköpings län,
Västra härad 18,671 har. 1,928 inv. (1916). Annex
till Vrigstad, Växjö stift, Västra härads kontrakt.

Svennberg, Olof Teodor (Tore), skådespelare,
f. 28 febr. 1858 i Stockholm, debuterade 1877
på Ladugårdslandsteatern, uppträdde 1878–91 vid
Lindmarks och Keys sällskap, Göteborgs stora
illustration placeholder

teater och Aug. Lindbergs trupp, 1891–95 dels
på turnéer tills. med fru Julia Håkansson (se
denna), dels på Svenska teatern i Helsingfors
och har sedan 1895 varit anställd i Stockholm hos
A. Ranft, första året vid Vasateatern, från 1896 vid
Svenska teatern, med undantag af åren 1898–99 och
1902–05, då han jämte fru Håkansson framgångsrikt
förde eget sällskap i landsorten. Han var 1912–17
ordf. i Svenska teaterförbundet. – Till gestalt,
anletsdrag och stämklang en god typ af manlig kraft
och manligt behag, vann S. under sin tidigare
bana mycket erkännande företrädesvis i älskar-
och hjälteroller och förvärfvade efter hand teknisk
finess, särskildt i konversationsroller. Emellertid
utvecklade och fördjupade han oaflåtligt sin konst,
och under den senare, troget utöfvade verksamheten
vid Stockholmsscenen har han framstått som en
ovanligt mångsidig och i det hela öfverlägsen
karaktärsskådespelare, som tränger ned till grunden
vid försinnligandet af mycket olika naturell och
själstillstånd. Det är konstnärlig stil och icke minst
stämningsstyrka i hans personframställningar. Af
naturen ger han godt uttryck åt heder och ärlighet
(t. ex. Tellheim i "Minna von Barnhelm", Engelbrekt
i Blanches pjäs); som resonör har han utmärkt sig
i sådana uppgifter som Benedict i "Mycket väsen för
ingenting", Jack Tanner i "Mannen och hans öfverman",
den kvickt och intagande genomförda Generaldirektören,
den blidt ironiske kardinalen i "Primrose", än har
han utvecklat starkt patos som Goulaud i "Pelléas
och Mélisande" och Advokaten i "Ett drömspel",
undantagsvis skrämmande lidelse som Starschenski i
"Elga", än originell illfundighet som Göran Persson i
"Gustaf Vasa", förkrossande intelligens som Gustaf
i "Fordringsägare", eller roande humor som den i
flirtvanor bundne åldrande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free