Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svegsmon - Sveigder - Svein - Sveinbjörnsson - Svein jarl - Sveinsson - Sveio - Svek - Svekoman - Swellendam - Svelto - Svelvik (Svelviken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en kombinerad järnvägs- och landsvägsbro med tre
spann på 25 och ett spann på 45 m. 76,89 har. 724
inv. (1916). Postkontor, telegraf- och telefonstation,
gästgifvargård, provinsialläkare, apotek,
kronofogde- och länsmanskontor, afdelningskontor
af A.-b. Jämtlands folkbank, expeditionskontor af
A.-b. Mälareprovinsernas bank, kulturhistoriskt museum
för Härjedalen samt flera handlande och handtverkare,
säte för de flesta inom Härjedalen arbetande större
trävarubolagens ådalskontor. S. är Härjedalens mest
betydande plats sedan gammalt. Under medeltiden
höllos där lagting och efter Brömsebrofreden (1645)
landsting för landskapet, och nu är domhafvanden för
Jämtlands läns södra tingslag bosatt i S. och har
kansli inom samhället.
Sveigder (rättare än Svegder), nord. sagohist.,
var enligt Ynglingasagan en sveakonung och son af
konung Fjolner. Han for med tolf man under fem år
till Tyrkland och Svitjod det stora (Ryssland)
att söka Godheim och Oden den gamle, och då han
ännu en gång for att söka Godheim, lockades han
af en dvärg in i en stor sten under förevändning,
att han skulle få träffa Oden, men blef sedan
aldrig mera synlig. S. har ofta varit föremål för
poetisk behandling (af Geijer, Stagnelius m. fl.).
(B-e.)
Svein, norsk namnform för Sven.
Sveinbjörnsson, Sveinbjörn, isländsk musiker,
f. 1847, studerade teologi i Reykjavik och musik i
Köpenhamn samt senare i Leipzig (pianospel), verkade
från 1870 under flera årtionden som musiklärare
i Edinburgh och har tonsatt många engelska och
isländska dikter, bl. a. den isländska nationalhymnen
("Ö Guð vors lands"), samt äfven komponerat piano-
och violinstycken m. m.
Svein Jarl. Se Sven Haakonssön.
Sveinsson, Brynjólfur, isländsk lärd och
handskriftssamlare, f. 1605, d. 1675, möderneättling
till Islands siste katolske biskop, Jon Arason,
vann magistergraden vid Köpenhamns universitet,
blef konrektor vid latinskolan i Roskilde och
utnämndes 1638 till biskop i Skálholts stift
på Island. S. var en mångsidigt kunnig man med
stora litterära intressen. Han samlade med ifver
fornisländska handskrifter och lät afskrifva dem,
då hans ursprungliga tanke, att låta trycka dem
med latinsk öfv., måste uppges. Den förnämsta af
de handskrifter han lyckades leta upp och inköpa
var en samling kväden om de hedna gudarna och
forntidshjältarna, som han med stöd endast af en
lös och oriktig gissning gaf namnet "Edda Sæmundi
multiscii" (se Edda) och skänkte till konung Fredrik
III. Vidare ha tack vare honom åt eftervärlden räddats
de båda hufvudhandskrifterna af "Snorres Edda", såväl
den köpenhamnska (codex regius n:r 2,367 4:o) som den
uppsaliensiska (n:r 11 i Delagardieska samlingen),
den stora och rikhaltiga "Flatöboken" (se d. o.),
codex regius af "Grágás" och en värdefull handskrift
af Nialssagan, den s. k. "Gráskinna" i Köpenhamns
k. bibliotek. Genom den afskrift S. lät taga af Ares
"Islendingabók" (se d. o.) ha vi detta märkliga arbete
i behåll, då den gamla skinnboken tvyärr har gått
förlorad. S. var därjämte framstående genealog. I
religiöst afseende närmade han sig katolicismen
i många
stycken, ansåg Luther ha gått lör långt, tillbad
krucifixet och Guds moder, som han hyllat
i latinska verser, och iakttog fastan. I hög
grad sedesträng, ifrade han emot den då allmänt
utbredda dryckenskapen, ehuru med ringa framgång.
R. N-g.
Sveio (före 1911 Sveen), härad och pastorat strax
n. om Haugesund på halfön mellan Bömmelfjorden i
v. och Aalfjorden i ö., längst s. ut i S. Bergenhus
amt, Norge. 130,84 kvkm. 1,891 inv. (1910).
K. V. H.
Svek, jur., det förhållande, att en person i sitt
handlande med annan afsiktligen vilseleder denne
i fråga om de omständigheter, som äro eller böra
vara bestämmande för hans handlingssätt. Sveket,
som delvis sammanfaller med det straffrättsliga
begreppet bedrägeri (se d. o.), kan utöfvas vare sig
därigenom, att man lämnar positivt oriktiga uppgifter,
eller därigenom, att man förtiger omständigheter,
som skäligen, efter hvad den gängse uppfattningen
fordrar, bort omtalas. Enligt svensk lag (30 § i lag
om aftal m. m. 11 juni 1915, med hvilken dansk Lov om
aftaler 8 maj 1917 mycket nära öfverensstämmer) blir
en förmögenhetsrättslig rättshandling (ett aftal, ett
skuldebref, ett godkännande), som framkallats genom
svikligt förledande, icke gällande mot den person,
från hvilken densamma härrör, såframt motparten
antingen själf föröfvat sveket eller ock insett
eller bort inse, att personen blifvit af någon
annan svikligen förledd till rättshandlingen. Har
däremot motparten icke insett eller bort inse detta,
så inverkar i regel sveket icke på rättshandlingens
giltighet. Nutida utländsk rätt intar härutinnan i
allmänhet enahanda ståndpunkt. E. V. N. (C. G. Bj.)
Svekoman (af mlat. suecus, svensk, och grek. mania,
vurm, lidelsefull förkärlek), svenskvurmare. -
Svekomani, svenskhetsvurmeri. - Uttrycken ha särskildt
användts om ett parti, som i Finland under senare
årtionden sökt försvara och stärka det svenska
kulturelementet. Jfr Fennomani, sp. 43.
Swellendam [soe^andäm], stad i Kapkolonien,
i Breedeflodens dal, s. ö. om Kapstaden. 2,406
inv. (1904). Det är ett. af holländarnas äldre
nybyggen, anlagdt 1745 och uppkalladt efter
dåv. guvernören H. Swellengrebel. 1795 gjorde borgarna
i S. med tillhörande område uppror mot holländska
styrelsen och förklarade sig för en fri republik,
men i sept. s. å. togs republiken af engelsmännen.
Svelto [-tå], it., mus., otvunget, liffullt.
Svelvik (Svelviken), lastageplats v. om
Dramsfjorden, Jarlsberg og Larvik amt, Norge. 1,043
inv. (1910).. S., som tillhör Strömmens pastorat
och innesluter socknens kyrka, är byggdt utefter en
fjällsluttning längs den trånga och grunda
Svelvikströmmen. Pappers-, shoddy-och mineralvattenfabriker
och ett par mindre båtbyggerier. Utförsel af
sand. Kommunalt elektricitetsverk. Sparbank. Tidningen
"Svelvikposten" utges 2 ggr i veckan. Daglig
ångbåtsförbindelse med Kristiania och Drammen. 1801,
1807-08 och 1814 vid S. byggda batterier raserades
enligt beslut 1815. Numera är S. indraget i
Dröbaksunds befästningar (se Dröbaksund),
i det att där i samband med dessa anlagts ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
