Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Swedenborg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undervattensbåt, nya slusskonstruktioner,
ångmaskin, kulspruta, universalmusikinstrument och
flygmaskin. Ritningarna till dessa skickade han till
fadern på Brunsbo, hvilken emellertid slarfvade
bort dem. Flygmaskinens beskrifning och ritningar
återställde sedan S. i "Dædalus" (se nedan), och
den har i våra dagar vunnit mycket erkännande; den
är konstruerad efter tyngre-än-luften-principen och
liknar ett aeroplan, men utan motorn. Under resan
genom Tyskland hemåt tog S. ock kännedom om Leibniz
och Wolf, och bägge fingo lämna bidrag till hans
framväxande naturfilosofi. Han skattade Leibniz som
filosof vida högre än Wolf, men hämtade ändock med
tiden mycket mera från Wolf, kanske mer än från någon
annan utom Cartesius. S. befann sig i Stralsund, då
Karl XII ditkom efter sin berömda ridt från Turkiet,
och hyllade honom i nov. 1714 med en i Greifswald
tryckt Festivus applausus, där bl. a. kännedom om
pythagoréerna spåras. Ungefär samtidigt tryckte S. i
Greifswald en samling af sina tillfällighetsdikter,
Ludus Heliconius, och en samling versifierade fabler
om samtida händelser efter Ovidius’ mönster, Camena
Borea. Här visar sig inflytandet från Pope och dennes
smakriktning. Liksom Karl XII blef S. instängd i
Stralsund, men lyckades vid belägringens början rädda
sig på en jakt öfver Östersjön; i juli 1715 var han
åter på Brunsbo.
Han gjorde nu bekantskap med Polhem, som öfvat
lika stort och förädlande inflytande på honom som
Rudbeck, blef medlem af Collegium curiosorum (se
Vetenskapssocieteten i Uppsala) och åtog sig att
utge dess tidskrift, Sveriges första vetenskapliga,
"Dædalus Hyperboræus" (6 hftn, 1716-18, alla
med bidrag af S., enligt fackmäns omdöme lysande
af lärdom, mångsidighet och idérikedom). Hösten
1716 föreställde Polhem honom för Karl XII i Lund;
konungen intresserade sig lifligt för den unge
ingenjören och utnämnde honom till e. o. assessor
i Bergskollegium, där S. första gången tog säte 6
april 1717. Nu utvecklade han hela sitt mångfrestande
geni. Bl. a. förelade han med uppslag från Hans Brask
för konungen planen till Göta kanal och stakade sedan
linjen för densamma genom Vänern-Hjälmaren-Mälaren;
som arbetsledare byggde han de första slussarna vid
Karls graf 1718. Som Polhems biträde medverkade han
vid dockbyggnaderna i Karlskrona och konstruerade
ugnar för saltsjuderierna på västkusten. Enligt
Sandels’ åminnelsetal 1772 skulle S. ha varit den,
som med hjälp af skickliga konstruktioner i juli
1718 förde den svenska flottan från Strömstads hamn
tvärs öfver Bohuslän till Pilgården vid Idefjord
för att instänga Fredrikshald. S. själf omnämner
ej denna bedrift. Han framställde planer på ett
pappersbruk, på ett observatorium, en professur i
nordiska språk och ett kompani för export af svenskt
järn, konstruerade en ny värmeugn och började sitt
egentliga författarskap i matematik, naturfilosofi,
astronomi och kosmologi, kemi och anatomi. Detta
författarskap utmärktes redan af vidsträckt lärdom,
men ock af en påfallande tillkrångling och oklarhet
i framställningssättet, som sedan nästan blef mani
hos S. Huru mycket af S:s idéer är hans eget och huru
mycket lån från hans
litteraturstudier, är ej lätt att afgöra, då han i
regel blott ofullständigt anger sina källor, äfven
där han noga följer sådana; utom de redan nämnda
framträder särskildt Baglivi (se d. o.) på det
anatomiska området. Minst lyckad synes han ha varit
som matematiker, fast han äfven där egde betydande
insikter (undersökning af G. Eneström); hans lärobok i
algebra, Regelkonsten (1718), betecknar kulmen af S:s
oklara framställningssätt. Hans framtidsblick yppade
sig i Förslag till vårt mynts och måtts inledning
(1719), hvari han föreslog decimalsystemets införande,
sedan han i en skrift 1718 på grund af diskussion med
Karl XII föreslagit 8-talet. Nu utgaf han ock i tryck
Försök att finna östra och västra lengden igenom månen
(1718). Hans kosmologiska skrifter De causis rerum
(1717) och Ny mening om jordens och planeternas gång
och stånd (1718) äro till stor del inspirerade af
Cartesius’ "Méditations et principes". Där framträder
dock redan S:s naturfilosofi på väg till en säregen
form (se nedan). Ett för kännedomen om hans teologiska
vardande viktigt bref af nov. 1719 visar, att han
redan sträfvade efter en monistisk världsförklaring
(Gud och andevärlden af samma element som vi, men i
en finhet, som utesluter det s. k. materiella). Han
är här starkt påverkad af Polhem.
Karl XII:s död blef en stor förlust för S., liksom den
nästan samtidiga brytningen af hans korta förlofning
med Polhems 15-åriga dotter Emerentia (måhända var
förut hennes äldre syster Maria lofvad honom) kom
honom att sluta umgänget med Polhem och för en tid
draga sig undan till Dalarna, djupt nedstämd. När han,
som 1719 adlats med namnet Swedenborg, återinträdde i
sin tjänst i Bergskollegium, framträdde hans intresse
för det religiösa starkare än förut (jfr bl. a.
brefvet 1719). Sitt hufvudarbete vände han enligt sin
tjänst till geologien och mineralogien. Under en
kort period af mindre än tre år producerade han här
en rad lärda undersökningar, af hvilka må nämnas
den till Ulrika Eleonora dedicerade, vetenskapligt
snillrika Om vatnens höjd och fordne verldens
starka ebb och flod (1719; med en mängd bevis för,
att större delen af Sveriges land fordom stått under
vatten och östkusten alltjämt höjer sig), Beskrifning
öfver svenska masugnar och deras blåsningar (1719;
tr. först 1904, berömd af fackmän), Nya anledningar
till grufvors igenfinnande (1719; tr. i engelsk
öfv. 1906, enligt Hj. Sjögren ett af exemplen på S:s
förmåga att föregripa idéer från våra dagar) samt Om
Wenerns fallande och stigande (1720), som han söker
förklara genom vattenmassans sammandragning till sjöns
midt och utbredning mot periferien, kanske den minst
lyckliga af hans fysiografiska spekulationer. Han
hann också med ett mindre arbete, Anatomi af vår
aldrafinaste natur (1719; "vårt lefvande väsen består
af contremiscentien", atomrörelsen), manuskript
Geometrica och Algebraica, etc. Denna författarperiod
afslöts med en resa 1721-22 till Holland (viktig
för S. genom hans samvaro med svenske residenten i
Haag, den insiktsfulle nationalekonomen J. F. Preis)
och Tyskland (där S. besökte ett flertal bergverk
och till beskyddare vann hertig Ludvig Rudolf af
Blankenburg). Under resan utgaf S. i Amsterdam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
