Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Swedenborg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos sin svåger, bibliotekarien Erik Benzelius d. y.,
sedan fadern flyttat som biskop till Skara. Benzelius
var en senfödd humanist, hvars forskarifver omfattade
nästan alla tidens områden; af honom väcktes S:s
universella vetenskapliga entusiasm.
 |
Fig. 1. Emanuel Swedenborg. Oljemålning af
P. Krafft d. ä. (Gripsholms slott.) |
Senrenässansen mötte honom ock genom Olof Rudbeck
d. ä., som nog betydde lika mycket som Newton för S:s
andliga daning (Lamm). Rudbeck ledde hans intresse
till de stora världsförklarande hypoteserna och ingöt
i honom storhetstidens vetenskapliga fantasi och
eröfrarlust. S. blef ock en trogen anhängare af
"Atlanticas" lärosatser, och hans andevärld blef
på sitt sätt en parallell till "Atlantica". En
betydelsefull impuls fick Swedbergs tankevärld
från den i Uppsala pågående striden om "libertas
philosophandi", d. v. s. den kartesianska filosofien;
redan under studietiden började nog Cartesius
bli bestämmande för hans tankeriktning. Hans
studier i Uppsala torde eljest ha omfattat mest
humaniora, särskildt språk; han afslutade dem
1709 med en disputation öfver Senecæ et Syri Mimi
etc. selectæ sententiæ cum annotationibus Erasmi,
som visar hans studier i antiken och renässansen och
hans etiskt färgade intresse. Efter disputationen
ville S. egna sig åt naturvetenskapliga studier och
därför resa utomlands. Han fick dock vänta ett år,
som han tillbragte på biskopsbostället Brunsbo
vid Skara, hvarunder han skref latinska dikter
(bl. a. hyllning till Magnus Stenbock efter slaget vid
Hälsingborg), lärde sig bokbinderi och orgelspelning
och samlade fornfynd (bl. a. mynt och benen af den
nu s. k. Swedenborgs-hvalen i Uppsala, hvilka han då
trodde ha tillhört en jätte).
Sensommaren 1710 afreste Swedberg på en studiefärd,
närmast till England, där han ville utbilda sig
under Newtons m. fl:s ledning. I London fängslades
dock först hans intresse af den kulturella och
religiösa storhetstid, som gaf England under
drottning Anna ett i hela historien sällsynt
stort antal betydande män. Renässansdraget i hans
andelif stärktes här ytterligare, liksom hans
enastående allmänbildning. Bl. a. tog han reda på
lämplig engelsk litteratur för inköp i Sverige
och fick själf starka intryck af bl. a. Milton
(se nedan). Hans tankevärld påverkades väsentligen
i tre riktningar: 1) Newtons kosmologi och dennes,
Flamsteeds och Halleys astronomiska rön och idéer; 2)
Lockes "Essays concerning human understanding", som
(enl. Lamm) t. o. m. spelade en afgörande roll i S:s
utveckling genom sin kunskapslära, med dess korsning
af empiriska, rationalistiska och mystiska tankegångar
(läran om intuitionen, det inre andliga skådandet,
tron på kroppsliga andar o. s. v.); och 3) den
engelska nyplatonismen, den s. k. Cambridgefilosofien,
särskildt John Norris, som i anslutning till
Malebranche sökte utnyttja Cartesius’ filosofi
för kristendomen i mystikens anda. Det sistnämnda
nyplatonska inslaget, som blef så starkt hos S.,
ökades genom hans bekantskap med tysken Rüdinger
(bl. a. läran om själens rumsliga karaktär). Mysticism
i olika former mötte den tiden f. ö. ej minst hos de
främste naturforskarna, som S. ifrigt studerade (se
nedan). De tre i den dåtida forskningen sammanväfda
riktningarna: empiri, rationalism, mysticism, blefvo
grundbeståndsdelarna äfven i S:s verk. Ett kännetecken
för S. var härvid hans praktiska läggning bredvid
den spekulativa; sträfvan att förklara tillvarons
gåtor gick hand i hand med sträfvan att nyttja sin
insikt till praktiska uppgifter. Bl. a. lockades
han af en i England utlyst täflan om bästa metoden
att bestämma longituden till sjöss. Det förslag, som
han genast utarbetade, godkändes ej af engelsmännen,
hvilket sårade hans själfkänsla; och han försökte
hela lifvet igenom att få det erkändt (senast i
skrifvelse till Vet. akad. 1766). Hans praktiska
begåfning tog sig ock uttryck däri, att han gärna hyrde
sig bostad hos handtverkare af olika slag och lärde
sig deras yrken (i London bl. a. urmakeri, snickeri,
instrumentarbete, koppargravyr). Då fadern var njugg
med understöd, hade han knapp inkomst i England, till
dess han hösten 1712 genom Benzelius’ förmedling fick
pengar. Han reste då öfver till Holland, där han torde
ha gjort bekantskap med bl. a. de store naturforskarna
Huygens’, Lemerys och Boyles skrifter och i Leiden
på kort tid lärde sig glassliperi. Till Utrecht
kom han under fredskongressen 1713 och besökte där
dagligen svenske envoyén Palmquist för att diskutera -
algebra. Förmodligen fick han där ock den inblick
i Europas politiska kombinationer, som senare
skulle komma honom till nytta som riksdagsman. Från
Nederländerna fortsatte han till Paris, där han trädde
i förbindelse med bl. a. geometrikern De la Hire och
matematikern Pierre Varrignon. Där egnade han sig mest
åt mekaniken och sysslade med uppfinningar. När han
på hemväg från Paris kommit till Rostock sept. 1714,
uppräknade han i ett bref till Benzelius 14 dylika
uppfinningar, bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0494.html
