Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Swedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkomän, f. 28 aug. 1653 på gården Sveden i närheten
af Falun, d. 26 juli 1735 på Brunsbo biskopsboställe
vid Skara, var son af bergsmannen Daniel Isaksson
(d. 1680) och Anna Bullernesia, dotter af kyrkoherden
Petrus Bullernesius i Svärdsjö.
S. rönte redan under
barndomen starka religiösa intryck. Efter att ha
genomgått Falu trivialskola och tillbragt ett par rätt
bortkastade år (från 1666) i Uppsala under ledning af
en försumlig informator kom han 1669 till Lund, där
hans studier togo bättre fart; han hörde bl. a. Samuel
Pufendorf, som under dessa år briljant försvarade
sig mot ortodoxa belackare. Enligt egen utsago
skall S. under Lundatiden ha skattat åt ungdomlig
fåfänga och öfvermod; återkommen till Uppsala 1674,
blef han kurerad från detta genom den lärde, fromme
och varmhjärtade teologen professor M. Brunnerus,
som upptog honom i sitt hus såsom informator för
sin son och af hvilken han mottog sin studietids
mest afgörande intryck. Efter Brunnerus’ död (1679)
tjänstgjorde S. som nådårspredikant i dennes prebende
Danmark. 1682 blef han filos. magister, prästvigdes
1683 och blef regementspredikant vid Lifregementet
till häst. Genom sitt giftermål (dec. 1683) med Sara
Behm ekonomiskt oberoende, gjorde han 1684-85 en
resa till England, Frankrike, Holland och Tyskland,
hvaraf han sökte och fann mera praktiska än teoretiska
impulser; han intogs af beundran för det engelska
söndagsfirandet, lärde känna och respektera den
engelska kyrkan, med en af hvars ledande biskopar,
den kraftige högkyrkomannen Fell i Oxford, han
sammanträffade, iakttog den katolska diakonien i
Frankrike och den lärde orientalisten Edzardus’
framgångsrika katekisationsverksamhet i Hamburg;
hos den sistnämnde, som var en af judemissionens
begynnare, torde han ock ha kommit i beröring med
missionstanken. - Hemkommen, egnade han sig med
ifver åt sin regementspastorssyssla, höll flitigt
katekesförhör med manskapet och främjade dess
läskunnighet. Kort efter hemkomsten blef han ock
e. o. hofpredikant hos Karl XI. Genom sin redbarhet,
kraft och oförskräckthet vann han i hög grad konungens
förtroende och vänskap och använde sitt sålunda vunna
inflytande i kristendomens och bildningens tjänst. Så
lade han (1686) i predikningar inför konungen in
ett kraftigt ord för den på dagordningen stående
frågan om ny skolorganisation, hvilken utmynnade
i skolordningen 1693. Hans frispråkighet skaffade
honom ock motståndare; en predikan mot sabbatens
ohelgande (1690) föranledde åtal af öfverståthållaren
grefve K. Gyllenstierna, hvilket dock icke ledde
till något resultat. 1690 utnämndes S. till prost
och kyrkoherde i Vingåker; upptagen af arbete på
bibelöfversättningen och psalmboken, flyttade han
emellertid dit först 1692 och blef då redan efter 6
veckor förflyttad som teol. professor till Uppsala.
Frågan om en revision af bibelöfversättningen hade
kommit upp särskildt genom Gezelierna. S., som var
utomordentligt grundligt bevandrad i bibeln, egnade
denna sak lifligt intresse och var väsentligen den,
som åstadkom, att en bibelkommission 8 juli 1691
tillsattes, bestående af honom själf, professor
I. Kolmodin och orientalisten M. Rönnow under
Strängnäsbiskopen E. Benzelius’ direktion. Dess
arbete var fullbordadt redan 22 juni 1692. S. hade
i kommissionen mot Benzelius’ obenägenhet för
afvikelser från gamla kyrkobibeln kämpat för en öfv.,
som bättre stämde med grundtexten. Sedan vid 1693 års
riksdag, där han frimodigt förfäktade sina åsikter,
prästeståndets skuggrädsla för nyheter föranledt
beslut om öfv:s remiss till konsistorierna,
men dessa efter två år ej fört frågan framåt,
uppdrog Karl XI åt det 1695 i Stockholm församlade
biskopsmötet att granska arbetet. Upptagna af
psalmboksfrågan, förklarade sig biskoparna ej
medhinna detta och föreslogo i stället utgifning
af en ny uppl. af gamla kyrkobibeln utan väsentliga
textförändringar. Så skedde (Karl XII:s bibel 1703),
och S:s arbete blef sålunda väsentligen fruktlöst. -
Mera resultat blef det af S:s psalmboksarbete,
ehuru den därmed förenade missräkningen för honom
själf kändes bittrare. Åstadkommandet af en verklig
rikspsalmbok hade redan tidigare varit på tal, då
S. på konungens tillstyrkan i hemlighet grep sig an
med saken i samråd med U. Hjärne och komministern
i Storkyrkan Barchius. En sångsamling från 1686
("En christens gyllende clenodium eller siäleskatt")
lades till grund för arbetet, då Spegels bistånd 1691
begärdes, hade man hunnit igenom halfva boken. Äfven
andra medverkade. En officiell psalmbokskommitté,
bestående af Benzelius, S. och Kolmodin, tillsattes
5 dec. 1691; förslaget granskades af ärkebiskop
Svebilius och teol. fakulteten i Uppsala samt vid
riksdagen 1693 af ett utskott af prästeståndet
och utgafs 1694 i flera uppl. Då restes mot det en
storm; biskop Carlsson i Västerås, sekunderad af
superintendenten Lang i Narva och professor Järnfelt
i Dorpat, fann i verket en mängd kätterier. Konungen,
som fortfarande personligen var S. bevågen, måste
dock hänvisa förslaget till förnyad granskning
af ärkebiskopen och Uppsalafakulteten, förstärkt
med Benzelius och de tre kritikerna (i Uppsala
maj 1695); anmärkningarna, vid hvilkas framkomst
jämte ortodoxistisk bokstafsträldom äfven afund
mot S:s inflytande spelat sin roll, reducerades
därvid väsentligen till frågor om utbyte af dunkla
eller otjänliga uttryck o. s. v. Den slutgiltiga
pröfningen gjordes af biskopsmötet 1695, hvartill
S. ingaf en vidlyftig försvarsskrift. Resultatet blef
en ny psalmbok, att betrakta som en förkortad och
delvis bearbetad uppl. af S:s (af dennas 482 psalmer
uteslötos 78, hvaremot 6 andra tillades och en del
ändringar gjordes); denna blef emellertid förbjuden
och indragen, hvilket, oaktadt konungen lät ersätta
S. för hälften af hans utlägg, dock för denne betydde
en förlust på 24,000 dal. kmt. De indragna exemplaren
blefvo till en del använda i de svenska församlingarna
i Amerika. Som psalmdiktare når S. icke upp mot
Spegel. I 1695 års psalmbok (se d. o., sp. 489)
intogs ett trettiotal psalmer af honom (14 original
och 18 öfversättningar, dessutom flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0487.html
