Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svafvelbakterier - Svafvelbalsam - Svafvelbarium - Svafvelbaser - Svafvelbergen - Svafvelblomma - Svafvelblyreaktion - Svafvelcyan - Svafveldioxid - Svafveleter - Svafvelfärger - Svafvelgula höfjärilen - Svafveljärn - Svafveljäsning - Svafvelkadmium - Svafvelkalcium - Svafvelkalium - Svafvelkalkvätska - Svafvelkis - Svafvelkisel - Svafvelklorur - Svafvelkoppar - Svafvellefver - Svafvelmetaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekant är släktet Beggiatoa, hvars
trådar bilda ett krithvitt öfverdrag på
ruttnande ämnen i sött och salt vatten.
G. L-m.
Svafvelbalsam, ett preparat, som erhålles, om linolja
upphettas med svafvel och massan efter afsvalning
utblandas med terpentinolja. Svafvelbalsam, som förr
brukades såsom utvärtes medicin, begagnas numera vid
förgyllning af porslin. P. T. C.*
Svafvelbarium, kem. Se Barium 1.
Svafvelbaser, kem. Se Sulfhydrat.
Svafvelbergen, Lu juan-sjan. Se Chingan.
Svafvelblomma, kem. Se Svafvel.
Svafvelblyreaktion, kem. Se Proteinämnen, sp. 411.
Svafvelcyan, kem. Se Cyan. -
Svafvelcyanammonium. Se Rodanammonium.
Svafveldioxid, kem. Se Svafvelsyrlighet.
Svafveleter, kem. Se Eter 2.
Svafvelfärger, kem., en stor grupp färgämnen af ännu
nästan okänd konstitution, tillhörande tjärfärgämnena
(se Tjärfärger). De erhållas genom behandling af så
godt som hvilken alifatisk eller aromatisk förening
som helst medelst svafvel eller svafvelalkalier. Det
första svafvelfärgänmet framställdes af Troost
(1861) genom inverkan af alkalisulfid på
dinitronaftalin i alkalisk lösning. Det var dock
först genom fransmannen Vidals arbeten (1893),
som svafvelfärgämnena fingo någon större praktisk
betydelse. Flera af dem, i synnerhet de svarta, räknas
nu på grund af sina många värdefulla egenskaper till
de förnämsta af tjärfärgämnena. Bl. a. utmärkas
de genom mycket stor ljus- och tvättäkthet. De äro
dessutom alla substantiva färgämnen, d. v. s. de
färga bomull utan föregående betning. Bland de
viktigaste må nämnas svafvelsvart (ur dinitrofenol),
immedialsvart (ur dinitrofenol), immedialsvart (ur
dinitroklorbensol), äkta svart B (ur dinitronaftalin)
och hydronblått (ur karbazol och nitrosofenol).
I. B.
Svafvelgula höfjärilen, zool. Se Pieridæ.
Svafveljärn. Se Järn, sp. 379, samt Svafvelväte.
Svafveljäsning, kem. Se Jäsning, sp. 474.
Svafvelkadmium, kem. Se Kadmium.
Svafvelkalcium, kem. Se Kalcium, sp. 592.
Svafvelkalium, kem. Se Kalium, sp. 631.
Svafvelkalkvätska l. Kaliforniavätska, trädg.,
beredes genom tämligen långvarig kokning af
svafvel tills. med kalkmjölk, hvarvid bildas flera
sinsemellan olika föreningar af svafvel och kalcium,
kalciumpolysulfuret. Vätskan utspäds med vatten och
används till besprutning af fruktträd och bärbuskar
för att förebygga svampsjukdomar eller bekämpa vissa
insekter (särskildt sköldlöss) och kvalster. Urspr.
har vätskan i Amerika användts för att befria
får från parasiter. Det i Sverige ofta använda
preparatet frisco utgöres af svafvelkalkvätska.
C. G. D.
Svafvelkis (Pyrit), miner., är en af de i
naturen allmännast förekommande föreningarna af
svafvel och järn, med ovanligt stor utbredning
på såväl gångar som lager inom alla formationer,
från de äldsta kristalliniska till de yngsta
alluviala. På malmgångar, där andra svafvelmetaller
förekomma, är den en trogen följeslagare, ibland
som primär bildning, ibland som pseudomorfos, efter
bl. a. magnetkis, kopparkis, arsenikkis och
silfverglans. Som afsättning ur varma källors vatten
bekläder den ofta termernas stigrör. I de
kristalliniska skiffrarna förekommer den dels
som enskilda kristaller, dels som impregnationer,
dels i derba större massor, hvilka uppträda som
lager eller linser. Kvarts är ofta svafvelkisens
följeslagare, i synnerhet om denna är guldförande. I
yngre bildningar, såsom lera och märgel, bildar
den ofta konkretioner. Mångenstädes är dess
uppkomst beroende af plantrester i stenkols-
och brunkolsbildningarna. Dessa förekomster kunna
förklaras som beroende på reduktionsprocesser. -
Svafvelkisen består af 53,3 proc. svafvel
och 46,7 proc. järn enligt formeln FeS2. Den
kristalliserar i reguljära systemet med en stor
mångfald af former och kombinationer. Den har
hexaedriska genomgångar, ehuru mycket otydliga,
och har ojämnt till mussligt brott. Den är spröd
och så hård (6-6,5), att den eldar mot stål
(grekerna kallade den därför pyrites} af pyr,
eld, men förstodo med detta namn i främsta rummet
flinta). Eg. v. = 4,9-5,2. Svafvelkisen är gul i
flera nyanser, från ljusgul till guldgul, brungul
med brokig anlöpning. Strecket är brunsvart. -
Svafvelkisen är i storindustrien viktig som det
förnämsta råämnet för beredning af svafvelsyrlighet
(sulfitlut), svafvelsyra, järnvitriol, alun, svafvel,
rödfärg m. fl. produkter. Den är äfven ett ej oviktigt
beskickningsämne vid åtskilliga hytteprocesser. Den
har för industriella ändamål länge varit bruten
vid Falun, Dylta och äfven på andra orter inom
Sverige. Särskildt stor industriell betydelse ha
svafvelkisfyndigheterna inom Langvandsområdet i norska
Sulitelma erhållit. Jfr Markasit. Ant. Sj.*
Svafvelkisel, kem. Se Kisel.
Svafvelklorur, kem., en gul, mycket illaluktande
vätska, S2Cl2, som erhålles, om man inleder klorgas
i smält svafvel. Den kokar vid 139° och används
som lösningsmedel för svafvel vid vulkanisering af
kautschuk. P. T. C.*
Svafvelkoppar, kem. Se Koppar, sp. 974.
Svafvellefver, ett farmaceutiskt preparat, som
erhålles genom sammansmältning af svafvel och
pottaska. Det bildar en gröngul eller lefverbrun
massa, som i fuktig luft delikvescerar under
utbredande af lukt af svafvelväte. Preparatet
består af kaliumpolysulfuret (K2S3 och K2S5) med
kaliumsulfat och används till svafvelbad. P. T. C.*
Svafvelmetaller, kem. och miner. Många svafvelmetaller
förekomma som mineral och äro viktiga malmer,
t. ex. blyglans, zinkblände, cinnober, silfverglans
och kopparglans, eller råämnen för den kemiska
industrien, såsom svafvelkis. Med konst kunna
de erhållas genom direkt förening af många
metaller med svafvel, genom glödgning af oxider
i en ström af svafvelväte eller kolsvafleånga,
genom upphettning af svafvelsyrade salter med kol
samt genom fällning af metallsalters lösningar med
svafvelväte eller svafvelammonium. Svafvelmetallerna
äro till sammansättningen oftast analoga med
oxiderna samt kallas sulfuret, om de äro positiva,
och sulfider, om de äro negativa (jfr Sulfid). De
flesta tunga metallers sulfuret ha, då de förekomma
kristalliserade, metallglans, men svafvelzink
bildar genomskinliga, diamantglänsande kristaller,
och svafvelkvicksilfver har icke metallglans. Vid
upphettning i luft ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
