Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 801-802 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svafvel - Svafvelalkohol - Svafvelammonium - Svafvelantimon - Svafvelarsenik - Svafvelbakterier

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utströmmat genom rämnor i de vulkaniska
bergarterna. Det gedigna svaflet skiljes från
inblandad kalksten och gips genom utsmältning,
hvarefter det sålunda erhållna råsvaflet renas
genom destillation. Om härvid ångorna hastigt
afkylas, sublimerar svaflet (se
Sublimation) och fås då som ett fint gult pulver,
kalladt svafvelblomma. Vid mindre stark afkylning
af svafvelångan erhålles flytande svafvel, som
gjutes i svagt koniska träformar och stelnar till
stångsvafvel. Svafvel är ljusgult, men blir vid
mycket låg temperatur, -80°, nästan färglöst. Det
har hvarken lukt eller smak, är olösligt i vatten,
men löses till mycket obetydlig mängd i alkohol,
lätt uti kolsvafla och klorsvafvel. Det förändras
icke i luften vid vanlig temperatur, men förbrinner
med svagt lysande blå låga vid upphettning i luft
och bildar därvid svafveldioxid, SO₂. Det smälter
vid 114° till en gul vätska, som vid omkr. 160°
blir brun och tjockflytande, men vid omkr. 300° åter
lättflytande. Det kokar vid 448° och förvandlas till
en rödbrun gas, hvars färg ljusnar vid starkare
upphettning. Smält svafvel ger vid långsam
afkylning nålformiga, brungula kristaller, som
tillhöra det monosymmetriska systemet och ha till
eg. v. 1,96. Däremot kristallisera det naturliga
svaflet (se fig.)

Kristaller af naturligt svafvel.

och det svafvel, som erhålles genom afdunstning
af dess lösning i kolsvafla, uti genomskinliga,
citrongula, till rombiska systemet hörande
kristaller med eg. v. 2,056. De monosymmetriska
kristallerna undergå inom kort molekylarförändringar,
bli ogenomskinliga och sönderfalla lätt till ett
pulver af rombiska kristaller. - Afkyler man kokande
svafvel genom att hälla det i kallt vatten, får man en
elastisk och seg massa, som innehåller en särskild,
i kolsvafla olöslig, amorf, allotropisk modifikation
af svafvel. Svafvel är alltså ett polymorft ämne
(jfr Polymorfi).

Svafvel oxideras af salpetersyra till svafvelsyra,
det förenas med de flesta metaller till sulfider, och
det löses af kaustika alkalier, hvarvid sulfhydrat och
tiosulfat bildas. I sina föreningar förekommer svafvel
som två-, fyr- eller sexvärdigt grundämne. I förening
med väte och metaller är det alltid tvåvärdigt och
liknar då mest syret. I förening med syre är det
oftast fyr- och sexvärdigt. Svaflets atomvikt, som
tecknas S, är 32. Svaflets molekylarvikt är i hög grad
beroende af temperaturen. I kolsvafla löst svafvel
utgöres af 8-atomiga molekyler, S₈. Hos svafvelångan
ändras eg. v. från 7,94 vid 468° till 2,23 mellan
860° och 1,800°. Ännu vid kokpunkten utgöres
alltså svaflet hufvudsakligen af S₈-molekyler,
men öfver 860° af 2-atomiga molekyler, S₂. Svaflets
oxider äro tre, nämligen S₂O₃, svafvelseskvioxid,
SO₂, svafveldioxid, vanligen kallad
svafvelsyrlighet (se d. o.); och SO₃,
svafveltrioxid (se d. o.) l.
svafvelsyreanhydrid. Med klor förenas svafvel direkt till
svafvelklorur (se d. o.) l. klorsvafvel, S₂ Cl₂. Med
klor och syre bildar svafvel en förening, SO₂Cl₂,
sulfurylklorid, som kan framställas genom direkt
förening af svafveldioxid med klor. Svafvel används
hufvudsakligen till krutberedning, till vulkanisering
af kautschuk, för tillverkning af svafvelsyrlighet,
svafvelsyra och kolsvafla samt andra kemisk-tekniska
fabrikat, som botemedel mot parasiter på vin och
andra odlade växter och i medicin. Till medicinskt
bruk används dels svafvelblomma, sulfur sublimatum,
dels svafvelmjölk. Det senare preparatet är mycket
fint fördeladt svafvel, hvilket utfälles såsom
preparatet sulfur præcipitatum vid tillsats af
saltsyra till den lösning af kalciumpentasulfuret, som
erhålles, om svafvelblomma kokas med kalkmjölk. Det
förra preparatet renas genom tvättning med utspädd
ammoniak, hvarvid erhålles tvättad svafvelblomma
(sulfur sublimatum elotum). Svafvel brukas något
som afföringsmedel och verkar i denna riktning
därigenom, att det i groftarmen delvis öfverföres
till svafvelalkali och svafvel väte, som förstärka
tarmens peristaltiska rörelser (se Afföringsmedel). I
sådant syfte ingår tvättad svafvelblomma i sammansatt
lakritspulver (se Senna, sp. 98). Svafvelblomma
ingår i skabbsalfva (se d. o.), unguentum sulfuris
compositum. Under inverkan af alkali i den uti salfvan
ingående såpan bildas svafvelalkali och svafvelväte,
som inverka skadligt på skabbdjuren. Tillverkningen af
svafvel uppgår under normala förhållanden årligen till
omkr. 350,000 ton på Sicilien och nära 400,000 ton i
Nord-Amerika. P. T. C. (K. A. V-g. C. G. S.)

Svafvelalkohol, numera obrukligt namn på kolsvafla
(se d. o.).

Svafvelammonium, kem., erhålles genom afkylning
af 2 vol. ammoniakgas och 1 vol. svafvelväte,
i form af färglösa kristaller, (H₄N)₂S, som
vid vanlig temperatur sönderdelas i ammoniak och
ammoniumsulfhydrat. Vätesvafladt svafvelaramonium
är ammoniumsulfhydrat (se d. o.). P. T. C.*

Svafvelantimon, Antimontrisulfid, kem. Se
Antimon.

Svafvelarsenik, kem. Se Arsenik, sp. 85.

Svafvelbakterier, Thiobacteria, bot., en grupp
af bakterier, som lefva i svafvelvätehaltigt
vatten. Svafvelvätet oxideras af bakterierna, hvarvid
svafvel afskiljes i droppform i cellerna. Svaflet
syrsattes vidare till svafvelsyra, som med i
vattnet förekommande karbonat bildar sulfat,
t. ex. kalciumsulfat. Dessa sulfat kunna reduceras
af andra bakterier, så att svafvelväte ånyo
bildas (desulfuration). I morfologiskt afseende
kunna svafvelbakterierna vara såväl kul-, 
staf- och skrufbakte-rier som trådbakterier;
de kunna vara färglösa eller innehålla ett rödt
färgämne (de svafvelhaltiga purpurbakterierna,
Rhodobacteriaceæ). Bland svafvelbakterierna
förekomma de största bakterierna. Mest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>