Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sutlej - Suto - Sutor - Sutorina - Sutra - Sutri - Sutro, Alfred - Su-tschou - Sutsos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bias, beröfvar S. hela dess vinterflöde, samt öfre
och nedre S:s öfversvämningskanal i Firozpur och
Baha-walpur nedanför Bias’ förening med S. J. F. N.
Suto, det språk, som talas af basuto (se d. o.).
Sutor. lat., skomakare. Se Ne sutor supra crepidam.
Sutorina. Se Suttorina.
Sutra. ind. litt., är namn på en särskild art
litteratur i Indien, hvars syfte är att i så
kortfattad form som möjligt (i språkligt ytterst
sammanträngda regler, sutra, eg. "tråd") lämna
föreskrifter och utgöra läroböcker i ämnen, som
stodo i mer eller mindre sammanhang med veda och
dess studium i olika riktningar. Sutra-litteraturen
har närmast framgått ur Brahmana (om olika
klasser af sutra se Indiens språk och litteratur,
sp. 536). De specifikt rituella sutra, Kalpasutra
i vidsträckt bemärkelse, indelas i (Crautasutra med
anvisningar rörande de offentliga offerceremonierna,
anläggande af offerelden, de större offren,
såsom djur- och soma-offren samt de till månen
och årstiderna hänförda offren; samt Grhyasutra
(se d. o.), meddelande regler om de husliga offren
och ceremonierna. Till Kalpasutra räknas ibland
de s. k. Culvasutra, som innehålla detaljerade
anvisningar för uppmätning och anläggning af
offeraltaret i förening med härför erforderliga
geometriska och astronomiska uppgifter. Sidoställda
med Kalpasutra äro Dharmasutra, innehållande liknande
regler rörande den indiska sedvanerätten, hvarur de
senare i metrisk form affattade Dharmacastra framgått
(Se Manavadharmacastra). - Sutraformen för indiska
rent pedagogiska verk fortlefde genom tiderna och
användes äfven för rent världsliga läroböcker. Det
grammatiska studiet stod visserligen urspr. i närmaste
samband med veda-studiet, och så tillvida är Panini’s
storartade grammatiska arbete ("vyakarana"), som
bildar slutpunkten i den till sutralitteraturen
urspr. hörande grammatiska traditionen att hänföra
till denna. Här har sutraformen i framställning nått
sin höjdpunkt i fråga om korthet, uttryckt i en sorts
med matematiska formler jämförliga beteckningar (se
Indiens språk och litteratur, sp. 540 f.). Sutraformen
användes äfven för poetik, filosofi och tekniska
vetenskaper, t. o. m. för en litteraturgren
behandlande ars amandi, som heter Kamasutra
(se d. o.). - I den buddistiska litteraturen
fortsattes arten under den ur sutra utvecklade
benämningen sutta (äfven suttanta, "trådända"): så
benämnes den andra stora hufvudafdelningen af den
buddistiska kanon (Tipitaka, se d. o.) Suttapitaka,
innehållande Buddhas tal och predikningar. Se
bl. a. von Schröder, "Indiens litteratur und cultur"
(1897), Macdonell, "History of sanskrit-literature"
(3:e uppl. 1909), Oldenberg, "Die litteratur des
alten Indiens" (1903), Winternitz. "Geschichte
der indischen literatur" I (1908)?< II, l (1913).
K. F. J.
Sutri [so-], stad i italienska prov. Roma, vid
den forna Via Cassia. 2,765 inv. (1911) i hela
kommunen. Biskopssäte. Etruskiska och romerska
fornlämningar. I S., forntidens Sutrium, hölls 1046
en synod, på hvilken kejsar Henrik III lät afsätta de
tre påfvarna Benedikt IX, Sylvester III och Gregorius
"VI samt på påfvestolen uppsätta
Klemens II. Om konkordatet i S. år 1111 se Paschalis
2. (J. F. N.)
Sutro [sö^råu], Alfred, engelsk teaterförfattare,
f. 7 aug. 1863, egnade sig efter skolgång i London
och Bruxelles åt författarskap. Tillsammans med
skådespelaren och teaterdirektören Arthur Bourchier,
som sedan kreerat åtskilliga af rollerna i hans
stycken, bearbetade han från franskan The Chili widow
(1896). Han slog igenom med The walls of Jericho
("Jerikos murar", uppf. på Dram. teatern 1907), som
med framgång spelades på Garrickteatern 1904. Han har
sedan hållit sig som en af de mera omtyckte yngre
dramatikerna på Englands och Amerikas scener. Hans
egentliga område är salongsdramat, ofta kryddadt
med moderna problem, såsom suffragettrörelsen
o. s. v. Hans öfriga skrifter äro The cave of
illusion (1900), dialogerna Women in love, eight
studies in sentiment (1902), Arethusa (1903), The
foolish virgins (1904), A marriage has been arranged
(s. å.), Mollentrave on women (1905), A maker of men
(s. å.), The perfect lover (s. å.), The fascinating
Mr Vanderveldt (1906), John Glayde’s honour (1907;
"John Glaydes ära", uppf. på Dram. teatern 1908),
The barrier (s. å.), The builder of bridges (s. å.),
Making a gentleman (1909), The perplexed husband
(1911), The firescreen (1912; "Eldskärmen", uppf. på
Intima teatern 1913), The two virtues (1914),
The clever ones (s. å.) och The history of Jeffery
Panton (1917; "Jeffery Pantons historia", uppf. på
Intima teatern s. å.). Dessutom har han öfversatt
Maeterlincks "La sagesse et la destinée", "La vie des
abeilles" in. m. J. M.
Su-tschóu, stad och (sedan 1895) fördragshamn vid
Kejsarkanalen i kinesiska prov. Kiang-su. S. ansågs
på Marco Polos tid och långt senare vara den
folkrikaste staden på jorden och hade ännu vid
midten af 1800-talet 1 mill. inv., men det förstördes
under taipingupproret 1860, hvarefter det närbelägna
Shang-hai efterträdde S. som handelsstad och områdets
centrum. Dock anses S. ännu ha omkr. 500,000 inv. Som
industristad är det framstående. "Allt vackert
kommer från S." säger ett kinesiskt talesätt:
taflor, skulpturer, siden varor och kvinnor, och
lifvet där skall vara behagligare än i någon annan
kinesisk stad. Det har äfven varit en hufvudort
för den kinesiska bokhandeln, men det kan ej
längre rivalisera med Peking på detta område.
J. F. N.
Sutsos (rum. Sutu), en urspr. från Bulgarien till
Konstantinopel inflyttad, i Ny-Greklands historia
bekant fanariotsläkt, af hvilken flera medlemmar
till 1821 voro hospodarer i Moldau och Valakiet. -
1. Michael S., d. 24 juni 1864, blef hospodar i
Moldau 1820, men slöt sig till Alexandros Ypsilanti
och måste efter dennes nederlag 1821 fly till
Ryssland. Då Porten fordrade hans utlämnande, begaf
han sig 1822 på väg till Pisa, men blef anhållen
i Österrike och fick under en längre tid dröja i
Görz. Efter grekiska frihetskrigets slut var han
efter hvartannat Greklands sändebud i Paris, London
och Petersburg. - 2. Alexandros S., nygrekisk skald,
f. 1803 i Konstantinopel, d. 1863 i Smyrna, erhöll
från 1820 sin utbildning i Paris, där han 1829 utgaf
Histoire de la révolution grecque, och begaf sig
sedan till Grekland, där han uppträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
