Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Surrasjukdom - Surre - Sur reaktion - Surrentum - Surrey - Surrey, earl af - Surrey lodge - Surrogat - Sursill - Sursis - Surstek - Surströmming - Sursum corda - Surtarbrandr - Surtaxe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Surrasjukdom. med., kallas en hos husdjuren i
Brittiska Indien samt äfven några andra trakter,
såsom Nord-Afrika, Australien, förekommande form af
Trypanosomiasis (se d. o.). G. H.
Surre, arab., "pung", "börs", en penningsumma, som
turkiske kejsaren årligen sänder till Mekkas Kaba. En
praktfull, för ändamålet utrustad karavan, under
befäl af en pascha som Surre emini ("S:s väktare"),
medför äfven andra dyrbara gåfvor af olika slag.
Sur reaktion, kem. Se Reaktion. Jfr
Martinprocessen, sp. 1129.
Surrentum. Se Sorrento.
Surrey [sa’ri], grefskap i England, i v. af Thames
skildt från Berks och Middlesex, i ö. begränsadt af
Kent, i s. af Sussex och i v. af Hampshire. Ehuru
endast det trettionde af Englands historiska grefskap
med afseende på ytinnehållet, är det det första
till folkmängden därigenom, att Londons södra del
(Lambeth, Southwark, Wandsworth med Battersea
och Camberwell med Dulwich) och en mängd af dess
inbyggares sommarbostäder ligga i S. Areal 1,832
kvkm. 676,027 inv. (1911), oberäknadt Croydon, som
bildar ett county borough, med 169,551 inv. S. är
till större delen kuperadt och genomdrages från
v. till ö. af en höjdsträckning, North-Downs, som i
Leith hill når 294 m. Grefskapets norra del tillhör
Thames’ floddal. Öfriga vattendrag äro Wey, Mole,
Wandle och Eden. Af arealen äro omkr. 3/5 odlad
jord; betydande sträckor upptas af skog. Utom säd
odlas i myckenhet grönsaker och medicinalväxter för
Londons behof. Mejeriskötsel drifves i stor skala. De
industriella anläggningarna äro förlagda till London
och dess omedelbara grannskap. Hufvudstad är Guildford.
(J. F. N.)
Surrey [sa’ri], earl af, engelsk adelstitel,
som under medeltiden bars inom släkterna
Warenne, Fitzalan och Mowbray och 1483
förlänades åt Thomas Howard, sedermera hertig
af Norfolk (se Howard 2). Titeln har sedan dess
alltjämt tillhört släkten Howard, inom hvilken
den bäres af hufvudmannens närmaste arftagare.
V. S-g.
Surrey lodge [sa’ri lå’dj]. Se Arbetarbostäder,
sp. 13l3.
Surrogat (af lat. surrogare, eg. subrogare,
välja i stället för), hvad som används i
stället för någonting annat, som är bättre;
nödfalls- l. ersättningsmedel. Uttrycket begagnas
särskildt om åtskilliga naturprodukter, som i
viss mån eller skenbart ha samma egenskaper eller
verkningar som andra, dyrbarare eller svåråtkomliga
naturprodukter och på grund af sin billighet eller
anskaffbarhet användas i stället för dem (se
t. ex. art. Kaffesurrogat). Kristidsförhållandena
under Världskriget 1914 ff. ha särskildt gett
upphof till vidsträckt anlitande af surrogat for
närings- och njutningsmedel, beklädnadsmaterial,
metallspecialiteter, smörjoljor och motorbränsle m. m.
Sursill, en vidt utbredd finsk släkt, som leder
sitt ursprung från en i Umeå boende förmögen bonde,
Erik Ångerman l. Sursill, som lefde i början af
1500-talet. Af dennes barn flyttade en son och tre
döttrar öfver till Österbotten i Finland, hvarjämte
åtminstone sex döttrar af en
annan son blefvo gifta där. Då rikedomen på döttrar
inom de första leden af Sursillska släkten var
synnerligen stor, indrogos småningom allt flera
af Österbottens familjer i släkten, så att numera
ytterst få familjenamn i nämnda landsdel och
t. o. m. i Finland finnas, hvilka ej låta knyta sig
vid Sursillska namnet. Sursillska genealogien, som
redan på 1600-talet hade en intresserad bearbetare
i J. Terserus, offentliggjordes 1850 af kyrkoherden
E. R. Alcenius, i ett digert arbete, kalladt
Genealogia sursilliana. A. G. F.
Sursis [syrsī], fr., uppskof. S. à l’exécution
[legsekysiå’], uppskof med verkställandet af en dom.
Surstek, kokk., tillagas af en oxes innanlår;
köttet befrias från ben och ingnides med salt och
stött hvit- och starkpeppar. Ättika och svagdricka
blandas; lagerblad, enbär och salt tillsättas. Köttet
får stanna i denna lag 2 till 3 dagar. Skall det
förvaras längre, lägges det efter ingnidningen några
minuter i kokande njurfett, innan det anbringas i
ättikslagen. Köttet kan äfven läggas i mjölk, som
surnar, och upptages omkr. 14 dagar därefter. Köttet
sköljes, späckas med fläskstrimlor, brynes med
smör, spädes med buljong och stekes i slutet kärl
under flitig begjutning af såsen. Serveras ofta
med makaroner.
Surströmming, kokk., tillredes så, att strömmingen
får ligga färsk i koncentrerad saltlösning under
ett dygn, upptas och gälas, lägges i friskt vatten,
tills detta afrunnit, lägges i tunnor och saltas
(ung. 1 1/3 l. salt till en fjärding). Däröfver
slås 12 graders saltlake. Strömmingskärlet rullas
så ut i solen och får stå där, tills sillen börjat
jäsa. Sedan rullas kärlet under tak och förvaras
på skuggig plats 6 à 7 veckor. Surströmming är,
oaktadt sin föga behagliga lukt, särskildt i Norrland
mycket omtyckt. Se K. T. Mörners uppsats i Uppsala
läkarförenings "Förhandlingar" 1895–96.
Sursum corda, lat., "upplyften edra hjärtan",
inledningsorden till den lofsång i katolska mässan,
som föregår invigningen af brödet och vinet;
i den svenska evangeliska kyrkan äro de svenska
orden inledning till den välsignelse, som afslutar
gudstjänsten. Figurligt användes det latinska
uttrycket om nödvändigheten för människan att höja
sinnet öfver de jordiska hvardagliga tingen till
religionens och idéernas värld.
Surt (isl. Surtr), nord. myt., en jätte, väktare till
försvar vid gränsen af eldens värld, Muspelheim. Vid
världens ända skall S. komma härjande, far då
från söder med elden, hans svärd är godt, och det
skiner däraf bjärtare än solen. S. strider mot Frej
och fäller honom och kastar slutligen eld öfver
jorden och bränner hela världen. På Island kallades
stenkol redan under medeltiden för "Surts brand"
(isl. Surtarbrandr) och Islands största håla redan
omkr. 980 för Surtshellir. S. synes alltså ha
uppfattats som en djupets jätte. Namnet är släkt med
adj. "svart". Jfr A. Olrik, "Om Ragnarok" (i "Aarböger
for nordisk oldkyndighed og historie", 1902), där
S. sarnmanställes med keltiska mytgestalter.
B-e.
Surtarbrandr, isl. Se Surt.
Surtaxe [syrta’ks], fr., tilläggsafgift (se Socker,
sp. 237). Om S. d’entrepôt [dätrpa]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
