Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suremain, Charles Jean Baptiste de - Surena - Surendalen - Surendalsfjorden - Surendalsören - Suresnes - Surf - Surfoder - Surgeon - Sur-gurkträdet - Surhai - Surhö - Suriano, Francesco - Surikov, Ivan Zacharovitj - Surimono
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på våren 1796 hemliga sammankomster mellan denne
och schweiziske äfventyraren Christin, som gick
den ryska beskickningens ärenden. I 1808 års finska
krig deltog han som öfverstelöjtnant och adjutant hos
öfverbefälhafvaren, sårades vid Oravais och utnämndes
därefter till öfverste. Efter statshvälfningen
1809 skickades han i mars s. å. i hemlighet för
att till Napoleon öfverlämna underrättelsen om
statshvälfningen och anhålla om hans bemedling
för fred, men råkade honom ej, emedan han afrest
till krigsskådeplatsen. På en ny hemlig beskickning
till Frankrike juli 1809–maj 1810, som han utförde
på sitt eget förslag och på hertig Karls uppdrag,
hade han till uppgift att utverka lindringar för
Sverige i fråga om kontinentalsystemet, men franske
utrikesministern kunde icke ens utverka audiens
för honom hos kejsaren, ehuru han var konungens
generaladjutant. Då fransmännen 1812 besatte svenska
Pommern, stannade S. i svensk tjänst med villkor
att slippa direkt strida mot Frankrike. Trots
smärre meningsbrytningar mellan honom och Karl
Johan utnämndes han s. å. till generalinspektör vid
artilleriet och 1813 till generalmajor, hvarefter
han som öfverbefälhafvare vid svenska artilleriet
deltog i Nordarméns fälttåg i Tyskland. När svenskarna
efter Kielfreden (1814) skulle tåga mot Frankrike,
begärde S. afsked, men utnämndes till militärguvernör
öfver Lübeck, som då var svenska arméns förnämsta
förrådsplats och förbindelseled med Sverige. Som
generaladjutant för artilleriet ledde han sedermera
belägringen af Fredrikshald, men råkade därunder i
misshälligheter med Karl Johan. Efter norska fälttåget
fick han tjänstledighet för att resa till Frankrike i
enskilda angelägenheter; vid återkomsten (1815) fann
han, att kronprinsen beordrat honom till Pommern,
till namnet för att inspektera fästningsverk, men
enligt S:s åsikt i ett slags landsflykt. Han tog
då afsked med rang af generallöjtnant, hvilken han
äfven i Frankrike fick behålla. Efter en kortare
tids tjänstgöring där tog han afsked äfven ur
franska armén, 1817. Han gifte sig med general
Eblés änka och tillbringade återstoden af sitt lif
som godsegare i sin hemtrakt Bourgogne, sysselsatt
med att författa Mémoires du lieutenant general de S.
(utg. 1902; "Sverige på franska republikens och
kejsardömets tid. Generallöjtnant de S:s minnen från
hans anställning i svensk krigstjänst 1794–1815",
s. å.), som grunda sig på dagboksanteckningar
och utmärkas för exakta uppgifter, opartisk och
anspråkslös hållning samt mycken tillgifvenhet för
Karl XIII (se om dem "Hist. tidskr." 1902). Jfr
A. Grade, "Sverige och Tilsit-alliansen" (1913),
och L. Wahlström, "Gustavianska studier" (1914).
L. W-m.
Surena l. Surenas, titel för den förnämste
af Partiens länsfurstar, "kronfältherre", som
bl. a. plägade "kröna" konungen. Särskildt ryktbar
är den surena, som under konung Orodes I upptog
den väldiga kampen med romarna, hvilkas fältherre,
Marcus Licinius Crassus, han lyckades besegra och döda
(53 f. Kr.). J. C.
Surendalen, härad och pastorat i Nordmör
s. ö. om Kristiansund kring Surendalsfjorden,
en 12 km. lång arm af Halsefjorden, och
längs älfven Surna (se d. o.), Romsdals amt,
Norge. 870,52 kvkm. 2,814 inv. (1910). Vid
fjordens innersta del ligger fiskeläget
Surendalsören (263 inv. 1910), som har
ångbåtsförbindelse med Kristiansund (afståndet är 52
km.). Genom S. går landsväg till Orkedalen, S.
Trondhjems amt.
K. V. H.
Surendalsfjorden. Se Surendalen.
Surendalsören. Se Surendalen.
Suresnes [syran], stad i franska, dep. Seine,
på vänstra stranden af Seine, midt emot Boulogneskogen
och vid foten af Mont Valérien. 15,174 inv. (1911;
i hela kommunen 16,248 inv.).
J. F. N.
Surf [sä’f], eng., sjöv., strandbränning, den innersta
vågen af en bränning eller den, som uppnår själfva
stranden och därvid åstadkommer ett råmande ljud,
som blir starkast på en långgrund strand. Om under
stiltje surf förnimmes, betyder det vanligtvis en
annalkande storm. För att landa i surf fordras
särskildt därtill konstruerade båtar, lätta,
flatbottnade och försedda med sidokölar, samt vana
och skickliga styrare och roddare, för att båten ej
skall kantra.
R. N.*
Surfoder. Surhö, detsamma som ensilage. Se
Pressfoder.
Surgeon [s§7dJ9n], eng., kirurg (i motsats
till physician, invärtes läkare). – S. accoucheur
[ekoja7], läkare, som aflagt kirurgisk examen, men
sysslar med obstetrik som specialitet, obstetriker.
– Senior-s. [sirnea], öfverkirurg på ett sjukhus.
– Assistant-s. [osFstent], biträdande öfverkirurg på
ett sjukhus (ej, såsom det stundom brukar öfversättas,
"assistent på kirurgiska afdelningen"). Han har
egen afdelning och själfständig verksamhet eller
inrycker på senior-surgeons plats under dennes
ledighet. – House-s. [hälrY], underläkare på ett
sjukhus’ kirurgiska afdelning. – Arméns kirurger
bära namn efter sin militära rang: s.-captain
[kä’ptin], s.-major [méVdje], s.-general [djVnrel;
närmast motsvarande sv. "öfverfältläkare", ej
"generalfältläkare", ty det finns flera s.-generals
inom engelska armén].
Sur-gurkträdet, bot. Se Adansonia, sp. 136.
Surhai. Se Negerspråk, sp. 725.
Surhö. Se Surfoder.
Suriano [soriänå], Francesco, italiensk tonsättare
af romerska skolan, f. 1549 i Rom, d. där 1620, elev
af G. M. Nanino och Palestrina, var kapellmästare
hufvudsakligen vid kyrkan Santa Maria maggiore
i Rom. Han skref madrigaler, motetter, mässor,
magnificat, en passion och villaneller, alla utg. på
trycket.
Surikov [-kåff], Ivan Zacharovitj, rysk
folkpoet, f. 1841 i guv. Jaroslav, d. 1880, saknade all
underbyggnad, men röjde stor läslust och poetisk
talang samt lyckades med bistånd af A. N. Plestjejev
få sina första dikter tryckta 1863. Hans lyrik, som
återspeglar hans egna upplefvanden och påverkades
al Nekrasov, Koltsov, Nikitin, uppvisar vackra
naturskildringar i den folkliga stilen. Hans
samlade dikter utgåfvos 1871; 4:e uppl. 1885
med biografi af N. A. Solovjev-Nesjmjelov.
A-d J.
Surimono, jap., lyckönskningskort, i synnerhet
vid nyåret. Surimono i färgträsnitt ha ofta
framstående konstnärer till upphofsmän (se Japansk
konst, sp. 1294).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
