Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 731-732 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sundholmen - Sundin, Kristian Anders - Sundin, Erik Reinhold - Sundius, Nils Johan - Sundius, Peter Georg - Sundklakströmmen - Sundman, Karl Fritiof

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Espereds socken, Älfsborgs län, med ruiner (se fig.)
af hufvudbyggnaden, ett slott i två våningar, som
nedbrann 1706, på en holme i sjön Tolken.

Sundholmens slottsruin.

Egendomen tillhörde på 1400-talet Peder
Magnusson Brahe och därefter hans ätt i 200 år
och testamenterades af grefve Magnus Brahes hustru Helena
Bielke, som 1618 fått det i morgongåfva, till Jakob
De la Gardie och till Ebba Brahe. På 1680-talet sålde
deras dotter Sofia, g. m. friherre G. Oxenstierna,
S. till sin måg k. rådet, grefve Krist. Gyllenstierna,
från hvilken det indrogs med 1694 års ränta. Själfva
hufvudgården, förr 2 mtl, blef då ett kronohemman,
förmedladt till l mtl, men utbyttes 1723 till frälse
och bytte ofta egare. Numera är godset uppdeladt
i smågårdar med olika egare.


Sundin, Kristian Anders, sjömilitär, f. 3 dec. 1816
i Augerum nära Karlskrona, där hans fader varit proviantmästare,
d. 1 febr. 1886 i Stockholm, utnämndes 1836 till
sekundlöjtnant vid flottan. 1840–43 tjänstgjorde
S. i engelska örlogsflottan och deltog bl. a. i
krigsföretagen uppför Jang-tse-kiang till Nanking,
hvarunder de vidsträckta befästningarna vid Vatung
och den stora staden Tien-kiang-fu intogos. I svenska
flottan avancerade S., som 1859 blifvit adjutant
hos Karl XV, till kommendörkapten (1862), kommendör
(1866), konteramiral (1868), Viceamiral (1874) och
amiral (1884). Bland hans många kommenderingar och
tjänsteuppdrag inom svenska flottan må nämnas, att
han 1860 var chef på korvetten "Najadens" expedition
till Syd-Amerika och Västindien, 1864–67 led. af
Förvaltningen af sjöärendena, 1867 eskaderchef
på en förenad svensk-norsk eskader, 1867-68 och
1875–78 varfschef i Karlskrona, 1868 vid flottans
delning chef för k. flottan, stationsbefälhafvare
och öfverkommendant i Karlskrona (sistnämnda
befattning bibehöll han till sitt afskedstagande 1884)
samt 1874 inspektör för samtliga flottans praktiska
öfningar och teoretiska undervisningsanstalter
med undantag af Sjökrigsskolan. Han var led. af
kommittéerna för uppgörande af förslag till Sveriges
sjöförsvar (1861), för sjöofficersbildningen
(1864) och för utarbetande af ett på allmän
värnplikt grundadt förslag till ordnande
af sjöförsvaret (ordf., 1874). 1863 var han
led. af Sjöförsäkringsöfverrätten. Han var
led. af Krigsv. akad. (1866), hedersled. af
örlogsmannasällskapet (1867) och sällskapets
ordf. 1868–78. Han invaldes i Blekinge läns
landsting och Karlskrona stadsfullmäktige samt
satt som stadens representant i riksdagens Andra
kammare 1876–78 och 1885–86. S. utmärkte sig
icke så mycket för positivt skapande förmåga
som fastmer för kritisk skärpa, vidsynthet och
fosterländskhet. Af såväl Karl XV som Oskar II var
han högt uppburen, och den senare yttrade, då han
1883 till S. öfverlämnade Serafimerorden, att "aldrig
har det bandet fästs öfver ett hjärta, som klappat
varmare för konung, fädernesland, flagga och plikt".

H. W–l.

Sundin, Erik Reinhold, tidningsman, f. 28 febr. 1867
i Örebro, vardt 1885 student i Uppsala, där han 1887
aflade filos, kandidatexamen, vistades sedan ett
år på resor, var 1889–94 först medarbetare, sedan
redaktionssekreterare i "Nya dagligt allehanda",
hvarpå han återvände till Uppsala, där han 1896
blef filos, doktor på afh. Om svensk konungs rätt
att upplösa riksdag. 1896–98 var S. ånyo anställd
i "Allehanda", men har fr. o. m. 1899 redigerat
"Norrköpings tidningar".

Sundius, Nils Johan, predikant, f. 25 sept. 1761 i
Stralsund, d. 19 maj 1828 i Fjälkestad, prästvigdes
1782, blef 1790 kyrkoherde i Harlösa, 1808 i
Kristianstad, 1817 i Fjälkinge och Nymö och 1820
i Fjälkestad och Råbelöf samt förordnades 1817
till kontraktsprost öfver Villands kontrakt. Han
erhöll 1809 teol. doktorsvärdigheten. S. var en
man af stor lärdom. Han skref Predikningar (2 dlr,
1814–16; 3:e d. 1831), Lärobok i christendomen lämpad
efter dokt. M. Lutheri mindre katekes (1800) m. m.

(E. M. R.)

Sundius, Peter Georg, arkitekt, f. 1823 i Säter,
d. 20 april 1900, studerade byggnadskonst vid
Stockholms konstakademi och under G. T. Chiewitz, hos
hvilken han under tre år vistades i Finland. S. egnade
sig hufvudsakligen åt den praktiska byggnadskonsten
och särskildt åt införandet af bättre och
tidsenligare byggnader på landet, i hvilket
ämne han utgaf Landtbruksarkitektur (3 hftn,
1858–59). Han omreglerade flera städer i Sverige
och Finland, utförde åtskilliga badinrättningar,
t. ex. Norrtäljes och delvis Lysekils, uppgjorde
ritningar till den äldre Djurgårdsbron (jämte
Chiewitz), till Karlstads nya läroverksbyggnad,
Sjömanskapellet i Sundsvall m. m. Under en längre
tid var han öfverlärare i husbyggnadskonst vid
slöjdskolan (nuv. Tekniska skolan) i Stockholm.

–rn.*

Sundklakströmmen, hafsström v. om Gimsöy mellan
Vestvaagöy och Östvaagöy i Lofoten, Nordlands
amt, Norge. Vid växlingen mellan ebb och flod är
strömsättningen i S. så stark, att denna då kan
passeras blott af kraftiga ångfartyg.

K. V. H.

Sundman, Karl Fritiof, finländsk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>