Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suckulenter - Suckussion - Suckussorisk - Sucre - Sucré - Sucre, Antonio José de - Suctoria - Suctuaria - Sucupirubark - Suczawa - Sudak - Sudamina - Sudan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
släkten utmärkas af suckulens, t. ex. fam. Crassulaceæ,
som därför äfven kallas Succulentæ, fam. Cactaceæ,
många chenopodiacéer, Mesembryanthemum,
Euphorbia-arter, Stapelia m. fl. Många xerofyter,
halofyter (se d. o.) och epifyter äro suckulenter.
G. L-m.
Suckussion (lat. succussio, uppskakning),
vanligen i formen succussio Hippocratis, med.,
det skvalpningsfenomen, som framkommer vid en stöt
mot eller häftig rörelse af den kroppskavitet,
som innehåller på en gång luft och vätska,
alldeles som då man vickar på ett halftomt
fat. Man har trott, att redan den hippokratiska
skolans läkare begagnade sig af suckussionen
för att diagnosticera s. k. pyopneumothorax,
d. v. s. det sjukdomstillstånd, då lungsäcken
innehåller både varblandad vätska och luft. Ljudet
kan fysiologiskt framkallas öfver magsäcken efter en
rikligare vätskemåltid. Jfr Perkussion 1.
I. H.
Suckussorisk (af lat. succussare, stöta upp). Se
Jordskalf, sp. 163.
Sucre [so’kre]. 1. Sedan 1901 förbundsstat
i sydamerikanska republiken Venezuela. 11,800
kvkm. 92,020 inv. (1909). Hufvudstad är
Cumona. - 2. Hufvudstad i dep. Chuquisaca i sydamerikanska
republiken Bolivia och f. n. äfven i hela republiken
(jfr Bolivia, sp. 1008), ligger på en af berg skyddad
slätt, 2,694 m. ö. h., vid Cochimajo, en biflod till
Pilcomayo. 29,686 inv. (1915). Det har en ståtlig
domkyrka och andra vackra kyrkor, universitet,
prästseminarium, latinskola, bergsakademi. Invånarna
äro mest blandningar af spanjorer och quichuaindianer,
men i S. bo ock landets äldsta europeiska
familjer. S. grundlades under namnet Charcas 1536,
men uppkallades 1825 efter general Sucre (se d. o.).
1-2. J. F. N.
Sucrè [sokré], ett silfvermynt. Se Ecuador, sp. 1321.
Sucre [so’kre], Antonio José de, stormarskalk af
Ayacucho, republiken Bolivias förste president,
f. 3 febr. 1795 i Cumena i Venezuela, mördad 3 juni
1830 vid Ventaquemada i Ecuador, deltog sedan 1810
i Spaniens sydamerikanska koloniers frihetskrig och
var en bland Bolivars dugligaste medhjälpare. Han
sändes af denne 1820 till Guayaquil, slog spanjorerna
vid Riobamba och Pichincha och genomförde därmed
Quitos frigörelse. Genom segern vid Ayacucho (9
sept. 1824) giorde han slut på spanjorernas makt
i Peru. Då öfre Peru 1825 proklamerade sig som
en oberoende republik under namnet Bolivia, fick
S. diktatorsmakt där och valdes 1826 till den nya
republikens förste konstitutionelle president. Han
måste emellertid 1828 lämna landet, stred 1829 i
Colombias armé mot peruanerna och var 1830 ledamot
af den kongress, som mottog Bolivars afsägelse af
presidentvärdigheten i Colombia. På hemfärden från
kongressen blef S. mördad. Jfr Villanueva, "Vida
del gran mariscal de Ayacucho" (Carácas, 1895).
V. S–g.
Suctoria (af lat. sugere, suga), zool. Se Loppor
och Säckkräftor.
Suctuaria, detsamma som Tentaculata, zool. Se
Infusionsdjur, sp. 612.
Sucupirubark, bot. Se Bowdichia.
Suczawa [sotjäva; rum. Suceava], stad i hertigdömet
Bukovina, vid floden af samma namn (biflod
till Sereth), som där bildar gräns mot
Rumänien. 10,955 inv. (1900). Betydande handel. S. var
under 1300-1500-talen till 1565 Moldaus hufvudstad.
J. F. N.
Súdak (Soldaia, Soldachia), en
obetydlig ort på sydvästra kusten af Krim, 38
km. s. v. om Feodosija i en bördig dal på södra
sidan af de krimska bergen med utförsel af vin och
torkade frukter. Omkr. 400 inv. Fordom var S. en
stor och viktig handelsstad. Den anlades af greker
i förra hälften af 200-talet. På 1200-talet kom den
först till tatarerna och sedan till venezianerna
och omtalas i 1:a kap. af Marco Polos resa: hans
fader hade ett hus där. 1323 var S. åter i tatarernas
händer. Ibn Batuta (se d. o.) räknar S. till de fyra
stora hamnarna i världen. Genueserna togo staden 1365
och byggde starka, ännu kvarstående fästningsverk.
J. C.
Sudamina (af lat. sudor, svett), med. Se Frisel,
sp. 1456.
Sudan (Beled es Sudan, "de svartes land"), i äldre
tider äfven kalladt Nigritien, är den del af Afrika
(se kartorna till d. o.), som utbreder sig från öknen
i n. till Kongobäckenets norra vattendelare i S. samt
emellan Nigers och Senegals källtrakter i v. till
Röda hafvet i ö.; dock räknas icke Abessinien till
S. Arealen är omkr. 5 mill. kvkm. S. sönderfaller
i tre naturliga afdelningar: Öst-S, med Nilen,
Mellersta S. med Tsadsjön och Schari samt
Väst-S. med Niger-Binue. Stundom räknas ock norra Guinea
(2 mill. kvkm.) dit. Till sin geologiska beskaffenhet
består S. af arkeiskt grundberg, af kristalliniska
skiffrar och äldre eruptiva bergarter (såsom granit,
grönsten och porfyr) och på många ställen, i synnerhet
i östra och västra S., öfverlagradt af paleozoiska
bergarter, i synnerhet kalksten. Då hafvet aldrig
sedan den paleozoiska tiden nått detta område, utan
det alltid varit fastland, ha vindar och nederbörd
borteroderat de bergmassor, som en gång täckt landet
samt därigenom förvandlat största delen till en
jämförelsevis jämn yta, på hvilken endast i ö. och
v. några kvarlefvor af de gamla bergen återstå. Andra
ojämnheter ha framkallats af de veckningar, som under
tertiärtiden förekommo äfven i dessa trakter och
under hvilka ungvulkaniska eruptivmassor framvällde
och bildade vulkaniska kägelberg. Vida utbredd, i
synnerhet i de sydligare delarna, är den för jordens
varmare trakter karakteristiska vittringsprodukten
laterit, en starkt järnhaltig oskiktad lera, i
hvilken ofta knölar af brunockra äro inbäddade. I
allmänhet är landets höjd ö. h. blott 500-700 m. De
högsta partierna träffas i Nigeria (Jakubabergen
med Zaranda, 2,190 m.), i mellersta Kamerun, som
har flera toppar på omkr. 2,000 m., samt i Dar-Fur
(Djebel Marrah, 1,830 m.). Lägst är mellersta
S. med Tsadsjön (260 m.) och det n. därom belägna
forna sjöbäckenet Bodele (160 m.). Hydrografiskt hör
S. till de tre ofvan nämnda vattendragen, Nilen, Tsad
och Niger. Klimatet är ett af de hetaste på jorden;
i allmänhet torde 30° kunna betraktas som årsmedium,
under sommaren 35°, under vintern 20°-27°. Dock äro
extremerna högst betydande. Regnmängden är ganska
ringa i gränstrakterna mot Sahara, men tilltager mot
s. och når maximum på gränsområdet mot Kongobäckenet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
