Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 595-596 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stäpperna - Stäpphunden - Stäpphöken - Stäpphönsen - Stäppmyrkotten - Stäppsalt - Stärbhus - Stärbhusafgift - Stärbhusdelegare - Stäringe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedan flera gånger förändradt. Så afskildes
1899 Semirjetjensk; sedermera ha andra områden
tillagts, så att det nu omfattar prov. Akmolinsk,
Semipalatinsk, Turgai och Uralsk, inalles 1,789,320
kvkm. med 4,017,200 inv. (1915). Hufvudstad är Omsk.
J. F. N.

Stäpphunden och Stäpphundsiäktet, zool.
Se Hyenhundsläktet.

Stäpphöken, zool. Se
Kärrhökarna.

Stäpphönsen l. Flyg(stäpp)hönsen,
Pteroclidæ, zool., bilda en familj af ordningen
Charadriiformes inom fåglarnas klass. Hufvudet och
näbben äro små, den senare svag, föga böjd och utan
köttig hud vid roten; näsborrarna äro dolda under
pannans fjädrar. Vingarna äro långa och spetsiga,
med första smällpennan längst. I den af
14-18 pennor bildade, mestadels viggformiga stjärten
äro de båda mellersta pennorna stundom betydligt
förlängda. Benen äro svaga, liksom tårna korta,
baktån är rudimentär eller saknas, och yttertån
har blott 4 leder; de tre framtårna äro förenade med
hvarandra till en gemensam sula (fig. 1). Arterna af
denna familj bebo stäpper och öknar. Släktena äro
2 med flera arter, förnämligast från Afrika, men
äfven från Asien och vissa delar af Europa.

Fig. 1. Fot af stäpphöna.

Under fortplantningstiden lefva de parvis, däremellan
ofta i stora skaror, som på grund af sin utmärkta
flygförmåga flitigt ströfva omkring för att söka sin
föda. - Flyghöns- l. sandhönssläktet, Pterocles,
har tårna och tarsens baksida nakna, rudimentär
baktå. framtårna endast vid roten obetydligt
förenade samt första och andra vingpennorna lika
långa. De till detta släkte hörande arterna lefva
i Europa, Asien och Afrika. Gangan, P. arenarius,
har buken och skänklarna brunsvarta, de mellersta
stjärtpennorna icke förlängda, hvarför vingarna räcka
till stjärtspetsen; kroppslängd 37 cm. Khatan,
P. alchala, har underlifvet och skänklarna hvita,
de båda mellersta stjärtpennorna starkt förlängda,
så att vingarna icke nå stjärtspetsen; kroppslängd
35 cm. Båda arterna förekomma i södra Europa, den
senare äfven i norra Afrika och sydvästra Asien. De
lefva af allehanda frön, äfven säd, som de uppsöka på
åkerfälten. Äggen äro 3-4 och läggas i en liten grop
i sanden utan något underlag. Köttet är förträffligt,
hvarför särskildt den senare arten dödas massvis. -
Stäpphönssläktet, Syrrhaptes, har tårna och tarsen
h. o. h. befjädrade, saknar baktå samt har framtårna
mycket breda och sammanvuxna till främsta leden,
så att foten, sedd underifrån, bildar en enda, af
hornartade vårtor beklädd sula; klorna äro breda
och starka, första handpennan längst och mycket
afsmalnande mot spetsen. De till detta släkte hörande
2 arterna äro hemma i Asiens stäpper och öknar. Mest
känd är stäpphönan, S. paradoxus (se fig. 2), hvars
hanne är grågul med korta, svarta tvärlinjer ofvan och
ett bredt, svartbrunt tvärband på magen; hufvudets
sidor, pannan och strupen äro brungula, vingpennorna
gråaktiga och stjärtpennorna försedda med svarta
tvärband och hvit ändkant. Kroppslängd 47 cm.

Stäpphöna (Syrrhaptes paradoxus}. Främst hanne, bakom denne honor.

Honan har ofvan och på kräfvan böjda, svarta
tvärfläckar, och första vingpennan räcker, i
motsats till förhållandet hos hannen, icke utom
stjärtspetsen. Egendomligt nog har denna art
på senare tider uppträdt i Europa. 1853 började
enstaka exemplar visa sig där, och 1863 iakttogos
sådana i stor mängd i Europas flesta nordligare
länder, framträngde ända till Irland och Färöarna
(anträffades på några ställen i Götaland och
Svealand) samt t. o. m. häckade i Jylland och på flera
af de danska öarna. En ännu mera storartad utvandring
inträffade i april 1888, då i trakten af Sofia i
Bulgarien iakttogos ofantliga skaror af stäpphöns,
hvilka sedan fördelade sig i större eller smärre
flockar, som tågade i nordvästlig riktning samt i
allt smärre afdelningar utbredde sig öfver Polen,
Tyskland, Holland och Storbritannien. Äfven till de
skandinaviska länderna sträckte sig tåget. I Sverige
och Norge förekommo dock stäpphönsen i jämförelsevis
ringa antal, men bemärktes dock i nästan alla svenska
landskap från Skåne till Uppland. Talrikast lära
de ha förekommit i Halland och häckat där, hvadan
de genom k. förordn. fridlystes inom Hallands
län 1890-91. Flerstädes i Europa häckade de
1888. En ringa återstod fanns kvar 1889. Äfven 1908
utmärktes genom ett besök af stäpphönan, dock ej i
Sverige. C. R. S. J. W. L. (L-c.)

Stäppmyrkotten, zool. Se Myrko11släktet.

Stäppsalt, geol., miner., koksalt (klornatrium) ,
hvilket förekommer som en mer eller mindre tunn skorpa
på ytan af stäpper, ofta i ganska stor utsträckning,
t. ex. i mellersta Asien och trakten af Kaspiska
hafvet samt på flera ställen i Afrika och Amerika.
E. E.

Stärbhus (af ty. sterben, dö), jur., betyder dels
dödsbo, d. v. s. sammanfattningen af en afliden
persons förmögenhetsrättigheter (allt hvad han
egde, hade att fordra o. s. v.) med beaktande
jämväl af hans skulder, dels ock samtliga hans
arfvingar jämte efterlefvande make, om sådan
finnes. En noggrannare beteckning för dessa
personer är stärbhusdelegare. Jfr Bouppteckning.
C. G. Bj.

Stärbhusafgift. Se Tingsgästningspenningar.

Stärbhusdelegare. Se Stärbhus.

Stäringe, gods i Årdala socken. Södermanlands

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>