Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stämgaffel - Stämhammare - Stämhorn - Stämjärn - Stämma - Stämma - Stämmaskin - Stämmen - Stämmoböter - Stämmodag - Stämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ihre schwingungsgesetze und anwendungen
in der physik" (1907). T. E. A.
Stämhammare l. Stämnyckel, mus., en liten järnhammare,
nedtill försedd med en urholkning för de skrufvar,
medelst hvilkas kringvridning strängarna på ett
instrument stämmas, samt upptill försedd med en
krok, som tjänar till att bilda en ögla på sträng,
som skall påsättas. A. L.*
Stämhorn, mus., ett i ena ändan trattformigt
och i andra ändan kägelformigt verktyg för
att resp. hoptrycka eller utvidga de minsta
metall-orgelpipornas mynning och därigenom få
tonen lägre eller högre vid stämning af orgeln.
E. F-t.
Stämjärn, tekn. Se Stämning, sp. 582.
Stämma, jur., i laga form inkalla en person till
domstol. Se Stämning, jur.
Stämma, sammanträde af dem, som för en viss
korporation eller juridisk person ega besluta,
t. ex. kommunalstämma, bolagsstämma.
Stämma, mus. 1. (Fr. voix, it. voce, eng. voice,
ty. stimme), sångröst. Se Röst. - 2. Stämma
(fr. partie, it. parte, eng. part, ty. stimme)
kallas ock hvart och ett af de utförande organen
i ett flerstämmigt tonstycke (t. ex. pianostämma,
flöjtstämma). Efter sin olika vikt och för tillfället
framstående roll delas de i hufvud- (obligata,
principal-) stämmor och bistämmor, äfven i solostämmor
och kör- eller ripienstämmor, efter sitt läge
i öfver-, mellan- och understämmor. Om stämmorna
l. "registren" i orgeln se Orgel, sp. 865-866. Reala
stämmor kallas sådana, som ha en själfständig gång,
i motsats till mera osjälfständiga fyllnadsstämmor. I
kör för blandade röster förekomma sopran-, alt-,
tenor- och basstämma, i manskör l. -kvartett 1:a och
2:a tenor, 1:a och 2:a bas. Tonföljdens ordnande
i en stämma, stämföringen, är underkastadt vissa
regler, dels enskilda, beroende på instrumentets
natur, dels allmänna, af hvilka de viktigaste äro
en följd af "lex parsimoniæ", sparsamhetens lag,
som bjuder, att öfvergångar mellan olika ackord,
särskildt i mellanstämmorna, skola ske i så små
tonsteg som möjligt (helst sekundfortskridning i
hel- eller halftoner), att gemensamma toner skola
ligga stilla o. s. v., medan basstämman däremot
gärna tar harmoniernas grundtoner och den egentliga
melodistämman ofta rör sig med större frihet. Jfr
Parallellrörelse och Tvärstånd. A. L.*
Stämmaskin, tekn. Se Stämning.
Stämmen, Leuciscus grislagine, zool., en art
tillhörande mörtsläktet (Leuciscus), fam. karpfiskar
(Cyprinidæ), ordn. blåsmunnar (Physostomi)
inom fiskklassen. Kroppen är föga hög, ej mycket
hoptryckt, ryggen svagt bågböjd. Ryggfenan börjar
öfver bukfenornas rot. Öfverkäken är något längre
än underkäken. Längden är ända till 30 cm. Stämmen
förekommer i några af mellersta och norra Sveriges
floder och sjöar. L-e.
Stämmoböter, kam., penningstraff för uraktlåten
inbetalning i rätt tid af utskylder, infördes 1650 i
de finska länen och 1668 i hela riket, genom det då
utfärdade uppbördsreglementet. Beloppet var 3 mark
per individ. 1829 afskaffades stämmoböterna, men
de återinfördes genom k. kung. 1836. Beloppet sattes
till 12 skilling b:ko per individ, utan afseende på
debetsedelns storlek.
De influtna bötesmedlen skulle delas lika mellan
uppbördsmannen och de fattige, utom i Stockholm,
där jämlikt k. br. 11 aug. 1813 inkomsten oafkortad
tillföll stadens fattigförsörjning. Genom
k. kung. 20 maj 1887 utbyttes stämmoböterna
mot en indrifningsafgift af högst 5 kr.,
men i Stockholm skulle vid det gamla förbli.
Kbg.
Stämmodag, äldre benämning på slutpunkten för
s. k. giftostämma (se d. o.) l. stämmotid,
d. v. s. den dag, då ett aftalsvis uppkommet
rättsförhållande af en mera stadigvarande natur
skall enligt den ursprungliga öfverenskommelsen
upphöra. Uttrycket har sålunda begagnats bl. a. för
att beteckna tiden för tilländalöpandet af
legoaftal (Handelsb. 14: 6) och af bolagskontrakt
(Handelsb. 15: 7). Jfr Legostämma.
A. W.*
Stämning, jur., en af behörig myndighet utfärdad
kallelse på en person att möta inför domstol. Stämning
utfärdas dels å part, dels å vittne. Hvad först
angår stämning å part, så afses därmed en kallelse
på en person att komma till rätten för att svara
på ett af annan person mot honom framställdt
yrkande. Ordet stämning tages emellertid äfven
i en annan betydelse. Därmed åsyftas nämligen
jämväl den skriftliga handling, som innehåller den
angripande partens (kärandens) yrkande och hvarå
kallelseresolutionen tecknas. Reglerna ang. stämning å
part innehållas i kap. 11 Rättegångsb., som erhållit
sin nuv. lydelse genom lag af 10 juli 1899. Man
har att skilja mellan stämning i tvistemål och i
brottmål. I den ordinära civilprocessen är stämning
det enda och oeftergifliga sättet för inledande af
rättegång, i brottmål är det endast ett af flera
i lagen föreskrifna sådana sätt. Stämning till
häradsrätt utfärdas af häradshöfdingen eller af honom
därtill förordnad person; stämning till rådstufvurätt
ges af den, som därtill är satt, eller, om sådan ej
finnes, af rättens ordf. I brottmål är allmän åklagare
utan särskildt förordnande berättigad att utfärda
stämning å den han vill tilltala. Det är kärandens sak
att delge stämningen åt svaranden; delgifningen skall
ske medelst handlingens öfverlämnande till svaranden
i hufvudskrift eller besannad afskrift. I vissa i
lagen närmare bestämda fall - för hvilka är gemensamt,
att svaranden icke kan personligen eller genom
behörigt ombud med stämning anträffas - äro särskilda
delgifningssätt föreskrifna; dock ha bestämmelserna
härom afseende allenast på civilprocessen och på
sådana brottmål, däri talan om ansvar ej föres. Om
svaranden vistas på ort utom riket, må (d. v. s. det
är en rättighet, men icke en skyldighet) delgifning
af stämning ske i enlighet med lagen i den utrikes
orten. Dessutom är beträffande tvistemålen och den
nyssnämnda kategorien af brottmål att märka, att
i åtskilliga fall, i hvilka det finnes ett flertal
svarande, lagen medgett käranden lättnader i fråga
om delgifningen; han har fritagits från skyldigheten
att till hvarje svarande öfverlämna ett exemplar
af stämningshandlingen, och i stället har annat
delgifningssätt föreskrifvits. Om viss tid för
delgifning af stämning i tvistemål och i de därmed i
stämningsafseende likställda brottmålen innehåller
lagen åtskilliga bestämmelser, och likaledes stadgas
om verkan däraf, att stämning ej blifvit på lagligt
sätt delgifven eller att föreskrifven stämningstid ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
