Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Styltsko - Stylus - Stymfaliderna - Stymfalos - Stympad kon - Stymparsekten - Stympmusslan - Stympningsstraff - Stynaborg - Styng - Styngflugor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Styltsko. Se Skodon, fig. 16.
Stylus l. Stilus, lat. (grek. stylos), griffel (se
Stilus och Skrifmateriel, sp. 1204 och fig. 2);
pelare; bot. Se Pistill. Jfr Stil.
Stymfaliderna (grek. Στυμφαλιδες], grek. myt.,
stora människoätande roffåglar, som uppehöllo sig
vid den s. k. Stymfaliska sjön i Arkadien. De hade
fjädrar af koppar, med hvilka de kunde skjuta som med
pilar. Herakles dödade en del af dem och förjagade
de öfriga. A. M. A.
Stymfalos (lat. Stymfalus), stad i nordöstra
Arkadien, efter hvilken uppkallats Stymfaliderna
(se d. o.) och stymfaliska träsken (sjön), som
afflyta genom en katavoter (se Katavotrer)
och sträcka sig ända till Myloi i Argos. Ansenliga
ruiner på norra sidan af den angränsande dalen. Jfr
bl. a. Curtius, "Peloponnesos" I (1851-52).
Stympad kon. Se Kon 2.
Stymparsekten. Se Skoptser.
Stympmusslan, zool. Se Donax.
Stympningsstraff, jur. Se Kroppsstraff.
Stynaborg, slott. Se Lödöse 1.
Styng, Håll och styng, med. Se Hudretmedel
och Håll.
Styngflugor, Oestridæ, zool., familj tillhörande
gruppen Cyclorapha Schizophora bland tvåvingarna. Hit
höra medelstora eller stora, ofta tätt ludna arter med
stort hufvud, blåsformigt uppsvälld panna, ytterst
korta, i ett borst ändande antenner samt förkrympta
mundelar. Bakkroppen är än kort och rundad, än mera
långsträckt, nedåtkrökt och tillspetsad, hos honan
slutande i ett utsträckbart äggläggningsrör. De mot
bakändan tjockare och med hakkransar på lederna
försedda larverna lefva parasitiskt i åtskilliga
däggdjur, framför allt hofdjur, på tre väsentligt
olika sätt: dels i näshålor, pannbenshålor eller
svalg, dels i magen eller tarmen, dels här och där
i kroppen med slutligt uppehåll under huden. -
I pannbenshålorna hos fåren lefva larverna af
fårstynget, Oestrus ovis, en silfverglänsande, gulgrå,
ofvan svart tecknad, nästan naken, 10-12 mm. lång
fluga, som föder lefvande larver och anbringar dem i
mynningen af fårens näsborrar. De fullvuxna larverna
nysas ut och förpuppas i marken. Närstående arter
parasitera på samma sätt eller i näshålor och svalg
hos renen (renflugan, Cephenomyia trompe) och andra
hjortdjur, kamelen, buffeln, flodhästen, elefanten
och hästen (jfr A. M. Bergman, "Om renens oestrider" i
"Skand. vete-rinärtidskr.", 1916). Arterna af släktet
Gastrophilus genomgå sitt larvstadium i olika
delar af tarmkanalen, företrädesvis hos hästen. Om
Gastrophilus (Gastrus) equi se Häststynget med
fig. Liknande lefnadssätt med dennes föra i magen på
afrikanska elefanten och noshörningen anträffade
stynglarver. Arterna af släktet Hypoderma och
närstående släkten tillbringa sista delen af sitt
larvstadium i varkulor under rygghuden på nötkreatur
samt på renen (renstynget, Oedemagna tarandi) och
andra hjortdjur. Då larverna äro nära fullvuxna,
göra de ett hål i rygghuden, genom hvilket man en tid
bortåt kan se larvens bakända med dess två stora, på
näst sista leden belägna andhål. Genom denna öppning
beger sig larven till sist ut för att gräfva sig ned
i jorden och där genomgå sitt puppstadium. Då dessa
öppningar aldrig
fullständigt hopläkas, blir den skada, som stynglarverna
anställa på kreaturshudar, högst ansenlig, helst som
de företrädesvis genomborra hudens värdefullaste del,
d. v. s. ryggsidan. Enligt statistiska uppgifter från
Danmark kan de på detta sätt skadade hudarnas antal
stundom uppgå ända till 44 proc., och den ekonomiska
förlusten kan stiga till många millioner kr., enär
värdet af en angripen hud knappt kan uppskattas till
mer än en tredjedel af den oskadades. Företrädesvis
äro hudarna af unga djur angripna. För att möjligen
finna något medel att förebygga de antydda ekonomiska
förlusterna ha ifriga studier af dessa styngflugors
lefnadssätt bedrifvits, men först i senare tid har man
i detta afseende nått tämligen säkra resultat dels i
fråga om den amerikanska Hypoderma lineata, dels och
framför allt beträffande det europeiska oxstynget l.
nötstynget, Hypoderma bovis (se fig.).
 |
| T. v. oxstynget (Hypoderma bovis), i midten dess larv och t. h. dess puppa, de två senare sedda från buksidan. (Omkr. 2 ggr nat. storl.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
