- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
521-522

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sturm-und-drang - Sturnus - Sturt, sir Charles - Sturtzenbecher - Sturtzenbecher, Mårten - Sturtzenbecher, Oskar Patrik - Sturzen-Becker, Oskar Patrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och folkvisesamlaren Percys nämnas. Kraf på återgång
till naturen, på ursprunglighet, på nationell och
folklig egenart, längtan efter storhet och sanning,
dådlust och samhällskritik, hänsynslös subjektivitet
utmärkte det unga släktet, till hvars mest kända
namn hörde Goethe, Klinger, Lenz, Leisewitz, "maler"
Muller, Heinse, Wagner, Gerstenberg, bröderna
Stolberg och Schiller. Den klassiska skildringen
af tiden och dess män gaf Goethe i "Dichtung und
wahrheit". Af de verk, som tillhöra riktningen,
äro Goethes och Schillers ungdomsarbeten de mest
betydande, medan flertalet af de öfriges mera gjort
verkan som uppslag, ansats, än genom konstnärlig
halt. Rörelsen öppnade portarna för omedelbarare och
mångsidigare diktning, för samhällelig och sällskaplig
nydaning af lifvet; den gaf otvifvelaktigt mera af
impulser än af färdiga verk, men hade sin betydelse
just häri och var ytterst viktig genom den ungdomliga
hänförelsen för känslans, lidelsens rätt och för
friheten, genom sin naturkärlek och snilledyrkan,
hvarigenom åskådningssättet undergick en nästan
fullständig ombildning. Se Hettner, "Die sturm-
und drangperiode" (4:e uppl. 1894), och Weissenfels,
"Goethe in sturm und drang" (s. å.) samt Nyromantik.

Sturnus, zool. Se Staresläktet.

Sturt [stö’t], sir Charles, engelsk forskningsresande,
f. 1795 i Bengalen, d. 1869 i Cheltenham, ingick i
armén 1813 och deltog i fälttåget i Spanien samt var
med i de allierades intåg i Paris 1815. Han blef 1825
kapten och kom 1827 till Sydney som sekreterare hos
sir Ralph Darling, guvernör i Nya Syd-Wales. Under tre
forskningsfärder till det inre af kontinenten (1828-29
och 1829-31 samt 1838) kartlade han stora delar af
Australiens största flodsystem Murray med Darling,
Goulburn, Murrumbidgee m. fl., och 1844-46 företog
han ytterligare en färd, hvarunder han framträngde
till Cooper’s creek och upptäckte Lake Blanche och
Lake Gregory. 1839-42 var han landkommissarie,
1842-49 chef för statistiska afd. med säte i
verkställande och lagstiftande rådet och 1849-51
kolonialsekreterare. Hans syn hade emellertid af
resornas ansträngningar nästan blifvit förstörd,
hvarför han 1853 återvände till England. Han skref
Two expeditions into the interior of South Australia
during the years 1828-31
(1833) och Narrative of
an expedition into Central Australia 1844-46 with a
notice of South Australia in 1847
(1849).

Sturtzenbecher, svensk släkt, som inkom till Sverige
från Preussen med Henrik Sturtzenbecker (f. 1651,
d. 1697), hofmästare hos en grefvinna von Dohna. En
hans sonson började skrifva sig Sturtzenbecher, en
namnform, som hela släkten sedermera antagit utom en
gren (se S. 2), som skrifver sig Sturzen-Becker.

1. Mårten S., sonsons son till Henrik S.,
fortifikationsofficer, författare, f. 5 juli 1760
på Gottland, d. 16 okt. 1836 i Stockholm, blef
1780 volontär vid Fortifikationen, 1782 konduktör
och 1785 premiäradjutant samt konstituerades 1789
såsom ingenjörkapten vid Västgötadals frikår. 1790
blef han informationskapten vid Fortifikationen och
sändes efter freden 1790 i ett militäriskt uppdrag
till Konstantinopel, hvarifrån han
återkom 1792. 1802 blef han major och 1813
öfverstelöjtnant i armén samt blef tjänstfri
1833. S. var en for sin tid framstående lärare i
befästningskonst, och hans Föreläsningar utkommo i 2
uppl.; men han är eg. bekant som ifrig anhängare af
svedenborgianismen, i hvilket ämne han skref flera
afh., Tröst för den brottslige (2 uppl. 1817; denna
skrift åtalades) m. fl. Teosofien spelade in äfven
i hans matematiska arbeten, j t. ex. i Geometri på
philosophiskt sätt betraktad
(4:e uppl. 1830). Se
Martin Lamm, "Studier i Almquists ungdomsdiktning"
(i "Samlaren", l 1915). .- 2. Oskar Patrik S.,
den föregåendes kusins son, författare, skref sig
Sturzen-Becker (se d. o.).
1.(L. W:son M.)

illustration placeholder

Sturzen-Becker, Oskar Patrik (före
1855 Sturtzenbecher; signaturen Orvar Odd), skald,
tidningsman, politiker, f. 28 nov. 1811 i Stockholm,
d. 16 febr. 1869 i Hälsingborg, blef 1827 student i
Uppsala, 1832 filos. kandidat och 1833 filos. magister
därstädes. Under sin studenttid hade han tillhört
ett lag, som idkade vitterhet, men som kände föga
sympatier för den i Uppsala härskande nyromantiska
åskådningen. Hans tidigaste diktning är emellertid
närmast tegnérsk efterklang (Romarskölden 1831
och den af Svenska akademien 1832 med mindre priset
belönta sångcykeln Veidi Alf, ett götiskt poem i
Fritiofssagastilen, tryckt i "Vinterblommor", 1835). I
denna sistnämnda kalender finna vi S:s signatur
Szr under en hel rad poem utan större märklighet. En
ny ton med politiskt frisinnad tendens skönjes i Man
ur huse
från 1837 och bebådar en ny riktning. S.,
som 1833 inskrifvit sig såsom ung man i verken, hade
f. ö. kort efter ankomsten till Stockholm kastat
sig in i publiciteten, utgaf 1834 den litterära
tidningen Arlekin, som innehöll noveller, kåserier
och kåserande recensioner och var ganska stridbar mot
skilda håll, utländska såväl som inhemska. Oaktadt
"Arlekin" äfven svängt sin färla mot "Aftonbladet",
mottog S. anbud att inträda i detta, där han var
medarbetare 1834-43 och bl. a. skref revyer, Memoirer
öfver den förflutna veckan
(alltifrån 1837), närmast
i Jules Janins stil, och under pseudonymen Orvar Odd
skaffade sig ett namn som ironisk, kvick kåsör, som
förstod att servera dagens händelser i en lättsmält
form. Hans litterära kritiker voro af föga djup,
och särskildt grep han miste i fråga om verk af
Almquist och Runeberg; ofta tog dock hans bon sens
ut sin rätt. Särskildt pigga och liffulla voro hans
teaterkritiker, där han stundom inblandade politiska
anspelningar. Vid Crusenstolpe-oroligheterna utgaf
han de satiriska dikterna Stormfåglarna (1838), som
bl. a. innehöll den parodiska sången till de Braheska
dragonerna. 1838-39 företog han en resa till Tyskland
och Frankrike, skildrad i En utflygt ur boet (1842),


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free