Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 463-464 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stuart, Esmé - Stuart, Henry - Stuart, James - Stuart, Ludovic - Stuart, Arabella

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

unge konung Jakobs person (the raid of Ruthven; se
Ruthven 1), nödgades S. (dec. s. å.) lämna Skottland,
utan att där ha för sina vidtgående planer vunnit
någon varaktig framgång.


13. Henry S., lord Darnley, son till S. 10 och
Margaret Douglas, drottning Maria Stuarts gemål,
f. 7 dec. 1545 på godset Temple Newsam i Yorkshire,
hade klen intellektuell begåfning, men var vacker,
skicklig i militära idrotter och god lutspelare. Efter
Frans II:s af Frankrike död 1560 sände Darnleys
ärelystna moder honom till Paris i förhoppning om,
att han skulle vinna Maria S:s kärlek och en gång vid
hennes sida bestiga Skottlands och Englands troner
(han var dotterdotters son till Henrik VII). Maria var
emellertid vid denna tid mest benägen för giftermål
med Don Carlos, och efter Darnleys återkomst till
England lät den misstänksamma drottning Elisabet 1561
fängsla både honom och hans moder. De frigåfvos dock
snart, och Darnley förnöjde vid hofvet Elisabet
med sitt lutspel. Med hennes medgifvande reste
han febr. 1565 till Skottland, där Maria mottog
honom mycket nådigt och bl. a. upphöjda honom
till earl af Ross (mars) och hertig af Albany
(juli). Elisabet sökte förgäfves hindra de unga
frändernas giftermål genom en befallning till Darnley
och hans fader att genast återvända till London;
bröllopet egde rum 29 juli s. å. på Holyroods
slott, och Darnley erhöll kungatitel. Om Maria i
honom väntat ett politiskt stöd, så bedrog hon sig;
han var dåraktig, högfärdig och lösmynt samt omgaf
sig med illa ansedda dryckesbröder. Dessa underblåste
hans önskan att bli medregent och hans svartsjuka mot
hennes politiske förtrogne, italienaren David Rizzio
(se d. o.). Mordet på Rizzio (9 mars 1566) skedde
så att säga i Darnleys namn (hans dolk kvarlämnades
af mördaren George Douglas i Rizzios kropp). Maria
lyckades emellertid vinna Darnley öfver på sin
sida genom löfte om större politiskt inflytande;
han hjälpte henne att fly till Dunbar. Då Maria kort
därpå upptäckte hans andel i mordet, intogs hon af
förakt mot honom och närmade sig hans fiender bland
de protestantiske stormännen. Darnley, som kände
sig alltmer isolerad och med fog fruktade hämnd
från dem han svikit, ville nu lämna Skottland, och i
Craigmillar rådplägade hans fiender om bästa sättet
att röja honom ur vägen. Rykten om sammansvärjningen
förmådde honom att från Stirling fly till Glasgow,
där han insjuknade, innan han hunnit inskeppa sig för
resan. I Glasgow besöktes han af Maria, en försoning
egde rum dem emellan, och han lät öfvertala sig att
följa henne till Edinburgh. Återkommen dit, slog
han sig ned i ett hus i Kirk-O’Field strax utanför
stadsmurarna, och där drabbade honom Rizziomördarnas
och andra hans fienders hämnd. Huset sprängdes i
luften natten till 10 febr. 1567, och i trädgården
anträffades Darnleys lik. Troligen sökte han kort
före explosionen fly och blef då strypt. Om Maria
S:s förhållande till det af Bothwell planlagda mordet
se Maria, skotska drottningar 2, och där anförd
litteratur.

14. James S., earl af Arran, d. 1595, var son
till Andrew S., 2:e lord Ochiltree (en bland de
1559 segrande protestantiske kongregationslorderna,
sedermera deltagare i Morays resning mot Maria
Stuarts giftermål med Darnley 1565 och i
sammansvärjningen mot Rizzio 1566 samt 1578 medlem
af regenten Mortons råd, d. 1598). Han återvände
1579 från holländsk krigstjänst till Skottland och
kom då i stor gunst hos Jakob VI. 1581 uppträdde
han, på anstiftan af Esmé S., med en anklagelse mot
regenten Morton för delaktighet i mordet på Darnley
och inkallades till lön för sin andel i Mortons
fall i rådet samt erhöll den earlvärdighet af
Arran, som innehafts af hans sinnessjuke frände
James Hamilton (se d. o. 5), hvars förmyndare
han var, och äfven de Hamiltonska släktgodsen.
Han blef nu rival om styrelsemakten med Esmé
S., men störtades liksom denne 1582 genom de
protestantiske lordernas kupp, the raid of Ruthven
(se Ruthven 1), och hölls en tid fängslad.
Året därpå lyckades han genom en resning
återfå sitt inflytande och drifva deltagarna i
Ruthvenraiden öfver gränsen, hvarpå han 1584 utnämndes
till lordkansler. Han blef s. å. ståthållare
på Edinburghs slott och befälhafvare öfver de
kungliga trupperna. Då de landsförvisade lorderna
1585 med hjälp af drottning Elisabet återvände till
Skottland, störtades Arran ånyo från makten, men
stod fortfarande i hemlig vänskaplig förbindelse med
Jakob VI och torde i början af 1590-talet i dennes,
ärenden ha företagit en resa till Spanien. 1595,
mördades han af James Douglas, hvilken därmed
tog blodshämnd för Arrans offer, regenten Morton.

15. Ludovic S., 2:e hertig af Lennox
och hertig af Richmond, son till S. 12, f. 1574, d.
1624, innehade som närmast arfsberättigad
efter Jakob VI till Skottlands tron en framskjuten
ställning vid dennes hof och blef 1589 skotsk
riksamiral. Efter Jakobs tronbestigning
i England 1603 blef han medlem af Privy council
och öfverhofmästare samt erhöll 1623 engelsk
hertigvärdighet af Richmond.

16. Arabella S., brorsdotter till S.
13, f. 1575, d. 25 september 1615 i Tower, ansågs på
grund af sin härstamning från Henrik VII
(dennes dotter Margareta var hennes farmors mor)
vara närmast efter Jakob VI arfsberättigad
till Englands tron och omhvärfdes därför redan
som barn af friare (bl. a. Henrik IV af
Frankrike och Esmé S., hertig af Lennox).
1590 upptäcktes en katolsk sammansvärjning
med uppgift att förmäla henne med prins Ranuccio
af Parma, hvilken hade egna tronföljdsanspråk
såsom härstammande från Johan af Gaunt, och att med
en spansk krigsmakts hjälp åt dem förvärfva
Englands krona. Drottning Elisabet lät med
anledning häraf hålla henne i strängt förvar på
slottet Hardwick, och 1602 ökades drottningens
misstänksamhet genom en ny plan om giftermål mellan
Arabella och lord Beauchamps son Edward Seymour
(se d. o. 4), hvilken som sonson till Catherine

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>