Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stuart, Murdoch - Stuart, Alexander - Stuart, David - Stuart, Alexander - Stuart, John - Stuart, James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Murdoch S., 2:e hertig af Albany, son till S. 1, Skottlands regent, d. 1425, bar under faderns lifstid titeln earl af Fife, deltog ifrigt i gränsstriderna mot
England, blef därunder tillfångatagen i striden vid Homildon hill 1403 och frigafs först 1415, utväxlad mot Henry Percy (se d. o. 4). S. efterträdde 1420 sin fader som Skottlands regent, men visade sig fullständigt oduglig. Då den i England fångne konung Jakob I 1424 blifvit frigifven, lät han året därpå fängsla S. jämte ett tjugutal af dennes närmaste fränder och vänner. S. blef jämte två söner afrättad; det har ännu ej utredts,
med hvilka anklagelser Jakob motiverade denna åtgärd.
5. Alexander S., earl af Mar, oäkta son till S. 2, f. omkr. 1375, d. 1435, vann rikedom och ansedd ställning genom att 1404 öfverfalla en af Skottlands rikaste arftagerskor, Isabella, grefvinna af Mar, dotter till 1:e earlen af Douglas, och tvinga henne
till äktenskap med sig; han hade året förut förberedt
kuppen genom att låta lönnmörda hennes make sir M. Drummond. Hon förmåddes att vid bröllopet ge honom earlskapet Mar på lifstid, och kunglig bekräftelse vanns härpå 1405. Efter hustruns död 1408 var S. till sin död en af de i offentliga värf mest använde stormännen i landet, deltog 1408 krigsföretag i Flandern, besegrade 1411 vid Harlaw den mot kronan upproriske Donald Macdonald, "lord of the Isles", och lyckades, ehuru tillhörande Murdoch S:s närmaste anhängare, bibehålla sin inflytelserika ställning äfven efter dennes fall 1425 (se S. 4).
6. David S., hertig af Rothesay, brorson till S. 1, skotsk riksföreståndare, f. omkr. 1378, d. 1402, var son till konung Robert III och Annabella Drummond samt fick vid faderns tronbestigning 1390 titeln earl af Carrick. Åt S. uppdrogs 1396 styrelsen öfver rikets norra del, och 1399 öfvertog han riksföreståndarskapet i sin farbroder Albanys
ställe och upphöjdes därvid till hertig af Rothesay, hvilken titel sedermera i Skottland
alltjämt burits af manliga tronföljare. Han föll 1402 under mystiska omständigheter offer för en komplott, hvars hufvudmän voro farbrodern Albany och S:s svåger Archibald Douglas (se d. o. 7); han togs till fånga och afled 27 mars på slottet Falkland, enligt officiell uppgift af dysenteri, men enligt allmänt spridda rykten svält till döds.
Denna händelse behandlas i Walter Scotts roman "The fair maid of Perth".
7. Alexander S., 3:e hertig af Albany, Skottlands regent, f. omkr. 1454, d. 1485,
var andre son till konung Jakob II och Maria af Geldern samt bar redan 1458 titlarna
hertig af Albany och lord till Man. Som yngling fick han äfven en mängd höga ämbeten, såsom guvernörsposten i Berwick vid gränsen mot England och vice-konungaskapet ("lieutenantcy of the kingdom"). Han råkade emellertid mot 1470-talets slut i häftig tvist med sin broder Jakob III, sattes 1479 i fängelse på Edinburghs slott, men
lyckades rymma till Frankrike. Ludvig XI mottog honom vänligt, men ville ej ge honom väpnadt stöd till ett brödrakrig, och han begaf sig då (1482) till engelske konungen Edvard IV:s hof, där han antog skotsk konungatitel. I fördraget i Fotheringay (juni s. å.) lofvade han mot engelskt understöd erkänna engelska kronans länshöghet öfver Skottland. En af S. i förening med Rikard af Gloucester (sedermera Rikard III) företagen invasion i Skottland ledde till förlikning mellan Jakob och Albany, hvarvid den senare återfick sina gods och ämbeten och erhöll earlvärdighet af Mar. Han uppgaf dock icke sina planer på kronan, utan sökte få Jakob i sitt våld och ingick, sedan detta misslyckats, ett
nytt fördrag med Edvard IV (i Westminster febr. 1483), hvarvid han jämte erkännandet af Englands länshöghet äfven utfäste sig att efter sin tronbestigning bryta Skottlands gamla allians med Frankrike. Edvard IV:s död och Rikards egna vidlyftiga företag i England
(afsättningen af brorsonen Edvard V och försvaret af den röfvade kronan) hindrade Albany från att erhålla nämnvärd engelsk hjälp. Han begaf sig då ånyo till Frankrike, och där fann förrädaren sin död genom olyckshändelse vid en tornering. - Hans yngste broder, John S., earl af Mar, f. omkr. 1457, d. 1479, fängslades på anstiftan af sin fader Jakob
II:s gunstling Robert Cochrane och säges ha bragts om lifvet genom förblödning på Craigmillar castle.
8. John S., 4:e hertig af Albany, den föregåendes son, Skottlands regent, f. omkr. 1481, d. 1536, uppfostrades i Frankrike, gifte sig där 1505 med sin kusin Anne de la Tour d’Auvergne samt innehade stora gods och höga ämbeten, då han en tid efter Jakob
IV:s nederlag och död vid Flodden (1513) kallades att öfvertaga regentskapet i Skottland. Han kom dit 1515 och egnade sig främst åt bekämpande af det engelskvänliga stormansparti, som samlades kring änkedrottning Margareta Tudor och hennes nye make,
earlen af Angus. Sedan Albany undertryckt lord Homes resning (1516) och själf förklarats för närmaste tronarfvinge, återvände han 1517 till Frankrike och afslöt (juni s. å.) fördraget i Rouen, hvari det skotsk-franska förbundet förnyades och aftal ingicks om äktenskap mellan den unge konung Jakob V och en fransk prinsessa.
1521 återvände Albany till Skottland, förlikte sig där med änkedrottningen (som hvars älskare ett osannolikt rykte nu utpekade honom) och drog 1522 i härnad
mot Henrik VIII af England, som anklagat honom för mordanslag mot den unge konungen och påyrkat hans afsättning från regentskapet. Skottarnas motvilja mot krig utanför landets gränser föranledde snart vapenstillestånd. Albany lämnade 1524 för alltid Skottland, kort före Jakob V:s myndighetsförklaring, och åtföljde sedan Frans I på dennes olyckliga fälttåg i Italien 1525.
1530-35 var han flera gånger fransk ambassadör i Rom. Han egde rätt stor administrativ och diplomatisk skicklighet, men kände sig alltid främst som fransman, vantrifdes i Skottland och egnade därför ej tillräcklig ihärdighet åt sitt skotska regentkall.
9. James S., earl af Moray (Murray), f. omkr. 1499, d. 1544, var oäkta son till Jakob IV med Janet Kennedy, fick 1501 earlvärdighet af Moray och uppträdde 1517 mot lord Home med
beskyllningen, att denne efter slaget vid Flodden skulle ha dräpt Jakob IV under flykten. Han var en häftig motståndare till det engelska inflytandet, anförde 1523 de franska trupperna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
