Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strömmaren - Strömmen - Strömmens skans - Strömming - Strömmingsfiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strömmar- l. Hillebolaån till Lötsfjärden af
Löfstabukten.
Strömmen. 1. Se Strömstad. - 2. Förstad. Se
Randers. - 3. Härad och pastorat v. om Dramsfjorden,
Jarlsberg og Larvik amt, Norge. 54,i9 kvkm. 1,452
inv. (1910). S:s moderkyrka ligger i lastageplatsen
Svelvik (se d. o.), som är egen kommun. Bergers
fabrikssamhälle har 575 inv. (1910). - 4. Industristad
i Skedsmo härad med järnvägsstation, 18 km. från
Kristiania och strax v. om Lilleströmmen. Jämte
det angränsande fabriksdistriktet Sagdalen har
S. omkr. 2,500 inv. (1917). Här ligga "S:s verkstad"
(400 arbetare), anlagd 1883, sedan 1908 a.-b.,
nu speciellt stålgjuteri och järnvägsvagnsfabrik,
och "S:s trävarufabrik" (300 arb.; med export af
färdiga hus som specialitet) m. fl. industriella
anläggningar. - 5. Förstad till Bergen (eg. det
vattendrag, hvarigenom Lungegaardsvandet står i
förbindelse med Puddefjorden) i det sedan 1 jan. 1914
med denna stad inkorporerade Aarstads härad. 804
inv. (1910). - 6. Fiskeläge och handelsplats vid
det trånga sund, hvarigenom Borgenfjorden står i
förbindelse med Trondhjemsfjorden, N. Trondhjems
amt, Norge. 223 inv. (1910). Ångbåtsförbindelse
med Trondhjem. - 7. S. l. Strömsbu (se d. o.). -
8. Station. Se Lörenskogen. K. V. H.
Strömmens skans, i Västergötland. Se Järabodarnas
skans.
Strömming, från kusten af Kalmar län och norrut samt
kring Gottland den vanliga benämningen på Östersjöns
sill. (I Skåne och Blekinge säger man däremot sill;
gränsen är dock ej skarp, och i Kalmar län användas
båda benämningarna omväxlande.) Strömmingen är
att anse som för Östersjön egendomliga raser af
sillen. Liksom beträffande sillen kan man också
af strömmingen urskilja en ras, som är vårlekande,
och en annan, som är höstlekande. Det är sannolikt,
att strömmingen dessutom bildar olika raser i
skilda delar af Östersjön, men denna fråga är ännu
ej närmare utredd. Strömmingen skiljer sig från
sillen bl. a. därigenom, att den har ett färre
antal ryggkotor (i medeltal omkr. 55 i Stockholms
skärgård) och att den i regel är mycket mindre än
vanlig sill. Så torde längden utanför Stockholm
i allmänhet vara 17-18 cm. I motsats till storsill
blir strömmingen också fortplantningsduglig vid ringa
storlek, redan vid 15-16 cm. längd. Med afseende på
storlek och könsmognad påminner strömmingen därför
om vissa sillraser, som lefva i smärre fjordar vid
Västerhafvet. Ej så sällan fångas jätteströmmingar
af t. o. m. mer än 30 cm. längd. De visa dock
fullständigt den vanliga strömmingens karaktärer. De
äro blott så gamla, att de hunnit uppnå denna
ovanliga längd. Fiskarna åtskilja flera slags
strömming, såsom fetströmming, efter dess höga
fetthalt, rödmagaströmming efter maginnehållet,
vår- och höstströmming efter fångsttiden, sköt-,
not-, klabbströmming m. fl. efter fångstredskapen
o. s. v. Strömmingen förekommer iängs hela
Sveriges östkust ända upp till nordligaste delen af
Bottniska viken samt öfverallt vid finska och ryska
Östersjökusten. Äfven vid tyska Östersjökusten,
åtminstone ö. om Danzig, betecknas sillen som
strömming. Den hufvudsakliga strömmingsleken försiggår
i Stockholms skärgård på våren
(slutet af maj och början af juni) eller hösten
(slutet af aug. och början af sept.). Strömmingen
är Östersjöns viktigaste fiskslag och förekommer
ofta i stora mängder. Som färsk är den finare till
smaken än sillen. Den är mycket användbar till
rökning ("böckling"), saltas i stor utsträckning
och beredes på vissa håll till surströmming (se
d. o.; hufvudsakligen fr. o. m. Ångermanland till
mellersta Hälsingland), men öfriga beredningssätt,
såsom inläggning till kryddsill och sardiner, synas
ej ha vunnit någon framgång. Jfr Strömmingsrätter.
K. A. A-n.
Strömmingsfiske är en synnerligen viktig näringsgren
för kustbefolkningen längs hela svenska östkusten
och är utan jämförelse Östersjöns viktigaste
fiske. Det pågår ofta året om med kort uppehåll vid
årsskiftet. Ej sällan är det bäst under senvintern
och våren. I Södermanlands och Östergötlands län
är strömmingsfisket t. o. m. hufvudsakligen ett
vinterfiske, som i allmänhet börjar i jan. och
fortsätter till fram i april. Vid Gottland är inom
vissa trakter försommaren den bästa fisketiden,
och detsamma är fallet åtminstone i norra delen af
Stockholms län, hvarest strömmingsfisket vanligen
tager sin början i maj för att fortsätta till in i
sept., ja, här och där till in i dec. I Norrland
ligger strömmingsfisket nere under vintern på
grund af ishinder, vanligen börjar det i maj eller
juni och pågår till sept. och okt. med maximum
under högsommaren. I Finland är strömmingsfisket
af synnerligen stor betydelse och förekommer utmed
hela kusten, ehuru det är mest koncentreradt till Åbo
och Björneborgs län och till Åland. Äfven vid ryska
och tyska östersjökusten spelar det en betydande
roll. Strömmingen fångas med nät, vanligen kallade
"skotar", not och storryssjor. Skötarna kunna
användas som drifgarn ofta flera mil från land, men
oftast förankras de på flera olika sätt vid bottnen. I
Norrland begagnas flerstädes ett slags mycket djupa
strömmingsnät, s. k. "djupskötar", som ofta sättas
ut ifrån land, så att yttersta nätet bildar en krok
eller vinkel på mycket växlande sätt; de kallas då
"krokskötar". Notfiske är mycket vanligt särskildt
i de inre delarna af skärgården. Förr spelade
strömmingsfiske under vintern medelst dragning af not
under isen en stor roll i Stockholms och Östergötlands
skärgårdar; i Stockholms län har detta fiskesätt på
senare år gått starkt tillbaka, men är alltjämt af
stor betydelse i Östergötland. Strömmingsfiske med
storryssjor förekommer hufvudsakligen i Norrbottens
län. Fiskarna vistas under fisketiden vid vissa af
ålder kända "fiskeskär" eller "fiskehamnar", af hvilka
många mellan fisketiderna äro obebodda. På en del
af dessa fiskeplatser i Norrland finnas gamla kapell
uppförda, hvarest gudstjänst förr brukade hållas af
fiskarna själfva och ett par gånger under sommaren
af ortens präst. Dessa gudstjänster synas emellertid
nu ha nästan upphört.
Svenska strömmingsfiskets bruttoafkastning utgjorde
år 1914 2,037,355 kr. och år 1915 2,698,841 kr. 1914
såldes eller förbrukades färsk 4,213,841 valar (=
omkr. 10,120,000 kg.) och 1915 4,575,882 valar (=
omkr. 11,000,000 kg.). Dessutom saltades de båda
åren resp. 136,303 och 132.387 fjärdingnr strömming,
representerande ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
