Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strömbrytare - Strömbugten - Strömcrona, Nils Thorvedsson - Strömdrag - Strömer, Mårten - Strömer, Hjalmar - Strömer, Emmy Charlotta - Strömfelt - Strömfelt, Johan Karl - Strömfelt, Otto Reinhold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandlar Runebergs lif 1854-59, utgafs efter
S:s död af hans dotter ida S-)- Med sällspord pietet,
noggrannhet och flärdlöshet sammanställde han där alla
de upplysningar om Runebergs lif och verksamhet, som
kunnat vinnas. Runebergs hem i Borgå blef genom hans
omsorg ett rikhaltigt Runebergsmuseum. S. valdes 1898
till hedersled, af Sv. litteratursällsk. i Finland.
M. G. S.
Strömbrytare, elektrot. Se Strömafbrytare.
Strömbugten. Se Strömvatn.
Strömcrona, Nils Thorvedsson, lotsdirektör,
f. 1664 i Marstrand, där hans fader var rådman,
d. 24 jan. 1740, hette urspr. Ström. Efter att ha
aflagt studentexamen i Lund förordnades han 1691 till
"informator" i geometri och astronomi vid amiralitetet
i Karlskrona. Han blef 1696 öfverlöjtnant samt
1697 styrmanskapten och lotsdirektör, deltog 1700 i
landstigningen på Själland, hvilket krigsföretag han
sedan graverade på koppar, samt förde efter freden
med Danmark (s. å.) svenska flottan oskadd ut ur
de för densamma dittills okända farvattnen kring
Amager. 1704 upprättade han en särskild lotskår och
ordnade senare lotsverket i Finska viken. Genom
att därjämte kartlägga de svenska kusterna och
verkställa lodningar i kustfarvattnen samt utge
för sin tid goda sjökort äfvensom en hydrografisk
gradkarta öfver Östersjön och Kattegatt gjorde han
sig mycket förtjänt om vårt sjöväsen. Han utnämndes
1717 till kommendör och adlades 1727 med namnet S.
(H. W-l.)
Strömdrag. Se Ström 3.
Strömer, Mårten, matematiker, astronom, f. 7 juni
(g. st.) 1707 i Örebro, d. 2 jan. 1770, blef 1724
student i Uppsala och 1744 astronomie professor
där. 1756 anmodades han af ständerna att upprätta
amiralitetskadettskolan i Karlskrona, och då han fann,
att han med detta åliggande icke kunde bibehålla sin
professur, afgick han 1765 från den. S. blef led. af
Vet. akad. 1739. Han innehar ett framstående rum bland
svenska matematiker. Hans bearbetning af Euclidis
Elementa (1744) har intill senaste tid utgått i en
mängd upplagor. Bland öfriga arbeten märkas Inledning
till trigonometria plana (1749) och Läran om klotet och
sphæriska trigonometrien (1759) samt astronomiska
och meteorologiska observationer. S. sysselsatte
sig äfven med att upprätta pålitliga
sjökartor öfver de svenska skärgårdarna.
(B-d.)
Strömer, Hjalmar, skriftställare, f. 1849 af
bondesläkt i Jämtland, d. julaftonen 1886 i Säfsjö,
ämnade först egna sig åt det prästerliga kallet,
men blef sedermera föreläsare och författare
i populär astronomi, ungefär i samma stil som
fransmannen Flammarion. Hans skrifter En färd
genom verldsrymden. Populära föredrag (1879-80), En
andesyn. Astronomiska fantasier (1880) och En sekund
i evigheten, eller verldarnes uppkomst, bestämmelse
och undergång (1882) sakna högre vetenskapligt
värde, men vittna om liflig fantasi och stilistisk
begåfning. På senare år slog S. sig på ett bittert
politiskt skriftställen. Mest bekant af hans skrifter
i denna anda är den under pseudonymen
Aristides utgifna broschyren Adelsvälde,
embetslyx och ordensmakeri (1883, 3:e uppl.
med ett tillägg, Om det andliga hof- och adelsväldet 1885). (B-d)
Strömer, Emmy Charlotta. Se Achté 1.
Strömfelt, svensk adlig ätt, härstammande från
kyrkoherden i Fägre, Skaraborgs län, Harald Fegræus’
son Johan Fegræus (f. 1587, diplomatisk agent i
Danmark 1629-43, d. 1644), som 1632 adlades med namnet
S. Hans son Harald S. (landshöfding i Skaraborgs län
1695, d. 1707) blef 1696 friherre, och två dennes
sonsonssöner, Fredrik Georg S. (f. 1738, konteramiral
1782, landshöfding i Östergötlands län 1784-1810,
d. 1814) och Karl Axel S. (f. 1740, generallöjtnant
1792, öfverkammarherre hos drottningen 1799, general
1809, d. ogift 1821), upphöjdes 1799 i grefligt stånd
(den grefliga värdigheten åtföljer endast äldste
sonen). En Johan S:s sonson, Johan Karl S. (se
S. 1), blef 1713 friherre och 1731 grefve (hans ätt
utslocknade mod hans son 1746), och en annan Johan
S:s sonson, Otto Reinhold S. (se S. 2), blef 1720
friherre och slöt själf sin ätt. Ätten S. har ansetts
vara en gren af Vångasläkten (se d. o.).
1. Johan Karl S. (se ofvan), grefve, riksråd,
f. 1678, d. 1736, ingick på krigarbanan och avancerade
efter hand till generallöjtnant. S. deltog som
öfverste för Bremiska dragonerna i Stenbocks sista
fälttåg och var med vid Gadebusch (1712).
Han var äfven med i striderna på Rügen (Stresow)
1715 och i Karl XII:s fälttåg mot Norge. S. blef 1720
ordf. i kommissionen öfver försvarets ledning 1719 och
utnämndes 1727 till riksråd. Som medlem af rådet
spelade han ingen större roll, följde oftast A.
Horn, men slöt sig under sina sista år ibland
till Frankrikes anhängare i rådet.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
