Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 423-424 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strömafbrytare - Strömaftagare - Ströman, Nils - Strömandsläktet - Strömankare - Strömbacka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvicksilfver (K, fig. 5) fylldt kärl (A). Ofvanpå
kvicksilfret hålles någon isolerande vätska
(petroleum) för minskning af gnistbildningen. Då
stiftet (S) bringas i kontakt med kvicksilfret, slutes
strömmen. Medelst en Neefs hammare eller medelst
en särskild med excenterskifva försedd motor föres
stiftet upp och ned, hvarigenom strömmen öppnas
och slutes. -

Fig. 5. Kvicksilfverströmbrytare. - Fig. 6. Turbinafbrytare.

Turbinafbrytaren (fig. 6) består af
ett järnkärl (J), innehållande kvicksilfver (K),
som genom en i centrum (c) anbragt liten snäckpump
suges upp i en dosa (d) och därpå genom en liten
öppning i dosan slungas ut i en stråle (s) mot kärlets
vägg. Samtidigt med att pumpen och dosan medelst en
motor sättas i rotation, försättes äfven en med nedåt
böjda taggar försedd skifva i rotation. För hvarje
gång en sådan kugge skär igenom kvicksilfverstrålen,
slutes strömmen. Strömafbrotten ske äfven här under
petroleum. - Slungafbrytaren (Rotaxafbrytaren; fig. 7)
består af ett järnkärl (J), som medelst en motor (M)
kan försättas i hastig rotation, hvarvid det i kärlet
befintliga kvicksilfret (K) slungas ut
mot kanterna, där det bildar en kompakt ring. I
denna ring doppar en excentriskt lagrad, af något
isolerande ämne gjord skifva (s), som vid kanten
är försedd med två eller flera kontaktstycken,
hvilka stå i ledande förbindelse med skifvans
axel. Kvicksilfret försätter skifvan i rotation,
och då något af kontaktstyckena kommer i beröring med
kvicksilfret, slutes strömmen. Kärlet innehåller äfven
här förutom kvicksilfver petroleum för samma ändamål,
som förut angetts. -

Fig. 7. Slungafbrytare. - Fig. 8. Wehnelt-afbrytare.

Wehnelt-afbrytaren (fig. 8)
utgöres af ett kärl (A) med utspädd svafvelsyra, i
hvilken två elektroder, den ena med stor yta och gjord
af bly (B), den andra af en genom ett porslinsrör (R)
utskjutande platinaspets (P). Blyelektroden är katod
(-) och platinaelektroden anod (+). Om en ström
af hög spänning - ötver 80 volt - får passera genom
vätskan, uppkommer på grund af den stora strömtätheten
vid platinaspetsen så stark värmeutveckling, att
syran här förgasas och en gasblåsa
bildas omkring spetsen, hvarigenom strömmen
afbrytes. Om nu - såsom ju alltid är fallet
vid ett induktorium - en stor själfinduktion
(se d. o.) förefinnes i strömkretsen, uppkommer
vid strömafbrottet en stark elektromotorisk kraft,
som ger anledning till en urladdning, en "extraström"
(se d. o.), hvarigenom gasblåsan bringas att explodera
och strömmen ånyo slutes. Antalet strömafbrott per
tidsenhet ökas, när spänningen i strömkretsen ökas,
och minskas, när anodens yta och själfinduktionen
ökas. Wehnelt-strömbrytaren passar företrädesvis, då
höga spänningar, 80-220 volt, och stora energimängder
skola användas. - Simon-afbrytaren uppkommer ur
Wehnelt-strömbrytaren, om platinaspetsen helt och
hållet drages in i röret, så att strömmen tvingas att
passera genom en trång öppning. På grund af den starka
uppvärmningen uppkommer i öppningen en gasblåsa,
som på samma sätt som vid Wehnelt-afbrytaren bringas
att explodera. I st. f. ett platinastift kan en
elektrod af bly användas. Äfven Simon-strömbrytaren
egnar sig företrädesvis för höga spänningar.
A. E-m. T. E. A.

Strömaftagare, elektrot., kallas den anordning,
hvarigenom elektrisk ström tillföres ett elektriskt
fordon från en kontaktledning. Olika typer
för strömaftagare äro kontaktbygel, trolley och
kontaktsko. Se Elektriska spårvägar, sp. 324 och 325
samt fig. 8-10. Fm»-

Ströman, Nils. Se Ehrenström, svenskfinsk adlig ätt.

Strömandsläktet, zool. Se Andfåglar, sp. 962.

Strömankare, sjöv. Se Ankare 1.

Strömbacka, bruksegendom i Hälsingland, omfattande
S. järnbruk samt Movikens masugn och Hedvigsfors
manufaktursmedja i Bjuråkers socken, Gäfleborgs
län. S. ligger n. om Norra Dellen och är förenadt med
Moviken vid sjön genom en 5 km. lång järnväg samt har
5 stångjärnshärdar med 8 hammare, 1 knipphammare samt
kvarn och såg, tax.-v. 208,000 kr. (1916), Moviken
har masugn och 7 kolugnar, tax.-v. 179,000 kr.,
Hedvigsfors är tax. till 29,100 kr. Till egendomen
höra skogs- och landtegendomar i Bjuråkers, Delsbo,
Norrbo, Bergsjö, Forsa och Hälsingtuna socknar,
med ett sammanlagdt tax.-v. af 1,914,000 kr. Egare
är S. bruks a.-b. (bildadt 1903; aktiekapital 1,5
mill. kr.). S. och Hedvigsfors (då Aldersfors),
privilegierade 27 mars 1742, anlades af Dan. Ahlbom
och omfattade då dels stångjärnshammare vid S. och
Hedvigsfors vid Öfverån, ett tillflöde till Svåga älf,
dels en masugn vid Österbo nära Hedvigsfors. Ahlbom
öfverlämnade 1746 S. och halfva masugnen i Österbo
till sin svärfader P. Strömbäck, hvarefter de båda
bruken hade skilda egare till 1891. 1756 sålde
Strömbäck sitt bruk vid S. till P. A. Örnsköld, som
utvidgade bruket högst betydligt med hänsyn såväl
till jordbruk och egovidd som järntillverkning och
lämnade det i ett utmärkt skick 1774, då det såldes
till handelshuset Bohman, Hassell och Görges i
Stockholm. Efter flera egarombyten köptes S. 1827
af P. A. Tamm på Österby, som 1831 köpte äfven
Hedvigsfors och ytterligare ökade brukets värde
genom inköp och nyodlingar och anlade Friggesunds
sågverk vid Svåga älfs utlopp i Dellen. I början af
1860-talet funnos vid S. 5 hammare och 5 härdar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>