Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strålning - Strålningsenergi - Strålningsmätare - Strålningspyrometer - Strålningstryck - Strålparadisfågelsläktet - Strålpump - Strålputan - Strålrör - Strålröta - Strålsnäs - Strålsten - Strålsvamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligger den del af spektret, hvilken icke uppfattas
som ljus. Den del af energistrålningen, som omsättes
till ljusenergi, är så ringa, att den äfven vid höga
temperaturer knappast kan bestämmas. Af kurvorna
framgår, att med stigande temperatur den för hvarje
våglängd utstrålade energimängden växer och att
ökningen i energiutstrålningen är större, ju kortare
våglängden är. Energimaximum återfinnes icke vid samma
våglängd vid olika temperaturer, utan förskjuter sig
med stigande temperatur mot kortare våglängder. Enligt
den Wienska förskjutningslagen är produkten af den
absoluta temperaturen (T) och den våglängd, vid
hvilken energiutstrålningen har sitt maximum (λm),
konstant eller
λm T = konstant - 2940 2)
Den energimängd (Sm), som utstrålar vid den våglängd,
för hvilken energimaximum inträffar, är proportionell
mot femte potensen af den absoluta temperaturen, eller
Sm. T 5 = konstant 3)
De anförda
tre lagarna utgöra fundamentallagarna för
den svarta strålningen. M. Planck har (1899)
härledt en lag, som anger energifördelningen i
normalspektret (se Spektrum, sp. 637) från en
svart kropp för alla våglängder och vid hvarje
temperatur. Energistrålningen (SλT) vid våglängden
λ och absoluta temperaturen T kan enligt Planckska
strålningslagen beräknas enligt formeln
SλT= ??? .......4)
där C och c äro konstanter samt e betyder
den naturliga logaritmens bas. - Lagarna för
energifördelningen i spektra från andra kroppar än
den absolut svarta har man lyckats härleda endast för
platina. För emissionsförmågan vid denna metall gälla
analoga enkla lagar som vid den svarta kroppen. En
absolut svart kropp har för alla våglängder en större
emissionsförmåga än hvarje annan kropp, som icke är
absolut svart, vid samma temperatur. Häraf följer,
att ingen på grund af ren temperaturstrålning
lysande kropp kan vid samma temperatur ge större
ljusstyrka än den svarta kroppen. Likväl är den
svarta kroppen som ljuskälla oekonomisk, emedan
största delen af energien utstrålar i den osynliga
delen af spektret, som således icke kan uppfattas
af ögat. Den energiutstrålning, som faller inom
denna del, är vid den temperatur, då kroppen börjar
utsända ljus, mer än 1,000 gånger större och vid de
högsta temperaturer, som kunnat undersökas, omkr. 100
gånger större än den del, som faller inom spektrets
synliga del. Vid metallerna äro förhållandena
något gynnsammare, emedan de i förhållande till den
svarta kroppen utsända proportionsvis mera ljus-
än värmestrålar, men ekonomien ställer sig äfven
här mycket ofördelaktig. Idealet för en lyskropp
vore gifvetvis en sådan, som utsände endast ljus-
och inga värmestrålar. Äfven om en sådan kropp icke
kan finnas, är dock ett riktigt val af det ämne. som
skall tjänstgöra som lyskropp, af allra största
betydelse. Vissa ämnen
kunna stråla selektirt, d. v. s. utsända
företrädesvis vissa slags strålar. Ett
exempel härpå erbjuder auerstrumpan, hvars stora
lyskraft just beror på, att dess emissionsförmåga
för ljusa strålar är mycket större än för
värmestrålar med kort våglängd, som vid andra
ljuskällor transportera största delen af
strålningsenergien. Se f. ö. Absorption.
T. E. A.
Strålningsenergi, fys. Se Energi och
Strå1ning.
Strålningsmätare. Se Aktinometor.
Strålningspyrometer. Se Pyrometer.
Strålningstryck, fys. Se Ljus, sp. 888.
Strålparadisfågelsläktet, zool. Se
Paradiseidæ.
Strålpump kallas en pump, hvars arbetssätt
grundar sig på den sugande förmågan hos en
under tryck framströmmande stråle af en vätska
(vatten, kvicksilfver) eller en gas (ånga,
komprimerad luft). Dylika pumpar äro injektorn
(se d. o.), ejektorn (se Pump, sp. 591) samt
kvicksilfverluftpumpen och vattenluftpumpen (se
Luftpump, sp. 1306-07). Fmn.
Strålputan, veter. Se Hof, sp. 894.
Strålrör. Se Brandväsen de, sp. 1495.
Strålröta, veter. Se Hoflidanden.
Strålsnäs, gods i Åsbo socken, Östergötlands län,
med hufvudgården belägen nära S. station (på Östra
stambanan), kyrkan och Svartån, mellan utloppen
af Huru- och Åsboåarna, 4 mtl, tax. till 126,000
kr. (1916), samt kraftstation och kvarn, tax. till
30,000 kr. Gården hette fordom Näs och kom mot slutet
af 1500-talet genom dottern till ståthållaren Olof
Hvijth (adlad Rosenbjelke), till And. Svensson Stråle
af Ekna, efter hvilken den fick sitt nuv. namn. Den
köptes sedan af grefve G. Fr. von Rosen (1728),
frih. G. Ad. Ribbing (1746) och brukspatron
K. D. Burén (1781), hvars son, G. Burén, uppförde den
nuv. 3-våningsbyggnaden. Sedan 1890-talet tillhör
egendomen Boxholms a.-b.
Strålsten, Aktinolit (af grek. aktis, stråle,
och lithos, sten), miner., ett monoklint
kristalliserande, tämligen allmänt förekommande
bisilikat, hörande till de aluminiumfria
amfibolernas klass. Mineralet förekommer i
långa, nålformiga, lökgröna till mörkgröna,
genomskinliga till genomlysande kristaller,
sammanfogade i radierande och stängliga aggregat,
och träffas tämligen allmänt inväxt i talk, klorit-
och glimmerskiffer på vissa malmlager i både in-
och utlandet. Den mycket finstråliga aktinoliten
kallas asbest (se d. o.). Stundom förekommer den
som aktinolitskiffer inlagrad i andra bergarter,
dock ej af stor mäktighet. I Sverige förekommer
strålsten vid nästan alla våra koppar- och
järngruffält samt i kalkbrotten vid Malsjö,
Lindbo, Glanshammar, Vattholma m. fl. st. I
Alperna träffas strålstensskiffer som inlagringar
i gnejser, kristalliniska skiffrar och kalkstenar.
Ant. Sj.*
Strålsvamp, Actinomyces (af grek. aktis, stråle,
och mykes, svamp), med., en svamp, som genom sina
morfologiska och biologiska egenskaper intar en
plats mellan de egentliga monomorfa bakterierna och
hyfomyceterna. Den uppträder i flera varieteter, af
hvilka en del kan orsaka sjukdom såväl hos människa
som hos djur, särskildt nötkreatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
