Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strålkroppen - Strålkräfta - Strålning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strålkroppen, anat. Se Öga.
Strålkräfta, veter. Se Hoflidanden, sp. 924.
Strålning, fys., i allmänhet en rätlinig utbredning
af energi från en kropp. Denna utbredning säges
försiggå genom strålar, som kunna fortplantas äfven
genom lufttomt rum (vakuum), och strålningen skiljer
sig härigenom från energifortplantning genom ledning,
som endast kan försiggå genom en kropp. Man skiljer
mellan korpuskularstrålning, som uppkommer
därigenom, att mycket små partiklar, korpuskler,
utslungas från den strålande kroppen, och
elektromagnetisk strålning, som består i
elektromagnetiska vågor. Till korpuskularstrålar
räknas katod- och kanalstrålarna (se dessa ord)
samt α- och β-strålningen hos radioaktiva ämnen
(jfr Radioaktivitet, sp. 869). Endast
den elektromagnetiska strålningen kommer i
detta sammanhang att behandlas. I allmänhet
afser man också med strålning den sedan länge
bekanta energiutbredningen från solen och andra
strålningskroppar, som i form af vågor utbreda sig i
tomrummet. Denna vågrörelse tänker man sig försiggå
i ett hypotetiskt ämne, ljusetern (världsetern
l. etern), som antas vara fullkomligt elastisk
och som finnes öfverallt icke blott i alla kroppar,
i utan äfven i tomrummet. Enligt Faraday-
Maxwells åskådning är etern en isolator och
dielektriskt polariserbar (se Dielektrisk),
och enligt Maxwells elektromagnetiska ljusteori
har man vid ifrågavarande energitransport att göra
med elektromagnetiska företeelser (jfr Ljus). I
enlighet med denna teori beror energiutbredningen
genom strålning på elektromagnetiska vågor, som utgå
från den strålande kroppen. De ”elektriska vågor”
(jfr Elektriska svängningar, sp. 328), som utgå från
en Hertz’ oscillator, skilja sig hufvudsakligen
endast genom sin större våglängd från de strålar,
som betecknas som ljus- och värmestrålar, men
i afseende på uppkomstsättet skilja de sig dock
högst väsentligt från dessa strålar och upptagas
därför icke här till behandling. Genom en lång rad
undersökningar har konstaterats, att värmestrålar
reflekteras, brytas, polariseras och böjas enligt
samma lagar, som gälla för ljusstrålarna. Värme- och
ljusstrålar äro således i allt väsentligt af samma
art. Både ljus- och värmestrålar kunna förvandlas
till värme, då de absorberas af någon passande kropp,
t. ex. genom lämpliga strålningsmätare (se
Aktinometer). Huruvida en strålning skall framträda
som ljusstrålning, d. v. s. göra intryck på vårt
öga, beror på våglängden hos de i strålningen
ingående strålarna (jfr Spektrum, sp. 637). Om
våglängden är kortare än hos det violetta ljuset,
betecknas strålarna som ultravioletta strålar,
som karakteriseras af sina kemiska verkningar och
därför äfven kallas kemiska strålar. Ännu kortare
våglängder ha röntgenstrålarna (se d. o., sp. 185)
och γ-strålarna (se Radioaktivitet, sp. 869). -
Den strålning, som beror på kroppens temperatur,
betecknas som temperatur strålning till skillnad
från luminiscensstrålning, som på flera olika
sätt kan uppkomma hos kroppar med låg temperatur
(jfr Luminiscens). I det följande kommer endast
temperaturstrålningen att behandlas. - Långt innan man
kunde mäta den från en kropp utstrålade energimängden,
drog man
på grund af den hastighet, hvarmed
kroppen afkyldes slutsatser om lagarna för
utstrålningen. Först Stefan lyckades (1879)
uppställa en allmängiltig lag, enligt hvilken den
totala energiutstrålningen är proportionell mot
fjärde potensen af den strålande kroppens absoluta
temperatur. 1884 visade Boltzmann, att den af
Stefan uppställda lagen eger giltighet endast för
en absolut svart kropp, d. v. s. en sådan kropp,
som vid alla temperaturer förmår absorbera alla
på densamma fallande strålar och sålunda hvarken
reflekterar eller genomsläpper några strålar. Någon
”absolut svart kropp” existerar icke i naturen,
men vissa kroppar, t. ex. sot och platinasvamp, komma
dock den teoretiskt definierade mycket nära. Enligt
den Stefan-Boltzmannska lagen gäller således för en
svart kropp, att
S = k. T4 1)
där S betyder den totala energiutstrålningen,
T den absoluta temperaturen och k en
konstant. Energifördelningen inom spektret från en
svart kropp har genom experimentella undersökningar
bestämts af Lummer och Prinsheim.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
