Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stroboskop - Strodtman, Adolf Heinrich - Strof - Strofantin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibehållande af samma princip äfven konstrueras på annat
sätt (jfr Fantaskop). För vetenskapliga
undersökningar af snabba periodiska rörelser användas
ofta stroboskopiska metoder, för hvilka ofvan antydda
princip ligger till grund. Då t. ex. svängningarna hos
en spiralfjäder eller stämgaffel äro alltför snabba
för att kunna i sina olika faser direkt observeras,
kunna dessa lätt undersökas på följande sätt. Den
svängande fjädern (F, fig. 2), som medelst en särskild
apparat (E) försättes i svängningar, placeras framför
en skärm (A) och belyses medelst en elektrisk båglampa
(L). Mellan båglampan och fjädern placeras en skifva
(S), i hvilken 4 smala öppningar äro anbragta och
som medelst en elektrisk motor (M) kan försättas i
hastig rotation. Rotationshastigheten hos skifvan
kan regleras medelst en i motorledningen inkopplad
reostat (R). Då skifvan försättes i rotation,
blir det från lampan kommande ljuset periodiskt
afbländadt. Fjädern belyses endast i det ögonblick,
då en öppning befinner sig midt för lampan. Antag,
att fjädern gör 40 svängningar och skifvan 10 hvarf
per sekund; fjädern kommer då att belysas 40 gånger
i sekunden och i de ögonblick, då den befinner sig i
samma fas af svängningsrörelsen; den kommer därför
att synas stillastående. Härpå grundar sig en metod
att bestämma svängningstalet. Om rotationshastigheten
hos skifvan kan bestämmas och denna regleras så,
att fjädern synes stillastående, erhåller man
svängningstalet helt enkelt genom att multiplicera
öppningarnas antal med antalet hvarf, som skifvan
gör per sekund. Om skifvans rotationshastighet
minskas till 39 hvarf i sekunden, kommer hvar och en af
do 39 ljusblixtarna under 1 sekund att belysa fjädern
på så sätt, att hvarje blixt belyser densamma i en
svängningsfas, som är förskjuten med 1/40 svängning i
förhållande till den fas, som belystes genom närmast
föregående blixt. Under loppet af 1 sekund kommer man
därför att efter hvarandra iakttaga 40 olika faser af
en fullständig svängning, hvilka af ögat uppfattas,
som om de kontinuerligt öfverginge i hvarandra. Den
svängningsrörelse, som man sålunda ser, synes försiggå
mycket långsammare än i verkligheten och kan därför
med ögat lättare följas. T. E. A.
Strode [strtiVd], William, engelsk politiker,
f. 1598, d. 9 sept. 1645, invaldes i underhuset 1624
och bevistade sedan alla parlament till sin död. Han
tillhörde den puritanska oppositionens ledande män och
framträdde särskildt vid afslutningen af 1629 års
parlament, då han jämte D. Holles med våld kvarhöll
talmannen i dennes stol, tills huset hunnit antaga sir
J. Eliots protestresolutioner mot regeringens politik
(se Eliot 1). Med anledning häraf insattes S. i Tower
och frigafs först 1640, sedan han invalts i "korta
parlamentet". Han var en bland "långa parlamentets"
främsta oppositionsledare och tog särskildt verksam
del i rättegången mot Strafford, hvarföre han ock
blef en af de fem underhusledamöter Karl I 3 jan. 1642
sökte få anklagade för högförräderi. S. var därefter
den otåligaste pådrifvaren vid rättegången mot
ärkebiskop Laud. Han begrofs enligt parlamentsbeslut
på statens bekostnad i Westminster abbey, men efter
restaurationen (1660) uppgräfdrs och aflägsnade hans
lik. S. var en energisk och karaktärsfast, men också
trångbröstadt fanatisk politiker. V. S-g.
Strodtmann, Adolf Heinrich, tysk författare,
f. 24 mars 1829 i Flensburg, d. 17 mars 1879
i Steglitz, deltog som student i Kiel 1848 i
upproret mot Danmark, sårades och vardt fången,
utgaf s. å., då han blifvit fri, Lieder eines
gefangenen. 1849 vardt han, som tillhörde Kinkels
lärjungar (och 1850-51 skref dennes lefnadsteckning),
med anledning af en revolutionär dikt relegerad från
universitetet i Bonn och vistades 1852-56 i Amerika,
dels som bokhandlare, dels som tidningsman. S. skref
vidare Gedichte (1857; 3:e uppl. 1878), Rohana. Ein
liebesleben in der wildniss (1857; 2:a uppl. 1872)
och Brutus, schläfst du? (1863). 1870 följde han som
tidningskorrespondent tredje arméns, segertåg genom
Frankrike. - S:s viktigaste arbeten äro de biografiska
och bibliografiska verk om Heine, hvilka han utgaf,
sedan han 1856 bosatt sig i Hamburg: en stor, samlad
upplaga 1861-66, "H:s letzte gedichte und gedanken"
(1869), Heinrich Heines leben und werke (1867-69;
3:e uppl. 1884) och Immortellen Heines (1870; 2:a
uppl. 1871). S. verkställde en mängd öfversättningar,
bl. a. af Tennyson, Byron, Shelley, G. Brandes och
amerikanska lyriker.
Strof (grek. strofe), metr., en grupp af verser,
som bilda en större rytmisk period. De klassiske
författarna öfverskredo sällan den fyrradiga
strofen. Undantag förekomma dock inom den dramatiska
och pindariska korsången, där strofen och den
med densamma i metrisk byggnad fullkomligt
öfverensstämmande antistrofen (se
Antistrof) samt epodos (se Epod 1), slutkvädet,
tillsammans bildade en enhet. I modern poesi är
antalet strofformer obegränsadt, och nya skapas
alltjämt. Exempelvis kan nämnas, att Atterbom
nyttjade mer än 160 olika strofformer (se R. G:son
Berg, "Atterboms strofformer", i "Språk och stil",
1910). Enklast är tvåradingen, af hvilken åtskilliga
olika arter finnas (jfr M. Feuk, "Tvåradingen i nyare
svensk vers", i "Från filologiska föreningen i Lund",
1915). Af treradingar är en italiensk form, terzin (se
d. o.), otvifvelaktigt den mest kända. Fyrradingen är
den ojämförligt vanligaste strofformen; därnäst komma
åttaradingen och sexradingen. Mångradigare strofer äro
icke vanliga, de med udda antal verser sällsyntare än
de med jämnt. Det finns emellertid strofer på mer än
tjugu rader, t. ex. Bellmans "Storm och böljor tystna
re’n", som har 25. Några slag af strofbildningar,
fyrtaktiga fyrradingar, ottave rime, sonett m. fl.,
åtnjuta mycken popularitet, medan den stora mängden
förekommer jämförelsevis enstaka. - Strofens byggnad
beror på de särskilda versernas rytmiska struktur samt
taktantalets och versslutens växling i raderna. I
regel är själfva taktarten enhetlig inom strofen,
men undantag finnas. Om strofen och dess former se
närmare B. Risberg, "Den svenska versens teori",
s. 236 ff. (1905-07). R-n B.
Strofantin, kem., med., är namnet på flera, ur frön af
olika Strophanthus-arter framställda glykosider. Ur
S. Kombé isolerades först ett amorft, senare ett
kristalliniskt strofantin, medan ett amorft sådant
framställts ur S. hispidus. Samtliga dessa ämnen stå
hvarandra kemiskt nära och äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
