Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strejk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligga oanvända och räntelösa under strejken,
och hans kunder vänjas att vända sig till hans
konkurrenter. Redan blotta farhågan för strejk
utöfvar ett hämmande tryck på industriell
företagsamhet. Härtill komma tredje mans
oförskyllda lidanden. Andra industrier, hvilkas
behof den strejkande industrien icke längre kan
tillfredsställa, kunna bli tvungna att inställa sin
egen produktion. Där tillverkningen afser den stora
massans förbrukningsartiklar, kan prisstegringen
framkalla nöd bland de fattigaste klasserna. Hur
resultatet än må utfalla och hur menliga följder
än f. ö. kunna beledsaga strejkerna, måste man,
så länge arbetarna icke ega något annat medel att
söka genomdrifva sina anspråk, erkänna strejken
som en berättigad nödfallsutväg, öfverallt, där
staten öfverlämnat arbetsvillkorens uppgörande
till en fri förhandling mellan parterna själfva,
har lagstiftningen också, visserligen ofta nog först
efter stora ansträngningar å arbetarnas sida, som en
nödvändig konsekvens af den förändrade uppfattningen
måst medge arbetarna full rätt till sammanslutning
i dylikt syfte (se Fackförening).
Arbetarnas fackföreningar ha visserligen i sin
ordning framkallat arbetsgifvarnas, och förhållandet
parterna emellan har genom koalitionsrättens
medgifvande åtminstone icke till en början
förbättrats. Men å andra sidan har den ökade
likheten i parternas stridskrafter också ökat
benägenheten att förhandla (se Förliknings- och
skiljenämnder samt Kollektivaftal). Förslag ha i
vårt land efter mönster från utlandet framställts
till utvidgad medlingslagstiftning, innefattande
bl. a. inrättande af en s. k. arbetsdomstol. Bland
villkor för arbetsinställelser och liknande
åtgärder upptaga dessa förslag skyldighet för
vederbörande part att i arbetstvist vissa dagar
i förväg underrätta, förutom motparten, antingen
förlikningsmannen eller Socialstyrelsen om tillärnad
arbetsinställelse, åläggande för parterna att
efterkomma kallelse till medling samt förbud,
för den händelse sådan kallelse utfärdats, mot
arbetsinställelses etablerande, resp. utvidgande,
förrän två dagar förflutit utöfver den i kallelsen
angifna dagen för förhandlings upptagande. I
lagstiftningsförslagen har socialpolitiken i
samhälleligt intresse syftat till att i möjligaste mån
förekomma arbetsinställelser och deras utsträckning
till andra grupper och fack, än de af ifrågavarande
intresse- eller rättskonflikter direkt berörda, genom
s. k. sympatistrejker eller sympatilockouter. De
senares af erfarenheten bestyrkta betydelse för
afgörandet af utgången i en ursprungligen till
omfattningen mera begränsad arbetskonflikt är det,
som gör de organiserade arbetarna och arbetsgifvarna
obenägna att underkasta sig inskränkningar i strejk-,
resp. lockouträtten. Skadeståndspliktens reglering med
sikte på arbetarorganisationernas strejkkassor har
äfven varit omstridd. Strejkrätten har i allmänhet,
äfven när den häfdats som oinskränkt, tillämpats med
modifikationer, både i det afseendet, att strejk
gärna undvikits af arbetarna, när de funnit möjlighet
att annorledes häfda sina kraf, och i det afseendet,
att man vid strejks tillgripande vidtagit anordningar
till att förekomma skador å arbetsmaterial, redskap
och maskiner eller andra
inrättningar på arbetsplatsen, skador, menliga bl. a. för
arbetets återupptagande. Där motsatt förfarande
i senare tid egt rum, har det merendels berott på
socialrevolutionära motiv (se Sabotage och
Syndikalism).
Strejkens effektivitet är alltid i hög grad beroende
af, att den kommer oväntadt och oförberedt för
den, mot hvilken den riktas. Skydd mot olägliga
öfverraskningar ha arbetsgifvarna, i synnerhet
efter arbetsgifvarorganisationernas tillkomst,
sökt uti aftal, under hvilkas giltighetstid strejk
icke må ifrågakomma, lika litet som lockout (se
Kollektivaftal). Strejkens effektivitet beror äfven
på, i hvilken grad arbetsinställelsen verkligen
kommer arbetet att afstanna, hvilket i sin ordning
vanligen hänger på, dels att hela eller större
delen af arbetsstyrkan deltar, dels att arbetets
fortsättande eller återupptagande med andra arbetare
förhindras. Beslut om arbetsnedläggelse kräfver
i regel inom våra svenska arbetarorganisationer
kvalificerad majoritet (2/3 eller 3/4 eller 4/5)
bland dem, som därvid direkt beröras, oafsedt
lefnadsålder och längre eller kortare tids medlemskap
inom organisationen, utom i vissa fackförbund, där
fyllda 18 år och 6 månaders medlemskap förutsättas
för rösträtt vid strejkomröstning före strejkbeslut;
omröstningen är i regel hemlig, och fackförenings
beslut skall godkännas af vederbörande fackförbund
och landsorganisationen, som äfven på förhand
skola underrättas om de tilltänkta åtgärderna;
i motsatt fall uteblir strejkunderstödet. För
att förekomma eller förhindra, att arbetet
hålles i gång eller återupptages genom i arbetet
kvarstående f. d. arbetskamrater eller tillkallade
andra arbetsvilliga, hvilka båda kategorier de
strejkande beteckna som strejkbrytare
(af ty. streikbrecher; jfr eng. blackleg),
begagna de strejkande efter strejkens
utbrott s. k. strejkpostering i arbetsplatsens
omgifning. Arbetsplatsen förklaras "blockerad", och
"blockaden" tillkännages i arbetarpressen. Företagets
marknadsartiklar bojkottas dessutom ofta, i synnerhet
om tillverkningen delvis eller helt kan fortsättas
(se äfven Sabotage). Ledningen af strejkåtgärderna
omhänderhas merendels af en strejkkommitté, utsedd af
de strejkande, äfven när dessa äro oorganiserade. Det
har varit mycket omstridt, huru långt ordningsmakten
och lagstiftningen borde låta de strejkande gå,
utan att arbetsgifvarna hindrades att skaffa
arbetsvilliga (se därom Åkarpslagen). Tillkallande
af militärhjälp till ordningens upprätthållande
har vanskliggjorts med införandet af den allmänna
värnplikten. De organiserade arbetarna ha i regel
beröfvat och sedan under kortare eller längre tid
vägrat f. d. strejkbrytare medlemskap i fackförening,
såväl som allt umgänge eller samarbete, och gjort
återinträde beroende af offentlig s. k. afbön,
muntligen inför fackföreningen och skriftligen
bekräftad med namnunderskrift för offentliggörande
i arbetarpressen.
Mot s. k. allmänfarliga strejker föreslogs särskild
lagstiftning i proposition till 1905 års riksdag;
den gällde strejker, af hvilka fara uppstått
för människors lif och hälsa eller grof skada å
egendom. Järnvägstjänstemäns tillgripande af strejk
kan tydligen medföra allmänfara, liksom strejker vid
vatten- och renhållningsverk i större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
