Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandberg, Karl (Carl) Vilhelm August - Strandberg, Karl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelse genom att öka konkretionen och främja den
formella fylligheten. Småningom rönte han äfven
offentliga erkännanden. 1857 fick han af Svenska
akad. dess mindre guldpenning, 1858 en gratifikation
af 300 rdr, som satte honom i stånd att företaga en
kortare resa till Tyskland, Schweiz och Frankrike,
1859 reseanslag såväl af akademien som af staten, då
S. besökte England, Frankrike och Tyskland. Resorna
medförde en ny uppblomstring af hans författarskap,
som mottog förnyade uppmuntringar och erkännanden:
1859 Westerstrandska priset i Par Bricole, 1860 en
"gratifikation af K. M:t i conseillen" på 750 rdr,
1861 Svenska akad:s kungl. pris, 1862 skaldens
inval i samma akademi efter I. Hwasser, 1863
Letterstedtska priset, 1864 ett större belopp
af statsanslaget till vittra författare och
s. å. inval i Mus. akad. Ekonomisk trygghet nådde
han först 1865, då han vardt redaktör af "Post-och
Inrikes tidningar". 1868 kallades han till filos.
hedersdoktor vid Lunds universitets tvåhundraårsfest,
som han högtidlighöll med en kantat af beståndande
värde.
Af S:s originaldiktning utkom 1854 en samling
(Dikter), som jämte omtryck af de två föregående
och en del nya öfversättningar innehöll enstaka
nya dikter, bl. a. en stor minnesdikt öfver Luther,
hyllad som tankefrihetens målsman. Ytterligare en
diktsamling utgaf han själf 1861. Där läsas politiska
sånger som Sveaborg, mäktig och storformad i sitt
rysshat, och Vårt fria ord (1850), gensagan mot
försöket att upphäfva tryckfrihetsförordningens
grundlagsnatur; vidare fosterländskt historiska
dikter af monumental hållning: Birger Jarl,
Riksskymning, Likbrasan och Vasasång, i hvilka
episka ämnen förbindas med patriotisk maning;
tillfällighetsdikter af för S. karakteristisk
fasthet i ton och tanke (den innerliga grafsången
Mitt döda barn, 1858) och ett slags ballad, Lappen på
hemväg. Under S:s sista årtionden tillkommo flera
af hans yppersta dikter, som i helgjuten fattning
och manlig kraft stå utomordentligt högt. Sången
vid af täckningen af Molins Karl-XII:s-staty 1868,
festdikten vid Par Bricoles 100-årsfest 1874, Fanny,
en grafsång öfver en liten flicka, och hyllningen
till Otto Lindblad s. å., Kung Karls eriksgata
1872, Den försynte och slutligen några interiör-
eller novellartade dikter: Prosten, Per Speleman,
Gumman i Hagstugan, Sista förhöret och De små
nattvardsbarnen. Helgmålsklämtningen, en tackdikt
till hans hustru 1868, och Tack för god vakt!,
hans svanesång, äro gripande lyriska bikter. Af
hans prosaverk äro talet öfver Hwasser 1862 och
direktörstalet 1863 i Svenska akad. viktiga som
vittnesbörd om hans mandoms förändrade åskådning. Vid
dansk-tyska kriget 1864 vardt han föremål för bittra
offentliga angrepp på grund af sin afvisande hållning
mot krafvet på svensk intervention. S., hvars lif
under de sista lefnadsåren tyngdes af svår ohälsa,
fanns af sina närmaste sittande död vid skrifbordet
på morgonen 5 febr. 1877.
S:s mognare diktning är högst uttrycksfull, ordknapp, med
sparsamma, verkningsrika bilder. Han "uppsökte med en viss
förkärlek hvad språkämnet eger af kraftigt och egendomligt
kynne och ratade för ingen del det skarpa, hårda och
kärfva, som han med underbar verkan visste förena
med det mjuka och ljufva. Han bragte till användning
styrkan i vårt modersmål försmält med dess behag,
stålklangen i förening med de veka tonerna"
(V. Rydberg). Den brusande inspiration, som med
ädel lidelse och svärmisk hänsynslöshet ljöd i
hans ungdomsdiktning, efterträddes af en sofrande
konstnärlighet, hvars kraf på fullödighet och
enkelhet i formen gaf en ännu bestämdare karaktär
af allvar, viljestyrka, personlig halt, ideal
folklighet. Både den stolta högtidssången och det
ringa hvardagligas poesi fingo i honom en röst af
sällsynt ursprunglighet, renhet och äkthet. På ett
yngre släktled, särskildt Snoilsky, var hans inverkan
betydande. 1910 lät Sv. akad. slå en minnespenning
öfver S. S:s Samlade vitterhetsarbeten utgåfvos
med kort lefnadsteckning af G. Ljunggren i 5 bd
1877-78; en ny tillökad uppl. är under utgifning
(1917 ff.). Se V. Rydbergs inträdestal öfver S. (i
"Sv. akad:s handl. ifrån 1796", d. 53, 1878),
T. Ekelund, "C. V. A. S." (s. å.), P. Hallström,
"Minnesteckning öfver S." (i "Sv. akad:s handl. ifrån
år 1886", d. 24, 1912), hufvudarbetet, och R. G:son
Berg i "Ord och bild" (1918).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
