Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 157-158 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storbritannien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade S. på krigsskådeplatserna 6 arméer med bortåt
20 armékårer och 60-80 divisioner, man känner
icke antalet. Personalstyrkan har ökats till
flera millioner. I dessa ingingo emellertid många
trupper från lydländerna. Genom att taga hela den
inhemska industrien i anspråk och erhålla massor af
material från Amerika kunde den nya härens behof
tillgodoses. Huru krigsmakten skall bli ordnad
efter krigets slut, är icke möjligt att förutse.
C. O. N.

Flottan har sedan århundraden tillbaka utan gensägelse
varit det vidtfamnande örikets förnämsta vapen. Med
sin flotta står eller faller det mäktiga brittiska
väldet. Därom är hvarje engelsman öfvertygad,
och därom vittna ock otaliga försäkringar af
Englands stormän. Alltifrån segern vid La Houge
1692 har engelska flottan äfven nästan oafbrutet
förmått upprätthålla sin öfverlägsenhet och ända
till Världskrigets utbrott 1914 väl fyllt sina
maktpåliggande uppgifter att skydda moderlandet
och kolonierna mot invasion öfver hafvet samt att
trygga rikets sjöhandel och militära transporter. För
detta ändamål sträfvade man särskildt under senare
hälften af 1800-talet efter att upprätthålla en
"two-powerstandard", d. v. s. att vidmakthålla ett
sjövapen, minst lika starkt som de två förnämsta
främmande örlogsflottorna sammanlagda. Detta kraf har
man dock under 1900-talet, trots väsentligt stegrade
utgifter för sjöförsvaret, efter hand nödgats i
viss mån nedsätta, enär särskildt Tysklands och
Förenta staternas flottor samtidigt med oanad kraft
utvecklats.

I maj 1914 egde S:s örlogsflotta följande
strids-fartyg:

	Färdiga		Under byggnad		Summa
	antal	deplac.ton	antal	deplac.ton	antal	deplac.ton
Slagskepp	60	1,029,000	16	434,000	76	1,463,000
Pansarkryssare	43	605,000	1	29,000	44	634,000
Lätta kryssare	73	373,000	21	80,000	94	453,000
Jagare . .	256	161,000	30	31,000	286	192,000
Torpedbåtar . .	33	5,000	-	-	33	6,000
Undervattensbåtar ...	77	33,000	28	20,000	10	553,000
Summa	-	2,206,000	-	594,000	-	1 2,800,000

Af slagskeppen och pansarkryssarna voro 46
st. "Dreadnoughts" eller "Superdreadnoughts" med ett
sammanlagdt deplacement af 1,084,000 ton. Däremot
kunde följande fartyg anses vara föråldrade:
1 slagskepp, 15 lätta kryssare, 71 jagare, 33
torpedbåtar och 8 undervattensbåtar. Bestyckningen å
samtliga stridsfartyg utgjordes af 690 svåra kanoner
(112 st. 38-cm., 144 st. 34-cm., 8 st. 25-cm.,
122 st. 23-cm.), 1,459 medelsvåra kanoner (98
st. 19-cm. och 1,361 st. 15-cm.) samt omkr. 2,000
lätta kanoner. Torpedtubernas antal belöpte sig till
vid pass 500. - Förutom de nämnda stridsfartygen
egde flottan en stor mängd specialfartyg, såsom
verkstadsfartyg, minfartyg, minsvepare l. mintrålare,
sjukfartyg, kolångare, oljetankångare, moderfartyg
för jagare,
torpedbåtar och undervattensbåtar, sjömätningsfartyg
m. m., hvarjämte utrustning förefanns för ett stort
antal stora snabbångare från handelsflottan, hvilka
voro afsedda till hjälpkryssare. Flottans personal
utgjordes samtidigt af 3,636 sjöofficerare,
1,002 mariningenjörer, 548 marinläkare, 780
marinintendenter, 161 präster och lärare, 72 tekniska
officerare, 1,548 kadetter, 121,488 underofficerare
och menige samt 18,700 man marininfanteri, 3,130 man
kustbevakningspersonal och 298 i tjänst varande
pensionärer, tills. 151,363 man. Dessutom räknade
Royal fleet reserve omkr. 31,000, Royal naval reserve
omkr. 19,000 och Royal naval volunteer reserve
omkr. 4,500 man. - Rekrytering. Såväl sjöofficerarna
som ingenjör- och marinofficerarna rekryteras från
sjökadettkåren, inom hvilken de erhålla ensartad
utbildning. Antagning till sjökadett sker genom täflan
vid 12-13 års ålder. Kursen i Nåväl college (fördelad
å 2 "etablissement", ett i Dartmouth och ett i
Osborne castle å ön Wight) pågår i 4 år, hvarefter
kadetterna fortsätta sin utbildning till sjöss under
ytterligare 3 år; officersexamen aflägges vanligen
vid 20 års ålder. Manskapet är värfvadt till fast
tjänst (continous service) eller tillfällig tjänst
(non continous service). Den förra omfattar en första
kapitulationstid af 12 år och merendels äfven en
rekapitulationstid om 10 år, hvarefter pension kan
erhållas. Den senare omfattar 5 år med rekapitulation
på samma tid. Utbildad skeppsgosse anställes alltid
i fast tjänst såsom ordinary seaman. Efter aflagda
prof uppflyttas denne till able seaman och denne
likaledes till seaman-gunner l. seaman-torpedoman,
hvilka kunna befordras till leading seamen. Bland
dessa utses underbefälet: second dass petty officer,
first dass p. o. och chief p. o., de båda sistnämnde
dock vanligen från närmast lägre grad. Till verkliga
underofficerare, warrant officers och chief warrant
officers, befordras förtjänt underbefäl af manskapet
(petty officers), och från warrant officer kan
befordran ske till honorary lieutenants, hvilka i
regel tjänstgöra å stationer och varf. För maskinister
och eldare, handtverkare m. fl. gälla delvis andra
bestämmelser och benämningar.

I långt högre grad än någon annan är den brittiska
flottan försedd med stödjepunkter (maritima
operationsbaser) och kolstationer öfver hela
världen. De förnämsta örlogsstationerna äro i England
Portsmouth, Plymouth (Devonport), Sheerness-Chatham
och Rosyth samt utom England: Gibraltar, Malta,
Bombay, Singapore, Hong-kong, Auckland, Sydney och
Simon’s town. I S. finnas dessutom följande smärre
örlogshamnar: Dover, Pembroke, Portland, Harwich,
Dundee, Haulboline (Queenstown), Bearhaven och
Medway, de flesta af dessa företrädesvis jagar-
och undervattensbåtsstationer; utom S.: Halifax,
Bermuda, Kingston, Ascension, Freetown, Kapstaden,
Aden, Calcutta, Colombo, Port Louis, Brisbane,
Melbourne, Newcastle, Port Adelaide, Wellington
och Esquimault. Samtliga dessa större eller mindre
örlogsstationer eller örlogshamnar äro försedda med
mer eller mindre kraftiga och tidsenliga befästningar,
hvilkas besättningar tagas från armén. Dessutom har
flottan en del andra icke befästa stödjepunkter och
kolstationer, såsom Scapa flow, Cromarty, Dartmouth,
Perim, Port Stanley,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>