Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 155-156 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storbritannien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

papperet räknar 207 batalj., 55 kavallerireg., 182
batterier af olika slag, 76 kustartillerikompanier
m. m. med en beräknad, men aldrig nådd styrka af
312,000 officerare och manskap, utgör sista linjen
af försvaret. Till allt detta komma ytterligare några
särskilda formationer på olika ställen. Den verkliga
styrkan af alla slag uppgick 1 jan. 1914 (inberäknadt
officerare) till:

Reguljära armén i hemlandet och kolonierna	156,000	man
Kolonialkåren	8,638	"
Reguljära armén i Indien	78,476	"
Arméreserven	146,756	"
Specialreserven	63,089	"
Återstod af milisen och frivilliga	3,302	"
Milis på Malta och Bermudasöarna	2,703	"
Territorialarmén	251,706	"
Officersutbildningskår	795	"
Summa	711,463	man

För fredsförhållandena delas det förenade
konungariket i 8 generalbefäl (commands) under
hvar sin kommenderande general, som för befälet
öfver alla inom generalbefälet förlagda trupper. I
fredstid indelas infanteriet i regementen, 4 gardes-,
67 linje-, 3 kolonial-, de flesta på två bataljoner,
af hvilka den ena ofta i Indien eller kolonierna
(dessa befinna sig på krigsfot), och har dessutom
kadrar för reservbataljoner. Det beridna infanteriet
utgöres af bataljoner, vanligen på två kompanier,
hvilka bataljoner förenas i brigader. Kavalleriet
uppgår till 3 gardes- och 28 linjeregementen på
3 skvadroner och 1 kulsprutesektion. Det åkande
artilleriet, "Royal field artillery", utgöres af 45
reguljära brigader om 3 batterier och 6 reservbrigader
om 2 batterier. Det ridande artilleriet i hemlandet är
förenadt i en enhet, "Horse artillery". Fästnings-
eller garnisonsartilleriet, "Royal garrison
artillery", delas omedelbart i kompanier, och detta är
likaledes fallet med ingenjör- eller pionjärtrupper,
"Royal corps of engineers", trängtrupper, "Army
service corps" (79 kompanier, inga i Indien), och
sanitetstrupper, "Army medical corps" (35 kompanier,
inga i Indien). Flygväsendet är förenadt i en "Royal
flying corps". – Arméns styrelse: konungen är till
namnet högste befälhafvare öfver krigsmakten och
har till förfogande en stor stab ur alla delar af
densamma, äfven från indiska armén, men i själfva
verket är hans myndighet mycket inskränkt och utöfvas
hufvudsakligen genom krigsministern (secretary of
state for war, ända till Världskriget civil person),
som står i spetsen för krigsministeriet (war office)
och hela förvaltningen. Krigsministern biträdes
dessutom af armérådet (army council), som utgöres af 4
militära (chefen för generalstaben, generaladjutanten,
generalkvartermästaren och generalfälttygmästaren)
och 2 civila medlemmar. Truppernas utbildning
m. m. öfvervakas af en generalinspektör för hemlandet
och Indien och en för kolonierna. Generalstaben
(ombildad 1909) utgöres af 174 officerare och delas
i generalstaben vid öfverkommandot och generalstaben
vid generalkommandona (trupperna). – Underofficerare
(non-commissioned officers, förk. non-coms.) antagas
medelst kapitulation af manskap, som tjänat minst
två år och kan kvarstå till
uppnådda 21 tjänsteår, undantagsvis
längre. Underofficerare erhållas äfven af
underofficers- och soldatbarn, för hvilka särskilda
skolor finnas. Officerarna tagas uteslutande ur
samhällets högre klasser, och kandidaterna genomgå
militärcollege i Sandhurst (för infanteri och
kavalleri, 1 1/2 års kurs) eller militärakademien
i Woolwich (för artilleri och tekniska trupper,
2 års kurs). Utbildning vid trupperna förekommer
äfven och afslutas med pröfning, som berättigar
till officersbefordran. För officerarnas särskilda
utbildning finnas "Staff college" i Camberley
för löjtnanters och kapteners utbildning till
generalstabsofficerare, militäringenjörskola i
Chatham, artilleriskola i Woolwich, kavalleriskola
i Netheravon, skjutskolor m. fl. Oaktadt riklig
aflöning och hastig befordran har officerskåren icke
kunnat hållas fulltalig. Tidig afgång är vanlig
och pensionerna höga, särskildt efter tjänst i
Indien. Specialreservens och territorialarméns behof
af officerare täckes hufvudsakligen af Officers
training corps, ett slags kadettorganisation
(inrättad 1908) med en lägre afdelning vid skolorna
och en högre vid universiteten. Inträde är frivilligt,
men den inträdde skall kvarstå i kåren minst två
år utan skyldighet att sedan bli officer. Den
militära utbildningen pågår några timmar i veckan
under ledning af officerare. Kåren räknade 1914
omkr. 25,000 medlemmar, hvaraf en fjärdedel i den
högre afdelningen. Den har verksamt bidragit att
fylla officersbehofvet under kriget. - -
Beväpningen utgöres af Lee-Enfield-gevär, modell af 1895
och 1903 med 7,7 mm. kaliber och magasin för tio
patroner, Maxim- och Colt-kulsprutor samt inom
landet tillverkade fältkanoner med eldrörsrekyl och
stålsköldar, 7,62 (ridande) och 8,38 cm. kaliber,
fälthaubitser, bergskanoner och tyngre artilleripjäser
af nyaste slag. Beklädnaden är i fredstid lysande och
brokig för att underlätta värfningen, för krigsbruk
enkel och praktisk af kakifärgadt kläde och brunt
remtyg. Remonteringen stöter på svårigheter,
då hästuppfödningen inom landet icke är lämpad
efter arméns behof. För hästanskaffningen vid
krigsutbrott äro kontrakt uppgjorda med hästegare
om ställande af hästar. Budgeten för 1913–14 upptog
ett belopp af 28 1/4 mill. pund (häri inräknas icke
kostnaden för trupperna i Indien). – Det brittiska
rikets krigsmakt omfattar ytterligare den infödda
engelsk, indiska armén samt Canadas, Nya Zeelands,
Australiens och Syd-Afrikas arméer, öfver hvilka
den brittiska regeringen dock icke omedelbart
förfogar.

Sådan var i stora drag S:s krigsmakt före
Världskrigets utbrott. Till deltagande i detta sändes
expeditionsarmén, men det visade sig snart, att denna
icke förslog. Då landets ordnade tillgångar snart
voro uttömda, måste en helt ny krigsmakt uppsättas med
nya truppenheter nedifrån och upp. Redan i sept. 1914
beviljade parlamentet en höjning af arméns styrka med
500,000 man, och länge dröjde det icke, förrän detta
belopp höjdes till 2 mill. och hela arméns styrka
till 2,7 mill. Ytterliga svårigheter mötte att med
värfning erhålla tillräckligt mycket folk, och alla
möjliga utvägar anlitades, till dess på nyåret 1916
allmän värnplikt måste tillgripas, dock med många
undantag, bl. a. för Irland. 23 divisioner började
vid krigsutbrottet uppsättas, och i början af 1916

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>