Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
takmålningar af G. Pauli och väggmålningar af prins
Eugen. Å motsatta sidan af den kungl. foajén
ligger artisternas foajé, dekorerad med de
värdefullaste lämningarna från Gustaf III:s
våning i gamla operahuset. Salongen (fig. 7) har
formen af en förlängd halfcirkel, är i medeltal
17,60 m. hög samt har en största längd af 28,75
m. och en största bredd af 24 m. Den innehåller
avantscensloger (bland dem den af korintiska
kolonner omgifna och med slösande prakt utstyrda
k. logen), parkett och tre rader, rymmer 1,239
åskådare och utmärker sig för en förträfflig
akustik. Orkesterplatsen ligger 2,50 m. under
parkettgolfvets framkant och kan (för Wagneroperor)
sänkas till 3,75 m. Salongens väggar äro hållna i
röd ton, radernas rikt skulpterade barriärer i guld
af olika nyanser; taket, med plafond af V. Andrén,
har en stor rikedom på skulpturala prydnader,
bl. a. Sergels två sväfvande och sköldbärande genier
från gamla operahuset (jfr fig. 2), hvilka kröna
prosceniumhvalfvet. Scenöppningen är 9,3 m. hög, och
11,40 m. bred. Scenen, utrustad med alla den moderna
teaterteknikens dåvarande hjälpmedel, är 23,80 m. hög,
och den därunder belägna källarvåningen, med fyra
bottnar, är 9,40 m. djup; scenens bredd är 27,40
m., dess totaldjup 27,85 m. Den nya K. teatern
invigdes 19 sept. 1898, hvarvid uppfördes kantat af
I. Hallström till ord af K. R. Nyblom samt delar
af A. F. Lindblads "Frondörerna" och F. Berwalds
"Estrella di Soria". Teaterverksamheten där öfverläts
till ett aktiebolag med 294,000 kr. kapital och
en styrelse af 5 personer, hvaraf 3 utsedda af
K. M:t. Burén, som i mer än 15 år, t. o. m. 1907,
var direktör, lyckades i det längsta upprätthålla
den ekonomiska jämvikten och leda arbetet i en
konstnärligt tillfredsställande riktning; sålunda
framfördes hela Wagners tetralogi "Nibelungenringen"
och den nyitalienska "verismens" alster samt
yngre svenska tonsättares musikdramer, och lysande
gästspel gåfvos af utländska förmågor. Sedan A. Ranft
spelåren 1908–10 innehaft K. teatern på entreprenad,
med god spellista och kännbar ekonomisk förlust,
återtog teaterbolaget verksamheten, och en ny
chef, H. v. Stedingk, förordnades 1910. Bland de
artistkrafter, som på de senaste 3–4 årtiondena
uppburit operaverksamheten, märkas Selma Ek, Anna
Klemming, fruarna Östberg, Edling, Jungstedt,
Oscàr, Lykseth-Skogman och Larsén-Todsen samt på
manssidan A. Ödmann, Lundqvist, Lange, Forsell,
Elmblad, Wallgren, Stockman. På senaste tiden ter
sig anstalten särskildt väl utrustad med tenorer och
barytoner, kören är fördelaktigare rekryterad än under
gångna tider, hofkapellet häfdar sin småningom vunna
rangplats, och baletten står högre, än på länge varit
fallet. Ekonomien har emellertid behöft ytterligare
stödjas, och 1909 beviljade regeringen upprättandet
af ett penninglotteri med 16 dragningar, af hvars
behållning 2,100,000 kr. anslogos till k. teatrarnas
pensionsinrättning och 1,5 mill. till k. teaterns
reservfond. Sedermera beviljades ytterligare tre
dragningar till förmån för Dramatiska teatern och
operaanstalten och 1916 åtta dragningar, som beräknas
tillföra reservfonden 3 mill. kr. –
Förste direktörer vid K. teatern ha varit frih.
G. J. Ehrensvärd 1773–76, frih. A. F. Barnekow
1776–80, grefve Karl v. Fersen 1780–86,
frih. G. M. Armfelt 1786–92, frih. Kl. Rålamb
1792–98, frih. J. H. Hamilton 1798–1804,
A. N. Edelcrantz 1804–10, A. F. Skjöldebrand 1810–12,
grefve G. Löwenhjelm 1812–18, kronprinsen Oskar
4–23 nov. 1818, frih. G. F. Åkerhielm 1818–23,
grefve G. Lagerbjelke 1823–27, grefve J. K. Puke
1827–31, B. v. Beskow 1831–32, J. P. Törner
t. f. april–juli 1832, P. Westerstrand 1832–40,
A. Backman och S. G. Schyberg t. f. direktörer för
den sceniska och den ekonomiska förvaltningen 1840–44,
frih. H. A. Hamilton 1844–48, S. G. Schyberg
t. f. 1848–52, frih. K. F. Bonde 1852–56,
G. O. Hyltén-Cavallius 1858–60 (D. Hwasser
t. f. maj–dec. 1860), frih. E. v. Stedingk
1861–66, E. af Edholm 1866–81, H. Westin 1881–83,
A. Willman 1883–88, K. Nordqvist 1888–92, A. Burén
1892–1907, A. Thiel dec. 1907–1908, (A. Ranft
1908–10 som entreprenör), H. v. Stedingk från
1910. Kapellmästarplatsem har beklädts af Uttini,
Kraus, Vogler, Hæffner, Eggert, Küster, Du Puy,
J. F. Berwald, Foroni, I. Lachner, Norman, Dente,
Nordqvist, Henneberg, Hallén, Stenhammar, Järnefelt,
Hj. Meissner, Berens, A. Wiklund och T. Voghera. Såsom
dekorationsmålare vid operan ha efter Desprez utmärkt
sig G. A. Müller, E. Roberg, F. Ahlgrensson, K. Grabow
samt K. och T. Janson, och som maskinmästare har
P. Lindström (1868 ff.) vunnit berömmelse.
Dramatiska teatern, som 1888 öfvertogs af personalen
såsom associationssällskap, till en början med flera
direktörer, 1891–98 med skådespelaren G. Fredrikson
som ensam direktör samt en af K. M:t tillsatt
censor och öfverinspektör, utdömdes som eldfarlig
1898, men genom konungens personliga mellankomst
vidtogos under sommaren omfattande ändringsarbeten,
teatern uthyrdes 1 juli s. å. på tre år åt fyra
af skådespelarna för 8000 kr. årlig hyra, och
1898–1904 fortgick verksamheten med skådespelaren
N. Personne som intendent l. teaterchef, hvarefter
G. Fredrikson i tre år hyrde teatern och ledde den
som direktör. Emellertid hade den nya operabyggnadens
åvägabringande gett eggelse åt önskningarna att
äfven för den dramatiska konsten och inhemska
skådespelsdiktningen få ett tidsenligt hemvist i
hufvudstaden. Man grep härvidlag till samma utväg,
ett penninglotteri. Detta fick 1901 sina rättigheter
och tillstånd till 20 dragningar, 1904–05 ökade med
ytterligare 5. Dragningarna inbragte sammanlagdt
öfver 7 mill. kr. 1901 lades grunden till den nya
k. Dramatiska teatern vid Nybroplan, i Hamngatans
fond, och i början af 1908 stod byggnaden
färdig, efter att ha kostat 6,300,000 kr. Dess
arkitekt var F. Lilljekvist, som för utsmyckningen
inkallat konstnärliga medhjälpare i ovanligt stort
antal. Grundläggningen i den vattensjuka marken
erbjöd synnerligen stora svårigheter; pålning blef
nödvändig, och på pålarna lades betonggrund. Husets
fasad (fig. 10), hållen i en fri och fantasirik,
modern stil, gör ett gladt och festligt intryck genom
såväl proportionerna som den skulpturala utsmyckningen
och själfva materialet, en underbart vacker svensk
marmor från Ekeberg i Närke. Utanför fasadens loggia
stå utmed rampens barriär 4 mäktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
