Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholmssystemet - Stockholms södra begrafningsplats. Se Stockholm, sp. 1478 - Stockholms teatrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skadeverkan kommit till användning. I motsatt fall vore det
att befara, att olaglig handtering i stor omfattning
icke kunde hållas tillbaka. Under ett förbudstillstånd
skulle en stor mängd människors önskan att komma
öfver alkoholhaltiga drycker, lättheten att framställa
dylika, de stora vinstmöjligheter, som öppna sig, samt
medvetandet jämväl hos lojala, icke absolutistiska
medborgare, att dryckerna kunna öfverkommas endast
på olaglig väg, skapa ett tillstånd, som måhända
icke blefvo möjligt att till båtnad för folkhälsan
upprätthålla. Under ett strängt restriktivt system
af "Stockholmssystemets" innebörd skulle däremot
lojala förbrukare inom olika samhällsklasser kunna
erhålla ett begränsadt kvantum. På restaurangerna
skulle dessutom alkoholhaltiga drycker serveras,
men endast i samband med verklig måltid. Härigenom
skulle ett laglöst tillstånd kunna mera effektivt
motverkas. I hvarje fall borde ett totalförbud föregås
af ett strängt restriktivt försäljningssystem,
hvarigenom på olika sätt grunden för ett framtida
förbud, därest detta påkallades, skulle lagts
säkrare. Lagstiftningen sedan 1914 har på flera
punkter tillämpat Stockholmssystemets idéer. Sålunda
är sedan 1916 den individuella kontrollen vid
försäljning till afhämtning af brännvin genomförd;
all enskild import af spritdrycker är förbjuden,
brännvinsförsäljningsbolagen ha i Kontrollstyrelsen
erhållit en central ledning; i hvarje kommun
skall finnas en nykterhetsnämnd o. s. v. I följd
af en 1917 antagen lag, som hvilar på ett af
nykterhetskommitténs redan 1913 utarbetadt förslag,
kommer fr. o. m. 1919 individuell kontroll att vara
genomförd vid försäljning af såväl spirituosa som
vin och starkare maltdrycker, nykterhetsnämnderna
att erhålla vidgad befogenhet, det privatekonomiska
intresset i stor utsträckning att aflägsnas och
centraliseringsidén i flera afseenden främjas. I syfte
att än ytterligare aflägsna det privata intresset har
A.-b. Stockholmssystemet låtit nybilda bolag, afsedda
att handha partihandeln med viner och spirituosa,
i hvilka bolag de privata aktieegarna ha begränsad
utdelningsrätt och Stockholmssystemet själft,
såsom innehafvare af stamaktierna i bolagen, den
afgörande befogenheten å bolagsstämman. Stamaktierna
ha af bolaget hembjudits åt staten till paripris. I
Stockholmssystemets idé har jämväl ingått tanken att
ekonomiskt frigöra restaurangväsendet från beroende
af inkomsterna å spirituosautskänkningen. I sådant
syfte har bl. a. bildats Stockholms allmänna
restaurang-a.-b., som småningom skall öfverta
hela den restaurangrörelse, där systembolaget
själft drifver utskänkningen. För de privata
restaurangerna, som enligt lag äro skyldiga att
göra sina inköp af spirituosa genom vederbörande
systembolag, har det antal liter af dylika drycker,
som restaurangerna ega utskänka, med vinst for
sig själfva, begränsats. - Litt.: I. Bratt, "Kan
nykterhetsfrågan lösas utan totalförbud?" (1909)
och "Nykterhetspolitiska utvecklingslinjer"
(1911), Svenska läkarsällskapets kommitterade,
"Alkoholen och samhället" (1912), E. J:son Thulin,
"Reformförsöken på brännvinsutminuteringens område",
"Svenska stadsförbundets tidskrift" (häft. 5, 6, 1914)
och A.-b. Stockholmssystemets årsberättelser 1914–16.
I. B–tt,
Stockholms södra begrafningsplats. Se Stockholm, sp. 1478.
Stockholms teatrar. Den sceniska konsten i Sverige
var under sitt begynnelseskede en späd och senvuxen
planta, som länge uppdrogs hufvudsakligen af inkallade
utlänningar och företedde en mager växtlighet,
under det att andra, större kulturländer redan
kunde blicka tillbaka på en rik blomstringstid
för sin nationella teater. I slutet af medeltiden
uppfördes här sannolikt andliga skådespel af
kloster- och katedralskolornas lärjungar. Från
slutet af 1500-talet uppfördes af lärjungarna vid
de svenska läroverken s. k. skoldramer, författade
först på latin eller stundom grekiska, men sedermera
hellre på svenska (se Skoldrama). I Stockholm gåfvos
under 1600-talet sådana föreställningar stundom af
Trivialskolans och ända till århundradets slut af
Tyska skolans elever. Vid hofvet anordnades emellanåt
dramatiska föreställningar, gifna af Uppsalastudenter
(hvilka 1612 vid hertig Johans bröllop uppförde
J. Messenius’ "Signill" och 1620 vid Gustaf II
Adolfs bröllop A. Prytz’ pjäs "Olof Skottkonung"),
af trivialskolelever (1635), af hoffolk, men oftare
af utländska skådespelartrupper. En sådan leddes af
Kr. Theun l. Thum, som spelade i Stockholm från 1628
till in på 1650-talet och 1640 erhöll af allmänna
medel understöd för att uppföra ett komedihus i sin
gård å Södermalm. Andra (tyska och holländska) trupper
hitkommo på 1640- och 1650-talen. Drottning Kristina
inrättade på Stockholms slott en teater, kallad Stora
spelsalen l. "La grande salle des machines", hvarå
mest uppfördes praktfulla "baletter" (allegoriska
sångspel med dans och musik), "värdskap" (ett slags
maskeradspel) och herdespel. Hon införskref 1652
ett italienskt sällskap med sångare och kapell. 1666
anställdes i förmyndarregeringens tjänst Jan Baptista
v. Fornenberghs holländska komediantsällskap, som
1667 invigde vår första fasta scen,
Kongl. skådeplatsen l. Lejonkulan, en i vallgrafven
vid slottets södra sida belägen byggnad, uppförd
1649 i tegel och korsvirke till inrymmande af ett åt
drottning Kristina föräradt lejon. Vidare hitkommo
efter 1675 andra utländska teatersällskap, tyskar,
holländare, italienare. 1686 kom till Stockholm
den första svenska teatertruppen, bestående af
Uppsalastudenter, som inöfvats af Ol. Rudbeck och
P. Lagerlöf, för att uppföra Urban Hjärnes och Börks
sorgespel m. m.; den stannade till 1691 och uppträdde
på k. teatern i Lejonkulan. 1691–97 spelade en
tysk trupp i Lejonkulan, som sistn. år förstördes
i slottsbranden. De råa och högtrafvande tyska
dramerna ställdes i skuggan, sedan genom N. Tessin
d. y:s försorg Rosidors franska trupp införskrifvits,
1699. Denna gaf nämligen till omkr. 1706 Corneilles,
Racines och Molières stycken, först i Kungshuset
(se d. o.) och från 1700 i
Stora (Nya) bollhuset på Slottsbacken (se Bollhus),
hvilket nu inreddes till teater med stående
parterr, 3 logerader och kungl. loge samt rymde 800
åskådare. 1723 och de närmast följande åren uppträdde
på Bollhuset ett annat franskt sällskap, på 1730-talet
däremot tyska teaterband, hvilka bl. a. bjödo på Holbergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
