Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1493-1494 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sejny - Sejour - Sejrö - Sejröbugten. Se Sejrö - Sejsa - Sejsing - Sejning, sjöv. Se Sejsa - Sejte, detsamma som seite (se Mytologi, sp. 176) - sek. - Sekalin, Sekalintoxin. Se Mjöldryga - Sekant - Sekatör - Sekel (Schekel), hebreiskt vikt- och myntenhet. Se Sikel - Sekeletu, höfding. Se Makololo - Sekigahara - Sekin. Se Zekin - Sekken - Seklusionsakten (af lat. secludere, utesluta). Se Nederländerna, sp. 698 - Sek. mkg., mek. Se Effekt - Sekond - Sekondi - Sekondlöjtnant. Se Löjtnant, sp. 263 - Sekret - Sekret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Suwalki, n. v. om Grodno. Omkr. 5,000 inv. Berömdt
dominikankloster med vallfartskyrka. Rom.-katolsk
biskop.

Sejour [-ʃūr], fr. séjour [seʃōr], vistelse;
vistelse vid eller öppethållande af en badort
(badsejour), en hälsobrunn (brunnssejour) o. s. v.,
ett teatersällskaps vistelse eller verksamhet på
en ort.

Sejrö, dansk ö i Kattegatt, utanför Själlands
nordvästra kust, i Sejröbugten. 856 inv. (1911). Ön
utgör egen socken och lyder under Holbæk amt. På
nordspetsen, Gniben, finns en fyr. Hamn byggdes
1904–05.
E. Ebg.

Sejröbugten. Se Sejrö.

Sejsa, sjöv., med lina eller garn sammanbinda
två eller flera tåg, som ligga bredvid
hvarandra (t. ex. gångarna eller parterna i ett
blocktyg), så att de ej förskjuta sig. Själfva
fastgöringen får namn af sejsning.
R. N.*

Kabellarsejsing.

Sejsing, sjöv., ett kort tåg, slaget,
lagdt eller flätadt af kabelgarn. Det finnes
"refsejsingar", hvilka användas vid seglens refning,
"beslagssejsingar" till seglens beslående,
"kabellar-sejsingar" vid ankarets hemvindande (se fig.) m. fl.
R. N.*

Sejsning, sjöv. Se Sejsa.

Sejte, detsamma som seite (se Mytologi, sp. 176).

sek., förkortning för sekund.

Sekalin, Sekalintoxin. SeMjöldryga.

Sekant (af lat. secare, skära), mat. 1. Hvarje
rät linje, som skär en kurva i en eller flera
punkter. – 2. En af de trigonometriska eller
goniometriska funktionerna (se Trigonometri). –
Sekantkoefficienter kallas vissa tal, som uppträda vid
utvecklingen af sekanten för en båge i potensserie;
dessa tal, af hvilka de fyra första äro 1, 1, 5,
61, äro nära besläktade med de Bernoulliska talen.
(I. F.)

Sekatör (af lat. secare, skära) l. Trädgårdssax,
trädg., stark sax med ett enda
skärande blad, hvars egg slipats i bågform, används till
afklippande af mindre grenar.
C. G. D.

Sekel (S c h ek el), hebreisk vikt- och myntenhet. Se
S i k e 1.

Sekel (lat. sceculum, se d. o.), århundrade. Se vidare
S e k u l a r.

Sekeletu, höfding. Se Makololo.

Sekigahara, en ort 60 km. ö. om Biwa-sjön på japanska
ön Hondo. Slag 1600 (se Bd XII, sp. 1475).

Sekin. Se Zekin.

Sekken, 18,37 kvkm. stor, långsträckt, skogbevuxen ö
i Moldefjorden, Veöys härad, s. ö. om Molde, Romsdals
amt, Norge. 265 inv. (1910). I
sjöslaget vid S. 1162 stupade
konung Håkan Herdebred.
K. V. H.

Seklusiönsakten (af lat. secludere, utesluta). Se
Nederländerna, sp. 698.

Sek. mkg., mek. Se Effekt.

Sekond (af lat. secundus, den andre), sjöv.,
chefens närmaste man ombord å örlogsfartyg,
vanligtvis af kaptens rang. Hans närmaste åliggande
är tillsyn vid allt, som rör disciplin, ordning
och hushållning. Enligt fartygschefens order leder
han alla arbeten vid ut- och afrustning, uppgör
skeppsrutin och besättningens fördelningar samt har
uppsikt öfver samtliga uppbörder och detaljer, därvid
biträdd af fartygets officerare och vederlikar. Då
alla man äro på däck, för sekonden befälet, för
såvidt icke chefen själf öfvertar det. På mindre
fartyg, där sekond ej är kommenderad, ansvarar
chefen själf för sekondens åligganden. Sekond
kallas på norska och danska næstkommanderende.
R. N.*

Sekondi, förnämsta hamnen i engelska
kolonien Guldkusten. 7,725 inv. (1913),
hvaraf omkr. 200 hvita. S. är utgångspunkt för
järnvägen till guldgrufvorna vid Tarkwa och
Obuassi samt Kumasi, har telegraf och telefon
samt högst betydlig handelsomsättning (dess
exportvärde 1908 var öfver 2,12 mill. pd st.).
J. F. N.

Sekondlöjtnant. Se Löjtnant, sp. 263.

Sekret (lat. secretus, afskild), som adjektiv:
hemlig, t. ex. i sammanställningen sekreta utskottet;
som substantiv: dels sigill (se nedan), dels
afsöndrad vätska (se Afsöndring 1); bot.,
flytande eller fasta produkter af ämnesomsättningen,
som ej användas för uppbyggande af nya celler och
som afsöndras ytligt (exkret) eller stundom af
särskilda tunnväggiga celler (epitelceller)
i särskilda behållare (sekret i eg. mening),
sekretbehållare (se d. o.). Som sekret uppträda harts,
gummi, eterisk olja m. m.
G. L-m.

Sekret (om härledningen se föreg, art.), eg. sigillum
secretum 1. secreti, hist., blef under medeltiden
benämningen på ett sigill vanligen af mindre storlek,
som urspr, torde ha varit afsedt att användas för
besegling af hemligare eller förtroligare bref, men
i hvarje fall ganska snart på vissa håll begagnades
äfven för att bekräfta offentliga urkunder i allmänhet
(se afbildningar af sådana sekret i art. Erik,
sp. 783 och 792; jfr Sigill). Stundom trycktes det
på baksidan af det större sigillet och kallades då
"kontrasigill". I Sverige begagnades dylika sekret
i synnerhet af konungar och biskopar vid sidan af
stora och praktfulla sigill, hvilkas användning
sparades till mycket högtidliga tillfällen ; men
äfven enskilda personers sigill kallades stundom
"secretum", då ordet ej kan ha haft någon särskild
betydelse. Städers sigill kunde också kallas sekret;
så var t. ex. fallet med Stockholms senare sigill, som
visade Sankt Eriks hufvud. De kungliga sigillen, både
det stora och det lilla, som efter hand öfvergingo
till rikssigill, voro i utlandet föremål för särskild
omvårdnad och lämnades i förvar åt högt uppsatta
ämbetsmän (se Sigill). De blefvo ej i Sverige föremål
för samma intresse. Visserligen yrkades vid konung
Sigismunds ankomst till Sverige 1593, att sekretet
skulle anförtros åt kanslern - förmodligen hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>