Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schiller, Johann Christoph Friedrich von - Schiller, Hermann - Schiller [Ji'le], Ferdinand Canning Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1041
Schiller
1042
boldt och Goethe (brefväxlingen utgafs 1828-29 i 6
bd af Goethe; bästa uppl. af Graf och Leitz-mann
1912). Litteraturen om S. är kolossal; den till
1893 finns förtecknad af Max Koch i Goedekes
"Grundriss zur geschichte der deutschen dichtung"
(V; 2:a uppl. 1893). Af monografier öfver S. äro
riktigast de af Karolins von Wolzogen (1830; 6:e
uppl. 1884), 0. Brahm (1888-92), Minor (1890),
Weltrich (1899, ofullb.), 0. Harnack (1905),
Kiihnemann (1905), Bellermann (2:a uppl. 1911),
Berger (5:e uppl. s. å.) och Ludwig (1912). Af
specialarbeten kunna nämnas Hecker och Peter-sen,
"S:s persönlichkeit" (2 bd, 1904r-08); Bellermann,
"S:s dramen" (3 bd, 4:e uppl. 1908); Hettner,
"Das klassische zeitalter der deutschen literatur"
(4:e uppl. 1894); H. G. Graf, "Goethe und S. in
briefen von Heinrich Voss dem jiin-geren" (Redarns
förlag); Ludwig, "S. und die deutsche nachwelt"
(1909) och "Veröffentlichungen des schwäbischen
Schillervereins" (1905 ff.). Jfr den årliga
bibliografien i "Jahresberichte fur neuere deutsche
literaturgeschichte" (1892 ff.). - I Sverige,
där alltifrån 1800-talets början S. utöfvat ett
icke ringa inflytande, bl. a. på Tegnér och Geijer,
har en stor del af hans skrifter, framför allt hans
dikter, öfversatts, nämligen utom de redan nämnda,
"Smärre prosaiska skrifter" (1806), "Historisk
underrättelse om de märkvärdigaste revolutioner
o. s. v." (1808), "Antwérpens belägring" (1819),
"Valda skaldestycken" (af Dorothea Dunckel, 1822),
smärre dikturval 1856, 1863 (af H. Bjursten),
1876 (af K. F. N.), 1905 (af A. Victorin) och
1915 ("S:s estetisk-filosofiska diktning", af
B. Malmberg). Af svenska arbeten om S. äro att
nämna endast L. Hammarskölds schlegelskt af visande
"Försök till en kritik öfver Fr. Schiller" (1808),
Bottigers "Kritisk skärskåd-ning af S:s äldsta lyrik"
(1854) och fru Bååth-Holmbergs populära biografi
(1905), minnesskriften "S. och Sverige" (i "Samlaren",
s. å.) och A. Nilssons inledning till "Esaias Tegnérs
filosofiska och estetiska skrifter" (1913). - Bland
de många vittra arbeten, i hvilka S. behandlats,
kunna nämnas romanen "Roller" (1843) af H. Kurz,
skådespelen "Die Karlsschiiler" (1847) af H. Laube
och "Doktor Ritter" af Marie von Ebner-Eschen-bach
(1872) samt en rad romaner af Walter von Molo
(1912 ff.). - Jfr Goethe-und-Schil-ler-archiv,
Schillerpris, Schiller-stiftelsen och Schwäbischer
Schil-lerverein. - Om S:s dotter författarinnan
Emilie von S. se Gleichen-Russ-w u r m 1.
B-n B.
Schiller, Hermann, tysk historiker, filolog,
f. 1839 i Wertheim, d. 1902 i Leipzig, 1876-99
gymnasierektor och tillika universitetsprofessor i
Giessen, från 1888 äfven geheime öfverskolråd där,
skref bl. a. Geschichte der römischen kaiserzeit
(2 bd, 1883-87), Die römischen staats-, rechts- und
kriegsalterthiimer (i Ivan Mullers "Handbuch" 1887;
2:a uppl. 1893), Weltgeschichte (4 bd, 1900 -01) samt
pedagogiska verk, bl. a. Handbuch der praktischen
pädagogik (1886; 4:e uppl. 1904).
Schiller [jrV], Ferdinand Canning S c o 11,
engelsk filosof f. 1864, instructor i filosofi vid
Cornell-universitetet 1893, assistant tutor vid Corpus
Christi college i Oxford 1897,
tutor där 1903, f. n. f ello w och senior tutor
vid samma college. S. är i England den främste
representanten för den filosofiska riktning, som
vanligen kallas pragmatism (se d. o.), men som han
äfven benämner "humanism". Tänkandet ledes enligt
S. af viljan och är ändamålsbestämdt ("pur-posively
iniated and directed") såsom tjänande på en gång
teoretiska och praktiska syften, särskildt behofvet
af harmoni i erfarenheten och handlingarna. Sant är
det, som främjar denna harmoni; nyttan är sanningens
kriterium. Därför finnas inga absoluta sanningar,
utan blott åsikter, som äro på det gifna stadiet i
utvecklingen mer eller mindre ändamålsenliga. Axiomen
äro hvarken produkter af erfarenheten eller
aprioriska sanningar, utan postulat, som vår vilja
uppställt och som visat sig ändamålsenliga för vårt
handlande. Allmängiltiga äro de t lott i den mån alla
tänkande varelser betjäna sig af dem. Protagoras
hade därför rätt, då han sade, att människan är
måttet för allt. Sanningarna ha sin betydelse
som regler för handlingarna ("rules for actions")
och måste genom dessa erhålla bekräftelse. Liksom
sanningen icke är färdig och beståndande, utan ett
ständigt blifvande, så finnes heller ingen af oss
oberoende verklighet, utan vi konstruera själfva
vår värld genom upprepade, växlande försök att
dana den efter våra behof. Om vi abstrahera från
allt, hvad vi lagt in i världen, återstår endast
en i och för sig bestämningslös "hyrle" (grek.,
stoff), rena potentiali-teter, om hvilka intet kan
utsägas och det sålunda ej tjänar något till att
spekulera. Hvarken psykologien eller kunskapsteorien
utgör filosofiens rätta grundval, utan den sanna
filosofiska metoden är dec "konkret-metafysiska",
som medvetet och konsekvent är antropomorfistisk,
d. v. s. förklarar allt genom individuella existenser,
som likna vår egen. Metafysiken måste grunda sig på
naturvetenskapen. Som metafysisk ståndpunkt förkastar
S. både monis-men och dualismen och ansluter sig till
en pluralistisk grunduppfattning, enligt hvilken
verklighetens yttersta grunder utgöras dels af en
till sin makt begränsad gudomlig personlighet, dels
en mångfald af andliga monader. De sistnämnda ha
från tidens början existerat som skilda individer
inom kaos, och världsprocessen börjar med den
gudomlige andens beslut att af deras mångfald dana
ett harmoniskt kosmos. Världens mekanism förfinas
alltmer från de grofva och enkla formerna hos de lägre
monaderna, som bilda materien, till de invecklade
och finare former, som tjäna intelligensens
utveckling. Det onda är en följd af monadernas
bristande harmoni, och världsprocessens mål är dess
öfvervinnande genom en fullkomlig anpassning, som
slutligen leder till en evig verksamhet af fullkomliga
individer i ett fullkomligt samhälle. Så är enheten ej
utvecklingens början, utan dess slutpunkt. - Skrifter:
Riddles of the sphinx (under signaturen A. T r o g
l o d y t e, 1891, 3:e uppl. 1910), Humanism (1903;
2:a uppl. 1912) och Studies in humanism (1907; 2:a
uppl. 1912), Axioms as postulates (i den af H. Sturt
utgifna essaysamlingen "Personal idealism", 1902;
2:a uppl. 1912), Plato or Protagoras? (1908), Formål
logic (1912) samt många tidskriftsuppsatser och ett
föredrag på den internationella filosof kongressen
1908. s-e.
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
