Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sapp - Sappan - Sapper, Karl - Sappey [-pä], Marie Philibert Constant - Sappgafflar, befästningsk. Se Sapp - Sapphakar, befästningsk. Se Sapp - Sappho - Sappisadsi - Sapporo - Sappör - Sappörbataljonen. Se Göta ingenjörkår, sp. 884, och Ingenjörtrupper, sp. 642 - Sappörkompani. Se Göta ingenjörkår och Ingenjörtrupper, sp. 641 och 642 - Sappörväsendet - SaprinusS zool. Se Histeridæ - Saprofyt - Saprogena bakterier - Saprol - Saprolegniaceæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyller med den först uppgräfda jorden, hvarefter
grafven utvidgas och bröstvärnet fullbordas);
och helsapp, som användes, då fiendens eld är
mera verksam, och som utföres af en eller två
i sappgrafvens tät arbetande mindre
sappörafdelningar, hvilka steg för steg gräfva sig fram i
grafvens riktning. För sapptätens skydd användes
dels en med långa sapphakar manövrerad och med
ull, nöthår e. d. fylld liggande stor skanskorg,
s. k. rullkorg, som långsamt framrullas, hvarvid
vanliga skanskorgar med hjälp af sappgafflar insättas
i de sidoöppningar, som vid rullkorgens framförande
uppstå mellan denna och bröstvärnet, och springorna
mellan dessa skanskorgar täckas med lagom långa
stående sappfaskiner; dels jord, som undan för undan
kastas framåt, s. k. jordvals (se d. o.). Jfr
Belägring.
O. A. B. (L. W:son M.)
Sa’ppan, Sappan trä 1. B r u n h o 11 s, R ö d-t r
ä, tekn. farm.3 veden af Ccesalpinia sappan L., var
under medeltiden en viktig handelsvara, dels som ett
adstringerande läkemedel, dels som ett färgträ (det
bästa materialet för färgämnet brasilin) samt råämne
till finare snickeriarbeten. I sistnämnda hänseende
har denna ved en viss betydelse ännu i dag. Jfr C se
s a l p i n i a. O. T. S.*
Sapper, Karl, tysk geograf, f. 1866 i Rhen-provinsen,
1902 professor i geografi i Tubingen och sedan 1910
i Strassburg, har i Central-Amerika och Västindien
samt på Kanarieöarna, Grekiska arkipelagen och
Island studerat de vulkaniska företeelserna samt
gjort geologiska, topografiska och etnografiska
undersökningar och därom skrifvit bl. a. Grundriss
der physikalischen geographie von Guatemala
(Ergänz.-heft 115 till "Petermanns mit-teilungen",
1894), Vber gebirgsbau und boden des nördlichen
und sudlichen Mittelamerika (ibid. 127, 151, 1899,
1905), Das nördliche Mittelamerika etc. (1897),
Mittelamerikanische r elsen und studien (1902) och
In den vulkangebieten Mittelamerika< und Weslindiens
(1905). I det af H. Kraemer utgifna geografiska
arbetet "Weltall und menschheit" (5 bd, 1902-04) har
S. i förening med A. Mar-cuse skrifvit den geologiska
och fysiska afdelningen, som i något sammandragen
öfv. af K. Hagman bär titeln "Jorden förr och nu"
(1905). Wbg.
Sappey [-på], Marie Philibert C o n-stant, fransk
anatom, f. 1810, d. 1896, professor i Paris 1868,
sysselsatte sig förnämligast med studiet af lymfkärlen
hos människan och ryggradsdjuren samt var en skicklig
framställare af anatomiska preparat. Bland hans
arbeten, som vunnit europeiskt rykte, må nämnas
Traité d’anatomie descriptive (3 bd, 1847-63; 4:e
uppl. 1888- 89) och Atlas d’anatomie descriptive (I,
1879). Han var led. af Académie de médecine (1862)
och Institutet (1886).
Sappgafflar, befästningsk. Se Sapp.
Sapphakar, befästningsk. Se Sapp.
Sappho [sarpfå]. 1. Astron., en af småplaneterna. -
2. Skaldinna. Se S a p f o.
Sa’ppisadsi, kronopark i Jukkasjärvi socken af
Norrbottens län, tillhör Jukkasjärvi revir af Luleå
öfverjägmästardistrikt. Kronoparken har enligt
bestämmelserna i K. M:ts befallningshafvandes
i Norrbottens län afvittringsutslag för
Jukkasjärvi socken 30 dec. 1896 bildats af gammal
kronomark. Arealen var vid 1910 års slut 30,000
har. S-r.
Sa pporo 1. Satsuporo, hufvudstad på japanska _ön Yezo
(se d. o.).
Sappör (fr. sappeur, af sape, löpgraf),
ingenjörsoldat, som företrädesvis är
öfvad i belägrings- och skansbyggnadsarbeten.
Sappörtrupper finnas i Frankrike, Ryssland,
Italien, Rumänien m. fl. länder. Jfr
Ingenjörtrupper, sp. 638 och 639,
samt Sappörväsendet.
O. A. B. (L. W:son M.)
Sappörbataljonen. Se Göta ingenjörkår,
sp. 884, och Ingenjörtrupper, sp. 642.
Sappörkompani. Se Göta ingenjörkår
och Ingenjörtrupper, sp. 641 och 642.
Sappörväsendet, krigsv., den del af krigstekniken,
som omfattar alla erforderliga medel och åtgärder
för artilleriets och infanteriets skyddade närmande
till en fästning under dennas belägring. Sin högsta
och ändamålsenligaste utveckling nådde sappörväsendet
med Vaubans belägringsteori, ehuruväl sappanfallet
redan under nederländska befrielsekriget (1569–1608)
följdriktigt utvecklat sig. Med Vaubans schematiska
anfallsform nådde sappörväsendet emellertid sitt
kulmen. Med undantag af jordvalsen (jfr
Sapp) torde nämligen de mer eller mindre konstrika
sappformerna och arbetssätten ej vidare komma till
någon allmännare användning; och därmed ha också de
för sappörväsendet afsedda trupperna, sappörerna,
förlorat sitt hufvudsakliga berättigande enbart som
sådana. Där denna benämning ännu bibehålles – då
vanligen i sammansättningar, såsom sappör-minörer
– begagnas den därför att beteckna sådan teknisk
trupp, som är afsedd antingen för alla i fält- och
fästningskriget förekommande tekniska arbeten eller
ock för endast sistnämnda krig tillhörande sådana.
L. W:son M.
Saprlnus, zool. Se Histeridse. Saprofyt (af
grek. sapro’s, rutten, och fyto’n, växt), bot.,
kallas den växt, som upptar sin näring ur ruttnande
eller multnande organiska ämnen. Man skiljer
mellan hel- och halfsaprofyter. H e 1-saprofyter,
äfven kallade holosaprofy-ter (af grek. hoflos,
hel), sakna alldeles klorofyll och nära sig
uteslutande på saprofytiskt sätt (många svampar
och bakterier, Monotropa, några gentia-nacéer och
burmanniacéer, fam. Triuridacece). Halfsaprofyterna
1. hemisaprofy-terna (af grek. hemi, half)
äro mixotrofa, d. v. s. de assimilera genom
fotosyntes och upptaga näring ur multnande ämnen
(t. ex. Melampyrum och indirekt de med mykorrhiza
försedda gröna växterna). Många parasitsvampar
och bakterier äro fakultativa saprofyter,,
t. ex. Ustilaginece, d. v. s. de kunna upptaga
näring både på parasitisk och saprofytisk väg.
G. L-m.
Saprogéna bakterier (af grek. sapw’s3
rutten, och genéin, födas), bot., detsamma som
förruttnelsebakterier (se d. o.). Jfr Bakteriologi,
sp. 716-717, 720, 728.
Saprol [-prål; af grek. saprofs, rutten], farm. med.,
en blandning, innehållande 40 proc. råa kre-soler
och 20 proc. lätta kolväten, sannolikt erhållna
vid renande af petroleum. Det är en mörkbrun,
på vatten simmande vätska, som används utspädd
för gröfre desinfektionsändamål, i det att den
gjutes på ruttnande eller infekterade material
af alle-hande slag, i afträdesgropar, kloaker
o. d. C. G. S. Saprolegniäceae, bot., familj af
serien Oomycetes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
