Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sancti Spiritus - Sanctissimus - Sanctitas - Sanctius, Franciscus - Sancti Viti chorea, lat. Se Danssjuka - Sanctorius. Se Santorio - Sanctuarium - Sanctum officium - Sanctus - Sancy - Sand - Sand - Sand, Karl Ludwig - Sand [sãd]. 1. George S, pseudonym för franska författarinnan madame Dudevant (se d. o.) -- 2. Maurice S - Sanda - Sandahl, Oskar Teodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
633
Sanctissimus-Sandahl
634
suitkollegium. Sockerrörsodling och export af socker.
J- F. N.
Sanctrssimus, lat., den heligaste. - Sanc-t i s s i m
a m a j ers t a s, heligaste majestät. - Sanctissime p
a t e r, heligaste fader, tilltalsord till påfven. -
Sanctissimum, det allra heligaste; den vigda hostian
(i katolska kyrkor).
Sa’nctitas, lat. (af safnctus, helig), helighet. Ordet
förekommer i katolska biskopars titel, särskildt i
påfvens (sua sanctitas, hans helighet). Det brukades
ock i titeln på de bysantinske kejsarna.
Sa’nctius, Franciscus, en spansk humanist, som
mindre riktigt kallas Sanchez de lasBrocas, och en
portugisisk filosof. Se Sanchez.
Sa’ncti Viti choréa, lat. Se D a n s s j u k a.
Sanctörius. Se S a n t o r i o.
Sanctuärium, lat. (af sa’nctus, helig), i katolska
kyrkor dels platsen omkring hufvudaltaret, dels
förvaringsstället för reliker o. d.
Sa^ctum offrcium, lat., heligt ämbete, särskildt
inkvisitionen.
Sa’nctus, fem. sa’ncia, lat., helig. -
Sanctus 1. Hymnus seraphicus är den liturgiska
benämningen på den hymn, som, byggd på Es. 6:
3 och sammanfogad med hosianna (Ps. 118: 25) och
bene-dictus (Matt. 21:9), i romerska mässan (se
d. o.) följer på prefationsbönen. I den svenska
högmässoritualen följer sanctus på Fader vår. -
1811 års handbok inledde högmässan med en lofsång,
sammanställd af sanctus och laudamus. Detta liturgiska
missgrepp rättades i 1894 års handbok, som borttog
lofsångskaraktären i högmässans inledande ord. "Helig"
är här uttryck för tillbedjan inför den helige Guden,
hvarpå syndabekännelsen följer. E. M. R.
Sancy [säsi], en efter franske diplomaten Harlay de
Sancy (d. 1629) uppkallad diamant (se d. o., pl.,
fig. 6).
Sand, petrogr., naturlig samling af jämförelsevis små,
vanligen rundade korn af ett eller flera mineral
eller bergartsfragment, mellan hvilka i torrt
tillstånd antingen alls intet sammanhang finnes
eller ock ett så ringa, att massan med lätthet
kan söndersmulas genom ett lindrigt tryck mellan
fingrarna. Nästan all i naturen förekommande sand har
uppkommit af förutvarande fasta bergarter därigenom,
att dessa till följd af vittring eller glaciärers,
hafs-vågors och strömmande vattens inverkan af sig
själfva sönderfallit eller med våld krossats och
söndersmulats samt fragmenten därefter blifvit afnötta
och sorterade efter storleken (naturlig slamning)
i bäckar, floder och vid sjöstränder, hvaremot
sand ej af sättes på djupare vatten. Alltefter
mineralbeskaffenheten hos de i sanden ingående kornen
skiljer man mellan kvartssand (till hufvudsaklig
del kvartskorn), järnsand, kalksand, korallsand
o. s. v. I afseende på uppkomstsättet skulle sanden
kunna delas i f l o d s a n d och s j ö- eller h a
f s s a n d (strandsand), bildad i vatten, flygsand
(se d. o.), som genom vinden omordnats och flyttats,
samt vulkanisk sand, som uppkommit vid vulkaniska
utbrott och består af till sandkornsstora partiklar i
smält tillstånd söndersprängda vulkaniska bergarter
och lavor. Den vulkaniska sanden upp-slungas vid
bildandet i luften och nedfaller därifrån i vulkanens
omgifningar. - Guldsand
benämnes, fastän oegentligt, en sand, hvarur genom
vaskning eller på annat sätt guld kan vinnas, ehuru
guldkornens mängd, i förhållande till sanden i öfrigt,
är försvinnande liten.
Sand förekommer af mycket olika ålder. Allmännast är
den jämförelsevis unga, till de lösa jordslagen, de
kvartära bildningarna, hörande sanden (alluvialsand,
postglacialsand eller mosand, glacial sand
m. fl.). Denna består hufvudsakligen af kvarts och
något fältspat samt bildar inom Sverige och flera
andra länder vidsträckta af-lagringar dels i själfva
jordytan, dels öfvertäckt af lera m. m. Sådan sand,
som tillhör tertiärtiden, krittiden, liastiden
o. s. v., bildar stundom mäktiga lager mellan
sandsten, kalksten och andra fullkomligt fasta
bergarter. Jfr G r u s. E. E.
Sand, härad och socken kring Buknf jordens
nordöstra förgreningar Sandsfjorden, Saudefjorden och
HyIsfjorden, Stavanger amt, Norge. 213,78 kvkm. 1,331
inv. (1910). Vid Suldalslaagens utlopp i Sandsfjorden
ligger fiskeläget Sand med 613 inv. (1910); det har
ångbåtsförbindelse med Stavanger och landsväg till
Suldalsvandet. K. V. H.
Sand, Karl Ludwig, tysk svärmare, f. 1795, ådagalade
som student svärmisk hänförelse för Tysklands enhet
och frihet, var stiftare af "das burschenschaft" (se
d. o.) i Erlangen och tog verksamt del i anordningarna
till de tyske studenternas fest på Wartburg (1817). Af
förbittring öfver A. v. Kotzebues (se d. o. 1)
gäckeri med studenternas sträfvanden beslöt han att
mörda "fosterlandsförrädaren" och verkställde sitt
beslut 23 mars 1819. Han försökte därefter beröfva
sig själf lifvet, men lyckades ej såra sig dödligt,
utan af rättades 29 maj 1820.
Sand [säd]. 1. George S., pseudonym för franska
författarinnan madame Dudevant (se d. o.). -
2. Maurice S., pseudonym för Maurice Dudevant,
George Sands son, fransk skriftställare, målare
och dilettant, f. 1823 i Paris, d. 1889 i Nohant,
utgaf Masques et bouffons (2 bd, 1859), hvilket arbete
behandlar karaktärsrollerna i den italienska komedien,
samt åtskilliga romaner: Six milles lieues å toute
vapeur (1862), Callirhoé (1864), Raoul de la Chastre
(1865), Le coq aux cheveux d’or (1867), Miss Mary
(1868), L Augusta (1873), Mademoiselle de Pérignan
(1874) och La filé du singe (1886). Som målare var
han lärjunge till Delacroix och efterlämnade taflor
och akvareller samt försåg dessutom egna och moderna
arbeten med illustrationer. J- M.
Sanda, socken i Gottlands län, Södra häradet. 4,018
har. 841 inv. (1915). S. bildar med Väster-garn och
Mästerby ett pastorat i Visby stift, Medelkontraktet.
Sandahl, Oskar Teodor, läkare, farmakolog,
naturvetenskapsman, f. 9 nov. 1829 på egendomen
Hanaskede i Vings församling, Västergötland, d. 22
juni 1894 på sitt sommarställe vid Baggensstäket,
genomgick Skara trivialskola och gymnasium samt
blef student i Uppsala 1847 och med. filos.
kandidat 1849. Sina studier fortsatte han därefter
vid Karolinska institutet, där han 1854 blef
kirurgie magister. I Lund promoverades han 1863 till
med. doktor efter att 1862 där ha försvarat afh. Om
verkningarne af förtätad luft på den menskliga
organismen. Förut, 1849–50, hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
