Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - San Antonio - San Antonio - Sanatogen - Sanatorium - San Bartolomeo de Chillán [-bartålåme'å de tJilja'n], stad. Se Chillán
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
militärstationer och besökes mycket som vinterkurort
till följd af sitt milda och jämna klimat (juli 27,8°,
jan. 10,5°). På Chihuahuas plats anlade spanjorerna
1714 ett fäste, San Fernando, och 1718 i närheten
missionsstationen Alamo. Den uppväxande orten blef
sedermera under det spanska och mexikanska väldet
hufvudstad i Texas, men är icke detta numera.
1–2. J. F. N.
San Antonio [-tå’niå]. 1. Stad. Se Cittavecchia 2. –
2. S. de los Baños [-ås ba’njås], stad på västindiska
ön Cuba vid järnvägen Habana–Guanajay, 30 km. s. v. om
Habana. 9,125 inv. (1907). Högre skola, mineralkällor
och bad, socker- och tobaksodling.
2. J. F. N.
Sanatogen (af lat. sanatus, frisk, och grek. genein,
blifva), näringspreparat, är ett hvitt, i vatten
lösligt pulver, som består af 95 proc. kasein
(ostämne – en ägghvitekropp ur komjölk) och 5
proc. glycerinfosforsyradt natron. Det ges te-
till matskedsvis. Sanatogenet är nog användbart som
näringspreparat, om än ingalunda bättre än åtskilliga
andra sådana. Medlets höga pris och den betydligt
öfverdrifna reklamen för detsamma ha grundats därpå,
att sanatogenet skulle utgöras af en för organismen,
särskildt för nervsystemet, i hög grad värdefull
kemisk förening af de båda beståndsdelarna. Professor
K. T. Mörner i Uppsala har emellertid visat, att det
blott är fråga om en mekanisk blandning, som ej kan
förutsättas ega några särskildt märkliga egenskaper.
C. G. S.
Sanatorium, lat. (af sanare, göra frisk), anstalt,
vid hvilken man med tillhjälp af luft- eller
vattenbehandling eller bägge gemensamt söker
stärka, förbättra eller bota svaga personer,
konvalescenter eller kroniskt sjuka. Sanatorier äro
alltså specialsjukhus, där de allmänna sjukhusens
behandling fortsättes enligt viss, gifven metod och
kompletteras. Där vårdas följaktligen icke vanliga
akut sjuka, hvilka äro hänvisade till de egentliga
sjukhusen, utan i stället de svaghetstillstånd,
som så ofta kvarstå längre eller kortare tid efter
genomgångna sjukdomar eller som småningom utveckla sig
i följd af osunda bostads- och lefnadsförhållanden,
andlig eller kroppslig öfveransträngning, bristande
näring o. s. v., samt slutligen vissa kroniska
sjukdomar, såsom anemi, skrofulos, tuberkulos,
hvilka icke kunna nöjaktigt behandlas vid de
vanliga sjukhusen. Genom sina behandlingsmetoder stå
sanatorierna kurorterna mycket nära, men kunna å andra
sidan äfven betecknas som klimatiska sjukhus, emedan
de förbinda sin speciella luft- eller vattenbehandling
med en af grundprinciperna i sjukhusvården, nämligen
att den för hvarje individ bäst passande behandlingen
icke endast blir honom anvisad, utan äfven med
tillgängliga resurser praktiskt tillämpad och på
bästa sätt genomförd.
Enligt ofvan gifna definition på sanatorier kunna dit
hänföras egentligen endast tre slag af vårdanstalter,
nämligen konvalescenthem, hem för skrofulösa
barn och tuberkulossanatorier. Konvalescenthemmen,
rekonvalescenthemmen l. hvilohemmen äro närmast
afsedda att åt vanliga konvalescenter lämna vård under
förhållanden, som äro bättre egnade att befordra ett
snabbt och säkert tillfrisknande än som kan erbjudas
å sjukhuset eller i det egna hemmet. Men
dessutom mottagas å dessa sanatorier vissa
sjuka, hvilkas åkommor äro af det slag, att ett
tillfrisknande af ett eller annat skäl knappast kan
vinnas vid ett vanligt sjukhus. Sådana sanatorier
l. konvalescenthem finnas numera i rätt stort antal
i vårt land; särskildt kunna nämnas anstalterna vid
Ulricehamn och Mösseberg (se d. o. med fig.). Jfr
Hvilohem. – Hemmen för skrofulösa barn äro vanligtvis
förlagda till hafskusten, emedan de faktorer, som
främst erfordras för skrofulösa sjukdomars botande,
nämligen frisk luft, sund bostad och lämplig näring,
medföra än gynnsammare följder, om de kombineras med
bad, framför allt hafsbad. Den största anstalten af
detta slag i vårt land är Kronprinsessan Viktorias
kustsanatorium, beläget vid Skelderviken i närheten
af Ängelholm och 1910 med tillhjälp af statsbidrag
så väsentligt utvidgadt, att det har utrymme för
något mer än 160 barn. Anstalten grundlades under
mycket små förhållanden sommaren 1900, då en liten
sommarkoloni af 10 barn där behandlades på bekostnad
af några enskilda personer. Idén vann emellertid stort
bifall, och stora summor insamlades för ändamålet,
så att 1903 och 1904 två paviljonger kunde uppföras
på platsen med utrymme för 70 barn. Till en tredje,
större paviljong har dels staten bidragit med 200,000
kr., dels 100,000 kr. donerats från ett stärbhus i
Stockholm. Denna paviljong byggdes sept. 1908–april
1910, hvarefter det
 |
| Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
