Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saint-Flour - Saint-Galmier - Saint-Gaudens - Saint-Gaudens [sent gå'dens], Augustus - Saint-Gelais [säJelä]. 1. Octavien de S -- 2. Millin de S - Saint George - Saint-George [säJårJ], Chevalier de, binamn på engelske tronpretendenten Jakob (III). Se Jakob, F. E., sp. 1186 - Saint-Georges [säJårJ], Jules Henri Vernoy de - Saint George's channel [sent dJå'dJis tJä'nl}. Se Georgskanalen 1 - Saint-Germain
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
Saint Francis-Saint-Germain
382
gotisk katedral, prästseminarium, college,
handelsdomstol ; tillverkning af lervaror, lim
m. m. J- F. N.
Saint Francis [sont frä’nsis]. 1. Flod i Nord-Amerikas
förenta stater, upprinner i staten Missouri,
genomflyter den genom en jordbäfning 1811 bildade
S:t Francis-sjön och faller ut inom staten Arkansas
fr. h. i Mississippi. Den har en längd af 610 km. och
är segelbar på en sträcka af 130 km. - 2. Flod i
Canada, prov. Quebec, upprinner i S:t Francis-sjön
och faller ut i Lake S:t Peter, en utvidgning af
S:t Lawrencefloden. Längd 300 km. De många fallen
omöjliggöra sjöfart, men gagna i hög grad industrien,
l o. 2. J- F. N.
Saint-Galmier [sägalmie], stad i franska dep. Loire,
6 km. höger om floden Loire, 20 km. ö. om
Montbrison. 2,268 inv. (1901). Kalla mineralkällor
(kolsyradt natron och kolsyrad kalk), af hvilkas
mest till bordsdryck använda vatten årligen utsändas
omkr. 30 mill. flaskor. Ett af världens största
glasbruk har anlagts strax bredvid. (J- F. N. Ln.)
Saint-Gaudens [sagådå’s], arrondissemangshuf-vudstad
i franska dep. Haute-Garonne, på vänstra stranden af
Garonne, vid Sydbanans linje Toulouse- Bayonne. 4,620
inv. (1911; i hela kommunen 7,127). College,
handelsdomstol; klädesfabriker, gipsbrott samt
betydande handel med Spanien. Vacker romansk kyrka
från 1000- och 1100-talen. (J. F. N.)
Saint Gaudens [sant gåsens], A u gu s tus, amerikansk
skulptör, f. 1848 i Dublin, d. 1907 i Cor-nish
(New Hampshire). Hans fader var fransman, hans moder
irländska; familjen öfverflyttade till Nord-Amerika
i hans barndom. Han studerade i Paris 1867-70 för
Jouffroy och Mercié, åtföljde den sistnämnde till
Italien, stannade där tre år och var sedan verksam
i Nord-Amerika, där han blef landets ypperste
representant för modern skulptur. Hans förnämsta
arbeten på det monumentala området äro Farraguts
monument i New York, ryttarstatyer öfver generalerna
Logan (Chicago), Shaw (Boston) och Sherman (New York),
kraftfullt realistiska konstverk. Dessutom utförde han
monument öfver Lincoln (i Chicago) och öfver Deacon
Chapin (i Springfield). Äfven på det naknas område
utförde han gedigna arbeten. Sitt allra bästa åstadkom
han likväl inom reliefen och plaketten - ett utsökt
exempel är den stora brons-reliefen Amor caritas
(Luxembourgmuseet, Paris). Monografi af E. Cortissoz
(Boston, 1908). G-g N.
Saint-Gelais [säjalä]. 1. Oct a vien de S., fransk
lyriker, f. 1466, d. 1502, var påverkad dels af
den slutande medeltidens sista lyriska skola "Les
grands rhétoriqueurs", dels af Charles d’0rléans. Hans
diktning utgöres hufvudsakligen af allegoriskt lyriska
dikter utan någon större originalitet. Af större
intresse äro hans öfversättningar från Ovidius och
Vergilius. - 2. M e 11 i n d e S., troligen naturlig
son till den föregående, fransk skald, f. 1487 i
Angouléme, d. 1558, erhöll efter studier bl. a. vid
italienska universitet anställning som hofman hos
Frans I, blef kunglig allmoseutdelare, abbot i Reclus
och bibliotekarie på slottet Fon-tainebleau. Hans
hufvudsakliga uppgift tyckes dock ha varit att ordna
hofvets litterära och dramatiska förlustelser; han
skref ofta vers till maskeraderna och satte musik till
dem. Han är typisk hof poet, men betydligt underlägsen
Marot i elegans och lätthet, icke utan begaf ning,
men bort-
slösande den på bagateller. Han var en af de
förste i Frankrike, som imiterade italienarna,
författade contes, epigram och madrigaler, deltog
i bearbetningen af Trissinos tragedi Sojonisba
(uppf. i Blois 1554). öfversatte Ariosto och andra
samtida italienare och anses ha infört sonetten i
Frankrike, hvilket dock ej är alldeles säkert. En
mindre samlad upplaga af hans skrifter utgafs 1547,
en fullständigare 1574 och 1719; den nyaste är utg. af
P. Blanchemain (3 bd, 1873). 1-2. J. M-
Saint George [sent djå’dj]. 1. Förstad ö. om Bristol,
i engelska grefsk. Gloucester, vid Avon. 58,478
inv. (1911). - 2. Hufvudort på ön Grenada (se d. o.).
lo. 2. (J. F. N.)
Saint-George [säjå’rj], Chevalier de, binamn på
engelske tronpretendenten Jakob (III). Se Jakob,
F. E., sp. 1186.
Saint-Georges [säjå^j], Jules Henri Ve r-n o y de,
fransk dramatiker, f. 1799 i Paris, d. där 1875,
1829 direktör vid Opéra-comique, var en af tidens
flitigaste och skickligaste librettför-fattare, som
efter sin debut 1823 dels ensam, dels i samarbete
med Scribe m. fl. författade en stor mängd goda
operatexter, bland hvilka de mest bekanta äro La reine
de Chypre (1841), L’éclair (1846), Les mosquetaires
de la reine (1846; hans bästa stycke; alla dessa
med musik af Hålevy), L’ambassadrice (1837), Les
diamants de la cou-ronne (1841), Le val d’Andorre
(1848; med musik af Auber), La fille du régiment
(1840; musik af Donizetti), Martha (1865; musik af
Flotow), La jolie filé de Perthe (1867; musik af
Bizet). Hans komedi Farinelli (1835) omarbetades
i Danmark till ett mycket omtyckt musikstycke af
J. L. Hei-berg. F. ö. skref han andra stycken för
teatern samt romaner, som Uespion du grand monde
(1851, dramatiserad 1861). Såväl sistnämnda roman som
åtskilliga teaterstycken äro öfversatta till svenska.
J- M.
Saint George’s channel [sant djå’djis tjä’nl]. Se
Georgskanalen 1.
Saint-Germain [sä j arma7], fransk äfventyrare af
okänd härkomst, d. 1784 i Eckernförde (Schleswig),
utgaf sig som grefve de S. (han kallade sig äfven A
y m a r och markis de Betmar) och lyckades tack vare
sitt utseende, sina talanger
- han talade sex språk, var kompositör,
violinist och framför allt alkemist - och sin
hänsynslöshet vinna ett visst inflytande vid hofvet
i Versailles. Han uppträdde där omkr. 1748 som
mystiker och spåman, lät påskina sin höga ålder
- somliga inbillades t. o. m., att
han varit samtida till Jesus - och blef
förtrogen med Ludvig XV och madame de
Pompadour. På grund af ingående kännedom om
personliga förhållanden vid olika hof lyckades han
vinna insteg i de främsta kretsar Europa rundt.
Han mottogs sålunda med utmärkelse i England,
Ryssland samt flera tyska och italienska stater.
1760 föranledde hans intriger mot Choiseul hans
utvisning från Frankrike. Han anses ha haft stor
andel i revolutionen i Ryssland (1762), då Peter
III mördades, slog sig efteråt ned i Tyskland, inom
hvars dåtida frimureri han spelade ganska stor roll,
blef sedermera synnerligen förtrolig vän med
markgrefve Karl Alexander af Ansbach*och landtgrefve
Karl af Hessen, vid hvars hof han dog och
hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
