Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1187-1188 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rundskrift - Rundskrifvelse. Se Cirkulär - Rundstaf - Rundstycke. Se Runstycke - Rundtimmer - Rundtörn - Rundvik - Rundvirke - Rundö l. Runde - Runeberg, svensk, i både Sverige och Finland fortlefvande släkt - Runeberg. 1. Edvard Fredrik R. - Runeberg. 2. Efraim Otto R. - Runeberg. 3. Johan Ludvig R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sönnecken (f. 1848 nära Iserlohn), som till grund
för den lade enkla matematiska figurer, gjorde
formerna på en gång vackra och lättskrifna samt för
ändamålet konstruerade ett särskildt slags
bredspetsig stålpenna. Jfr Sönnecken, "Die rundschrift"
(1876; 101:a uppl. 1887). Ex. på rundskrift:

Nordisk familjebok.

Rundskrifvelse. Se Cirkulär.

Rundstaf, en i arkitektur och konstslöjdalster
använd list, som i genomskärning har formen af
en halfcirkel eller del af en sådan. Visar
genomskärningen mindre än en halfcirkel, begagnas
uttrycken kvartstaf, tredjedelsstaf o. s. v.
Rundstafven förekommer dels som ett parti af kolonnkapitäl
eller kolonnbaser, t. ex. den joniska, den
attiska, dels ingår den jämte andra profileringar
(platt, hålkäl, karnis) i olika slag af listverk
(gesimser), eller användes den som förmedlande led
mellan två i rät vinkel sammanstötande ytor. Jfr
Gesims och Listverk.
Upk.*

Rundstycke. Se Runstycke.

Rundtimmer, virke, som ej bilats eller sågats.

Rundtörn, sjöv., ett slag med ett tåg e. d.
rundt om ett föremål; den tvinning i ett fartygs
två ankarkättingar, som uppkommer därigenom,
att fartyget svajar 1-1 1/2 hvarf omkring sina
ankare.
R. N.*

Rundvik, ångsåg med 8 ramar, 2 kant- och 1
stafverk samt 2 klyfsågar i Nordmalings socken,
Västerbottens län, vid Nordmalingsfjärden, ett
stycke nedom Lögde älfs utlopp, tillhör Nordmalings
ångsågs a.-b. (1861; aktiekapital 600,000
kr.), som har en årsskeppning af 7-8 tusen stds
sågade varor, omkr. 400 stds staf, 1,000
kubikfamnar props, 600 kubikfamnar splittved, omkr.
3,400 läster sågverkskol och omkr. 2,000 läster
skogskol. Antalet arbetare i medeltal 180.

Rundvirke, kollektivbegrepp för rundt, oarbetadt
virke. Benämningen användes mest på pålar,
stolpar, stör o. d.
W. E-n.

Rundö l. Runde, en 6,39 kvkm. stor, ofruktbar
ö i Herö härad, Romsdals amt, Norge. På
nordvästspetsen ligger R. fyr, uppförd 1769.
K. V. H.

Runeberg, svensk, i både Sverige och Finland
fortlefvande släkt, som hvars äldste kände
stamfader plägar nämnas Lars Falk, f. omkr. 1650,
sannolikt i Runneby, Jämtland, underofficer, d.
1718 under fälttåget mot Norge. Hans son, Lars,
f. 1679, d. 1773, antog släktnamnet Runeberg
l. Runneberg efter hemorten; han vardt prost
och kyrkoherde i Alunda, Uppland. Af dennes
fyra söner vardt Karl Maistrin R., f. 1718,
d. 1801, prost i Håtuna, Uppland; om Edvard
Fredrik R. och Efraim Otto R. se nedan;
Ludvig Anton R., f. 1725, d. 1803, flyttade
öfver till Finland, vardt kommissionslandtmätare i
Uleåborgs län och efterlämnade två söner, af hvilka
den yngre, Lars Ulrik R., f. 1772 i Alunda,
d. 1828, sjökapten i Jakobstad, var fader till
skalden.

1. Edvard Fredrik R., son till Lars
R. (se ofvan), nationalekonom, f. 17 april 1721 på
Drottningholm, d. 27 maj 1802 i Vallby,
Uppland, student i Uppsala 1733, vardt 1747
inspektör öfver mått, mål och vikt i Stockholm och
1750 justerare där, var sekreterare hos borgerskapets
äldste och 1786 borgarståndets sekreterare.
1757 vardt han led. af Vet. akad. R. var en flitig
nationalekonomisk författare. Bland hans skrifter
kunna nämnas Tankar om penningars värden
(1762), Undersökning, huru vårt landtbruk bäst
må kunna uphielpas genom præmier (s. å.), den
anonyma skriften Undersökning om våre näringar
äro komne, eller huru de kunna komma til en mot
folkhopen svarande högd (1763), som ifrade för
frihet på det ekonomiska området, ville borttaga
skråtvånget samt ge alla sjöstäder stapelstadsrätt –
den tillskrefs förr R:s broder Efraim Otto R. (se
nedan) –, och Wattu-prof vid källan til rikets
vanmagt (1765). Jfr Nationalekonomi,
sp. 516.

2. Efraim Otto R., den föregåendes
broder, landtmäteridirektör, nationalekonomisk
författare, f. 29 juli 1722 på Drottningholm, d.
19 jan. 1770 i Vasa, Finland. Han blef
student i Uppsala 1733, ingick 1746 som volontär
vid fortifikationen och utnämndes 1750 till
uppsyningsman vid befästningsarbetena på Sveaborg.
S. å. blef han direktör för Finlands geografiska
mätningskommission. Han var sedan 1759 led.
af Vet. akad. – Som landtmäteridirektör
verkställde R. en omreglering af de under hans
uppsikt stående arbetena från geografiska till
geometriska samt påbörjade och ledde storskiftet i
landet. Han uppträdde äfven ganska flitigt som
författare, företrädesvis inom statsekonomiens
område, där han i flera fall hyllade grundsatser,
som vid den tiden voro mindre allmänna. Så framhöll
han i Tankar om et rätt kammar- och
skattläggningswärk (1761), att alla utlagor småningom
borde utbytas mot personliga afgifter samt att
näringarna och sjöfarten så mycket som möjligt
borde befrias från särskilda skatter. Mindre lyckad
var han i sina förslag, då han i Nödige
påminnelser wid tjenstehjons-stadgan (1761) yrkade,
att genom särskild lag tjänstehjonen inom hvarje
socken borde fördelas efter en viss proportion
på de olika gårdarna. Äfven som filosofisk
författare försökte R. sig genom sina Samtal om
människans själ (I-II, 1770), till formen en
efterbildning af Fontenelles "Entretiens sur la pluralité
des mondes" och till innehållet anslutande sig
till Locke och Rydelius. För öfrigt lämnade han
till Vetenskapsakademiens Handlingar fem
uppsatser, af hvilka den utförligaste innehåller en
ganska fullständig beskrifning öfver Laihela socken i
Österbotten och ett par andra behandla frågan om
vattenminskningen, hvilken R. ansåg obevisad.

3. Johan Ludvig R., sonson till en broder
till den föregående, en af de störste skalderna
på svenskt språk, f. 5 febr. 1804 i Jakobstad i
Österbotten (Finland), d. 6 maj 1877 i Borgå, växte
upp i en stad med svensktalande, handlingskraftig
och frimodig befolkning; öfver hufvud taget är
Österbotten hemorten för den svenska vitterhetens
i Finland förnämsta representanter, bl. a. Franzén,
Stenbäck och Topelius. Om hans fader se
släktöfversikten; hans moder, Anna Maria Malm
(d. 1834), var dotter till en handlande i
Jakobstad. Bägge hörde till släkter, som härstammade
från Sverige, men blott ett par led varit
bofasta i Finland. I det obemedlade hemmet
utvecklades R., äldst af 6 syskon, från ett sjukligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>