Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rundhäll - Rundist. Se Juvelerarkonsten, sp. 341 - Rundkaflar. Se Kafvelbro - Rundkula. Se Projektil, sp. 344 - Rundkyrka - Rundie, sir Henry Macleod Leslie - Rundlet - Rundloge. Se Loge, sp. 974 - Rundmaskar - Rundmunnar - Rundmunsnäcka - Rundmålning. Se Panorama - Rundning, fonet. Se Labialisering - Rundpanna, mek. Se Lokomotiv, sp. 1013 - Rundsax. Se Bleckslageri, sp. 662 - Rundskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarifrån inlandsisen rört sig; motsatta
sidan, läsidan, har icke varit utsatt för
afnötning och är därför brant och skroflig.
E. E.
Rundist. Se Juvelerarkonsten, sp. 341.
Rundkaflar. Se Kafvelbro.
Rundkula, artill. Se Projektil, sp. 344.
Rundkyrka. Kyrkor af cirkelrund eller polygon
grundplan uppfördes redan under kristendomens första
tid (se Centralkyrka och Kyrka 1). Från
norra Italien spreds typen till Rhentrakten och
antagligen därifrån till norden, där den förekommer
flerstädes, speciellt i östersjöländerna och på
Bornholm, öfver hufvud på för fientliga anfall
utsatta platser. Bland svenska rundkyrkor märkas
Valleberga i Skåne (inbyggd i en korskyrka), Hagby
(se fig. å pl. XXI till art. Byggnadskonsten) och
Voxtorp i Småland, Vårdsberg i Östergötland, Solna,
Bromma, Munsö i Uppland. De svenska rundkyrkorna äro
byggda äfven i försvarsändamål; med sin fasta mur och
sina skottgluggar kunde kyrkan bli ett svårintagligt
fäste. Sannolikt ha flera af dessa kyrkor saknat tak
öfver tornet.
- Jfr H. Hildebrand, "Kundkyrkorna i Sverige"
("Sv. fornminnesföreningens tidskrift", VIII),
S. Ambrosiani, "De uppländska rundkyrkorna,
ett rekonstruktionsförslag" (ibid., XIII), och
H. F. Frölén, "Nordens befästa rundkyrkor" (2
dlr, 1911).
- Af rundkyrkor finnas i Danmark 7, hvaraf 4 på
Bornholm och l i hvar och en af de stora provinserna,
nämligen Bjernede (se d. o., med fig.) nära
Sorö på Själland, Horne nära Faaborg på Fyn
och Thorsaker nära Æbeltoft i Jylland.
Rundle [ra’ndl], sir Henry Macleod Leslie, engelsk
general, f. 6 jan. 1856 i Devonshire, blef 1876
artilleriofficer, deltog i sulukriget 1879, kriget mot
Transvaalboerna 1881, egyptiska expeditionen 1882,
Nilfälttåget 1884-85 och de följande årens strider
mot mahdisterna i Sudan. Han tog äfven framträdande
del i egyptiska arméns nyorganisering och var 1896
stabschef under expeditionen till Dongola. Efter att
1898 ha deltagit i Kitcheners afgörande fälttåg i
Sudan innehade R. flera viktiga befäl i hemlandet
till 1900, då han som divisionsgeneral sändes
till Syd-Afrika. Där anförde han högra flygeln vid
Roberts’ framryckning från Bloemfontein till Pretoria
(april-maj 1900), rensade juni-aug., i samverkan med
general Hunter, sydöstra delen af Oranjefristaten från
boertrupper och var 1901-02 befälhafvare öfver de
brittiska trupperna i Fristatens östra del. R. var
1905-07 befälhafvare i norra militärdistriktet
i England, nådde 1909 generals grad och har sedan
sistnämnda år varit guvernör och högste befälhafvare
på Malta. Han erhöll 1898 knightvärdighet.
Rundlet [rarndlet], engelskt rymdmått för våta varor,
vanligen rymmande 18 gallons = 81,78 liter.
Rundloge, landtbr. Se Loge, sp. 974.
Rundmaskar, Nemathelminthes, zool., bilda en af
maskarnas hufvudgrupper. Rundmaskarna ha en cylindrisk
eller trådformig kropp och öfverensstämma dels
häruti, dels i muskulaturens byggnad med de högst
organiserade maskarna (ringmaskarna) ; men de skiljas
från dessa genom saknaden af segmentering samt genom
afvikelser i nervsystemets, afsöndringsorganens och
könsorganens byggnad; äfven kroppshåligheten har
en annan
morfologisk betydelse än hos de högre maskarna. Man
skiljer på två klasser: Nematodes (se d. o.) och
Acanthocephali.
Klassen Acanthocephali, Akantokefaler, skiljer
sig från de föregående genom förhandenvaron af
en snabel, som kan stjälpas ut och in och som är
utrustad med flera rader kitinhullingar. Tarmkanal
saknas alldeles. Klassen omfattar endast ett släkte,
Echinorhynchus, hvars arter i utveckladt tillstånd
lefva i olika ryggradsdjurs tarm (fiskar, svin,
människa), i hvars slemhinna de borra sig in med
snabeln. Som larver lefva de i leddjur (kräftdjur,
ollonborrar m. m.). L-e
Rundmunnar, Cydostomi, zool. Medan man förr
allmänt förde hithörande djurformer till fiskarna
(se Fiskar), uppfattar den moderna morfologien i
allmänhet rundmunnarna som en från de förra skild
klass, hvilken i sin historiska utveckling stannat
på ett betydligt lägre skede. Sålunda ha de
förvärfvat hvarken pariga extremiteter eller käkar, ehuru
saknaden af dessa senare möjligen skulle kunna
vara en sekundär karaktär. Ryggraden utgöres af
ryggsträngen, omgifven af en skida, och blott hos de
högsta rundmunnarna äro kotor (såsom en början till
ryggradens segmentering) antydda genom uppträdandet
af broskiga bågar. Kraniet består endast till en
del af brosk, resten är hinnartad; den del af
kraniet, hvilken motsvarar de högre ryggradsdjurens
nackregion, saknas här. Sitt namn ha rundmunnarna
erhållit af den omständigheten, att munöppningen är
kretsrund eller oval, och detta, emedan rundmunnarna
suga sig fast på fiskar. Egentliga (d. v. s. af
tandben och emalj sammansatta) tänder saknas;
däremot finnas horntänder. Huden saknar fjäll. De ha
blott en näsöppning till skillnad från alla högre
ryggradsdjur; inåt mynnar näsan antingen blindt,
eller genomborrar den gommen. Äfven gälapparaten
afviker väsentligen från alla andra djur. - Klassen
Rundmunnar innefattar två ordningar, som dock måhända,
ej äro närmare besläktade med hvarandra och i Europa
äro representerade af nejonögon och pirålen. Huruvida,
som ofta uppges, den i devonformationen funna
Palæspondylus hör till denna klass, är mycket
tvifvelaktigt. Jfr Nejonögon och Pirålen.
L-e.
Rundmunsnäcka, Cyclostoma, zool., en snäcka, som
är typen för en egen liten familj, Cyclostomidæ,
inom ordningen Prosobranchiata af Gastropoda. Denna
snäcka har koniskt skal, med rundade vindningar,
samt hel munsöm och kalkartadt lock. Cyclostomidæ
andas luft på samma sätt som lungsnäckorna medelst
ett kärlnät i andningshålans vägg. De lefva på
fuktiga ställen på land. En art af rundmunsnäckan
(C. elegans) förekommer tämligen allmänt i mellersta
och södra Europa; flertalet tillhör tropikerna.
O. T. S. (L-e.)
Rundmålning. Se Panorama.
Rundning, fonet. Se Labialisering.
Rundpanna, mek. Se Lokomotiv, sp. 1013.
Rundsax. Se Bleckslageri, sp. 662.
Rundskrift, ett slags upprättstående skrifstil
med starkt rundade och synnerligen breda penndrag,
framträdde i Frankrike vid början af 1500-talet och
kallades escriture ronde. Men denna rundskrift vardt
först på 1870-talet vidare utvecklad och bragt i
system af tysken Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
