Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksförsäkringsanstalten - Riksgeneralkvartermästare. Se Dahlbergh, sp. 1092 och Riksämbetsmän - Riksgeograf - Riksgränsbanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arbetsgifvare och arbetare, domstolar och andra
myndigheter samt enskilda försäkringsanstalter ha
också insett fördelen af att erhålla utlåtanden i
olycksfallsfrågor från Riksförsäkringsanstalten. I
arbetsaftal mellan arbetare och arbetsgifvare,
i arbetarnas prislistor, i stadgar för
olycksfallsförsäkringsföreningar har äfven
intagits bestämmelse därom att hänskjuta
frågan om invaliditetsgradens bestämmande till
Riksförsäkringsanstalten. - I propositionen till 1908
års riksdag gjorde K. M:t framställning om anordnande
af en särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada
till följd af olycksfall, hvilken af riksdagen också
blef bifallen. I enlighet härmed utfärdades k. kung. 2
okt. 1908, genom hvilken Riksförsäkringsanstalten fått
sig ålagdt att jämte styrelsen för Postsparbanken
omhänderha ifrågavarande försäkring. Kungörelsen
trädde i kraft 1 jan. 1909. Hvarje svensk
undersåte, som har sitt hemvist i Sverige och idkar
fiske som yrke eller eljest för sin utkomst, är
berättigad att erhålla försäkring enligt nyssnämnda
kungörelse. Afgiften härför utgör kr. 5,50 för år. I
den mån denna afgift ej är tillräcklig, betalar staten
återstående kostnaden; och för ändamålet har anvisats
ett förslagsanslag af 27,000 kr. årligen. Ersättningen
utgår efter de i olycksfallsersättningslagen stadgade
grunderna, dock med den utsträckning, att ersättning
utgår vid dödsfall, då den döde icke efterlämnat
änka eller minderårigt barn, jämväl till den aflidnes
föräldrar och syskon under 15 år, så vidt den aflidne
under lifstiden försörjt dessa efterlefvande eller
bidragit till deras försörjning. Denna ersättning
utgår i form af kapitalutbetalning med högst tillhopa
600 kr. Antalet försäkrade fiskare vid 1914 års slut
utgjorde 1,834. Enligt förordn. 18 juni 1909 har
staten åtagit sig att under vissa förutsättningar
utge ersättning i anledning af kroppsskada, som
ådragits genom olycksfall under militärtjänstgöring
samt i anledning af sjukdom med däraf följande
skada, hvartill militärtjänstgöringen skäligen
kan anses ha bidragit. Ersättningsberättigade
äro tjänstgörande värnpliktige, volontärer vid
hären eller personer, tillhörande flottans
eller kustartilleriets stammanskap. Det
tillkommer Riksförsäkringsanstalten att afgöra,
om ersättning skall utgå eller ej, äfvensom att
bestämma ersättningens art och storlek. Denna
förordning trädde i kraft 1 jan. 1910. Den eger
icke tillämpning i fråga om skada, som uppkommit
före denna dag. De ersättningar, som tillerkännas
de skadade, äro i hufvudsak femtio proc. större än
ersättningarna enligt olycksfallsersättningslagen 5
juli 1901. Ersättning utgår redan från fjärde dagen
efter olycksfallet eller sjukdomens början, därest den
skadade icke åtnjuter underhåll och vård genom militär
myndighets försorg, resp. aflöning af statsmedel. Vid
dödsfall utbetalas, där den aflidne icke efterlämnar
änka eller minderåriga barn, till efterlefvande
fader, moder eller minderåriga syskon, som varit
af hans arbete för sitt uppehälle hufvudsakligen
beroende, lifräntor, som sammanlagdt kunna uppgå
till 450 kr. om året. Den väsentligaste skillnaden
i ersättningsgrunderna enligt denna förordning och
olycksfallsersättningslagen är dock, att erättning
utgör jämväl för sjukdom, uppkommen under eller efter
slutad militärtjänstgöring, därest tjänstgöringen
skäligen kan
antas ha bidragit till sjukdomen. Bland de sjukdomar,
som under den tid förordningen varit gällande
föranledt anspråk på ersättning, ha lungtuberkulos,
hjärtfel och barnförlamning förekommit i de
flesta fall. I enlighet med en till 1904 års
riksdag aflåten proposition har riksdagen dels
godkänt vissa grunder för en anstalt, afsedd att
bereda ålderdomsunderstöd åt barnmorskor och benämnd
Barnmorskornas pensionsanstalt, dels till bestridande
af statens bidrag, enligt samma grunder, till
pensionering af barnmorskor anvisat ett förslagsanslag
af 20,000 kr. att årligen utgå fr. o. m. 1905, dels
också till gäldande af kostnaden för förvaltningen
af pensionsanstalten anvisat ett förslagsanslag
af högst 11,000 kr. fr. o. m. 1905. Därefter
fastställde K. M:t 31 dec. 1904 reglemente för
pensionsanstalten. Enligt 1904 års reglemente hade
endast legitimerade barnmorskor under en viss ålder
med anställning hos kommun eller på barnbördshus mot
viss lön rätt till inträde i pensionsanstalten. Genom
kung. 18 sept. 1908 utsträcktes rätten till inträde
till barnmorskor, som på grund af sin ålder ej kunde
vinna inträde enligt förstnämnda reglemente. Nytt
reglemente utfärdades 30 dec. 1910 och trädde i
kraft 1 jan. 1912 eller samtidigt med lagen af
13 juni 1908 angående kommuns skyldighet i fråga
om anställande af barnmorska. Enligt detta nya
reglemente är hvarje legitimerad barnmorska, som i
riket utöfvar yrkesmässig verksamhet som sådan och
icke uppnått en lefnadsålder af 60 år, berättigad
till inträde i anstalten. Nu äro sålunda jämväl
barnmorskor, som utöfva allenast enskild praktik,
inträdesberättigade. Fr. o. m. 1911 har det till
bestridande af statens bidrag till pensioneringen
anvisade förslagsanslaget höjts till 30,000 kr.
1905-1914 erhöllo sammanlagdt 2,249 barnmorskor inträde
som delegare i pensionsanstalten.
J. May.
Riksgeneralkvartermästare. Se Dahlbergh, sp. 1092,
och Riksämbetsmän.
Riksgeograf. 22 jan. 1796 utnämnde Gustaf IV Adolf
dåv. förste sekreteraren i Kabinettet för utrikes
brefväxlingen Gustaf Fredrik Linnerhielm (f. 1757,
d. 1819) till riksgeograf med lön på stat. Enligt för
honom utfärdad instruktion skulle han ha till uppgift
"befrämjande af en närmare geografisk kännedom om
fäderneslandet". Efter Linnerhielms död tillsattes
ej mera detta ämbete.
Riksgränsbanan, Gällivare-Kiruna-Riksgränsen, utgör
det andra ledet af statsbanelinjen mellan Luleå och
riksgränsen med fortsättning genom den 42 km. långa
norska Ofotbanan till den isfria hamnen Narvik
vid Atlantiska hafvets kust vid Ofotfjord. Sedan
det engelska bolag, "The swedish and norwegian
railway company, limited", som fått koncessionen
på att anlägga en normalspårig järnväg från lämplig
punkt på riksgränsen i närheten af Vassijaure till
Luossavaara och Kirunavaara malmfält och därifrån
genom Gällivare till Luleå på sig öfverlåten, visat
sig icke kunna uppfylla de för koncessionen gällande
villkoren och därjämte 1889 i England blifvit försatt
i administration, hade koncessionen förverkats,
och staten inköpte 1891 järnvägsanläggningen med
tillhörigheter. Med anledning af en i maj 1892
från svenska, enskilda personer till K. M:t inlämnad
anhållan om koncession på anläggning af järnväg mellan
Luossavaara och sjön Vassijaure vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
