Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religiosi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
m. fl. insjöar, som en gång utgjorde delar af
hafvet. Dessa former, som lyckats öfverlefva
vattnets öfvergång från salt till sött, ha blifvit
i så måtto förändrade, att de kunna sägas utgöra
förkrympta varieteter af arter, som i mer eller
mindre oförändradt skick lefva i Ishafvet. Som
reliktformer måste ock de nära släktingar till
nordiska djur uppfattas, som finnas t. ex. i Alperna,
alltså i trakter, hvilka äro ganska långt aflägsna
från dessa djurtypers öfriga utbredningsområde.
L-e.
Reliktsjö. Se Insjö, sp. 723.
Reling, skpsb. Se Ledstång. - I en båt förstås med
reling öfre delen af sidan. Jfr Brädgång.
C. K. S.
Relingsklyka, sjöv. Se Klyka med fig.
Relingslist, skpsb. Se List 2.
Relingslogg, sjöv. Se Logg, sp. 975.
Relingsmanning, sjöv. Se Manna reling.
Reliquiarium, lat., relikgömma (se d. o.).
Reljkovic [], Matija Antun, kroatisk
författare, f. 1732, d. 1798, var den förste
världslige författaren i Slavonien, deltog i
Sjuåriga kriget och adlades 1785 af Josef II med
namnet von Ehrendorf. Hans förnämsta pedagogiska
verk, Satir iliti divji covik (1762), gisslade i
rationalistisk anda vidskepliga föreställningar och
verkade kraftigt för upplysning enligt Josef II:s
åskådning. Denna bok, som skrifvits i versform, var
på sin tid den populäraste i Slavonien och utgick i
flera upplagor. Dessutom skref han en Nova slavonska
i nimacka gramatika (1767) samt öfv. af Faidros’
och Aisopos’ fabler. A-d J.
Rellstab, Heinrich Friedrich Ludwig, tysk
skriftställare, f. 1799 i Berlin, d. där 1860,
var först artilleriofficer och lärare vid
brigadskolan i Berlin, tog afsked 1820 och
lefde sedermera som skriftställare. Sedan 1826
deltog han i redaktionen af "Vossische zeitung"
samt redigerade under åren 1830-41 musiktidningen
"Iris". K. skref medelmåttiga historiska romaner,
bl. a. den Napoleonsdyrkande 1812 (4 bd. 1834;
27:e uppl. 1913), sorgespel, lustspel, lyriska
dikter (flera tonsatta af Schubert), operatexter
och biografier, men gjorde sig hufvudsakligen känd
som en skarp musikkritiker på snäft klassisk grund
(han underkände Schumann och Chopin) samt genom sitt
frimodiga uppträdande mot Henriette Sontags förgudning
(Henriette oder die schöne sängerin, 1826) och mot
Spontinis maktfullkomlighet (Über mein verhältniss
als kritiker zu herrn Spontini, 1827), hvilka
bägge skrifter ådrogo honom fängelsestraff. Hans
Gesammelte werke utgåfvos 1860-61 (i 24 bd)
och memoarerna Aus meinem leben i 2 bd 1861.
A. L.*
Relokation (nlat. relocatio), jur., förnyadt
utlejande. Uttrycket begagnas i synnerhet om den
tysta förlängning af arrende- eller hyresaftal, som
eger rum därigenom, att jordegaren resp. hyresvärden
låter arrendatorn resp. hyresgästen kvarsitta
efter den tidigare preciserade legotidens utgång,
utan att anmara honom att afflytta. Redan den
romerska rätten erkände detta slags förlängning af
legoaftalet (relocätio ta’äta), och likaså är allmänt
förhållandet med vår tids rätt. I Sverige gäller,
att jordbruksarrende anses förlängdt på fem år, om
arrendatorn fått utan flyttningsanma-ning fortfara
med brukningen två månader efter
den bestämda arrendetidens utgång; sådant arrende,
för hvilket den särskilda norrländska arrendelagen
(se Norrlandsfrågan, sp. 1496, 4) eger tillämpning,
förlänges emellertid först genom sex månaders
fortfarande utan anmaning, men då på femton år;
slutligen blir ett hyresaftal förlängdt på
obestämd tid därigenom, att hyresgästen får sitta
kvar i sin lägenhet utan flyttningsanmaning
en månad efter förut bestämd hyrestids utgång.
C. G. Bj.
Reluition (af lat. reluere, åter inlösa),
återköp. 1732-34 arbetade en af K. M:t tillsatt
Reluitionskommission i Pommern för återköp af de
under Karl XII:s tid förpantade kronodomänerna.
Reluktans (af lat. reluctari, sträfva emot), fys.,
detsamma som magnetiskt motstånd. Se Elektromagnet.
Relä (fr. relais), ombyte, skjutshåll;
"öfverdragare". 1. Fys. Se Telegrafering. -
2. Krigsv. Se Brefpostering. - 3. Mus. I orglar, som
äro försedda med pneumatiska eller elektropneumatiska
apparater, är ett relä (l. en station) det ställe,
där försvagad kraft ersattes af en ny sådan, som
ofta medför stegring af den ursprungliga. Sålunda
anlägges intill luftlådan en särskild luftkista
med egna ventilanordningar och rörledningar
för tillförande af "färsk" spelluft. Jfr Orgel.
E. F-t.
Reläjordskalf (jfr Relä) 1. Simultanjordskalf,
geol., jordskalf, som stundom uppstå sekundärt
ungefär samtidigt med ett ordinärt jordskalf som
en återverkan af detta och på större eller mindre
afstånd från detsamma. E. E.
Rem, utskuren, af passad remsa af läder eller
spånadsämne, afsedd att inspänna en kropp
eller ett föremål (spännrem, bärrem) eller
att använda för maskinella ändamål (drif- och
transportremmar). Maskinremmar framställas i allmänhet
af läder och utföras till betydliga bredder samt göras
såväl enkla som dubbla och tredubbla, i senare fallen
ofta med mellanlägg af någon spånadsvara. Remmar
af gummi, kautschuk, balata o. d. användas gärna i
fuktiga lokaler inom fabriker och verkstäder, och för
speciella ändamål finna äfven remmar, väfda af bomull
och andra spånadsämnen, teknisk användning. Drifremmar
förekomma som konstruktionselement i remledningar
(se d o.). Transportremmar ingå i remtransportörer
(se d. o.). Slag- och ryckremmar användas
i väfstolar. Syremmar äro långa, smala läderremmar,
hvilka användas vid hopsyning af maskinremlängder
till ändlösa drif- eller transportremmar. Remmar
hopskarfvas för öfrigt medelst remskrufvar ined tunna
skrufhufvuden och muttrar, äfvensom genom remlås
l. rembindare, små af passade plattor försedda med
stift på ena sidan, hvilka inslås i de stumt hoplagda
remändarna. G. H-r.
Rem acu tetigisti, lat., "du har berört saken med
nålen", du har träffat hufvudet på spiken. Ryktbar
är en anekdot om, att Stiernhielm skulle ha användt
uttrycket i ett latinskt distikon, hvari han
satiriserade den adlade hofskräddaren Holms son,
skalden Kristofer Leijoncrona (se d. o.).
Remagen, stad i preussiska reg.-omr. Koblenz
(Rhenprovinsen), på vänstra Rhenstranden, vid
järnvägen mellan Köln och Bingen, 20 km. ofvanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
