Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religiosi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1339
Religiös!-Religiös konst
1340
nåden mellan religionsvetenskap och teologi
består dels däri, att teologien har till föremål
den bibliska uppenbarelsereligionen och behandlar
andra religiösa företeelser med hänsyn till denna,
medan religionsvetenskapen sysselsätter sig med
religionen och religionerna i allmänhet; dels däri att
teologien utgår från tron på gudomlig uppenbarelse som
religionens yttersta grund, medan religionsvetenskapen
som sådan är jämförande och icke hyllar någon
viss teori om religionens metafysiska bakgrund.
N- s-
Religiösi, lat., medlemmar af en munkorden. Se
Munkordnar.
Religiösi dies kallades hos de gamle romarna
vissa dagar, på hvilka det ansågs förenadt med
betänkligheter (religiosum) att företaga något
viktigt, således olycksdagar. Sådana dagar bestämdes
af senaten; som exempel må nämnas 18 juli, årsdagen
af nederlagen vid Cremera och Allia (dies alliensis),
vidare dagen efter C al en d se, N o n se och I d us
(se dessa ord), de tre dagar, under hvilka mundus
(se Månes) stod öppen, samt dagarna för dödsfesterna
Parentalia och Lemuria 13-21 febr. samt 9, 11 och 13
maj. Andra benämningar: dies vitiosi (eg. "behäftade
med fel"), dies atri ("svarta") samt, ehuru mindre
egentligt, dies nefasti (se F a s t i). Jfr D i e s.
R- Tdh.*
Religioso [-åså], it., mus., andaktsfullt, med
fromhetskänsla.
Religious träet society [riliMjes trä’kt sesäViti],
eng., kyrkohist., ett sällskap, som uppstod 1799
på det Londonska missionssällskapets mark för
utbredning af religiösa småskrifter. Det blef
förebildligt för den stora skaran af religiösa
skriftspridnings-sällskapjinder 1800-talet.
Religiös, fr. religieux (lat. religiosus, af reWgio,
religion), gudfruktig, from, gudaktig, andligt sinnad,
som lefver efter religionens föreskrifter, besjälad
af den ansvarskänsla och det hopp, som religionen
skänker; som angår religionen, religions-; som
härflyter ur nit för religionen. - Religiositet,
religiöst sinnelag, gudsfruktan, gudaktighet.
Religiösa sällskap 1. Religiösa institut är inom
katolska kyrkan officiell beteckning på den form af
religiösa sammanslutningar, hvilka stå som en tredje
grupp bredvid ordnarna och kongregationerna och
som skiljas från dessa genom lösare organisation
och mindre stränghet i löftena. Gerarchia
Cattolica upptar fem dylika institut.
Hj. H-t.
Religiös konst. All primitiv bildkonst är till
sitt väsen religiös, står i omedelbart samband
med människornas föreställning om mystiska
naturmakter, om högre styrande väsen. Äfven i de
kultiverade forntidsfolkens konst spela myter,
gudatro, föreställningar om döden och dödsriket
en betydande roll. Det säger sig själft, att de
kristnes konst skulle röra sig omkring religionen
och dess stiftare. I Syrien och Mindre Asien
uppstod en af gnosticism påverkad konst, som undvek
flgurframställning och rörde sig uteslutande med
sinnebildliga tecken. En kristen bildkonst uppstod
i de länder, där hellenistisk kultur var spridd. Den
uppträdde alls ej revolutionär, den började med att ge
de i tidens målning och skulptur vanligen förekommande
figurerna ny betydelse: Orfeus blef Jesus, Hennes
med lammet den gode herden, örnen, lejonet, påfågeln
förvandlades från hedniska till kristna
symboler. Katakombmålningarna (se Katakomber och
Kristusbilder med ill.) erbjuda belysande exempel. I
väggdekoration liksom i relief på sarkofager införas
bibliska gestalter, blandade med tritoner, amo-riner,
vinskördande män, fiskare och herdar. Likaså införas
allegoriska figurer sådana som Tron, Hoppet,
Kärleken och Kyrkan. Skildrande framställningar
ur Kristus’ och ur gamla testamentets heroers
lefnad börja äfven förekomma - de första rätt enkelt
komponerade - i reliefer, miniatyrer, väggmålning och
mosaik. Från 300-talet härstamma de äldsta bevarade
framställningarna af "Kristus i gloria", omgifven
af apostlarna. Detta motiv utvecklar sig i det
östromerska kejsardömets konst till framställning af
Kristus som världens härskare eller som människornas
domare ("Kristus panto-krator"), sittande på sin tron,
ofta med Maria som himlens drottning vid sin sida,
båda i kejserlig dräkt och med gyllene kronor på
sitt hufvud och uppvaktade af en talrik hofstat
af ärkeänglarna, apostlar, profeter och martyrer
i noggrant iakttagen rangordning, österländska
traditioner, minnen af assyrisk och babylonisk
furstekult, intränga härmed i den officiella kristna
konsten. Denna bysantinska bildkonst blir dogmatisk
och schematisk, men når en bjudande och monumental
hållning. Den lefver under hela medeltiden,
sprider sig både norrut - till Ryssland - och
till västra Europa och framkallar, tack vare de
smärre, flyttbara konstalster, som i stor mängd
exporteras, en enhetlig stil, som återkommer i de
olika konstarterna: i väggmålning, mosaik, miniatyr,
i textila arbeten och arbeten i ädla metaller. Nya
element tillkomma i olika länder. I västra Europa
växer framför allt en kyrklig skulptur med dekorativ
uppgift och likaledes dekorativ hållning. Med gotikens
uppblomstring (i Frankrike på 1100-talet) tar den ett
betydande steg framåt i realistisk och karaktärsfull
verklighetsframställning. Dess idealtyper äro ej som
i den bysantinska konsten högdragna, oåtkomligt af
visande, utan tillhöra menighetens eget släkte, äro
dess lärare, höfdingar och vänner. Madonnan är en skön
furstinna eller en täck borgarflicka - i båda fallen
vänligt leende. Äfven reliefbilderna föra den heliga
historien närmare menige mans föreställningskrets. En
folklig religiös konst är skapad.
I Italien mötes bysantinskt inflytande med påverkan
af västerländsk gotik. Olika former för religiös
konst finner man i den toskanska reliefskulpturen
(Pisanerna), i Sienaskolans romantiskt känslosamma
madonnamålerier, i Giottos lättfattliga och
gripande bibelillustrationer i färg och i Fieso-les
klostermålningar med deras okonstladt innerliga
uttryck af fromhet och hängifvenhet. Under
1400-talet tillkommer stegrad sträfvan till
detaljeradt naturstudium, en sträfvan, som har sin
motsvarighet i norden i Nederländernas målarkonst
(van Eyckskolan). Evangeliets och helgonsagornas
motiv förvandlas ofta nog till bilder ur det samtida
lifvet, än älskvärdt hemtrefliga, än af ett idylliskt
och poetiskt innehåll. - Under hela medeltiden äro
religiösa motiv +örhärskande i konsten. Jesu barndom,
dop och lidandeshistoria, apostlars och helgons lif
och framför allt deras mirakler skildras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
