Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Rappel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Drottningen af Saba". Som romanssångerska
fängslar hon genom själfull tolkningskonst.
1. M. G. S. 4. H. J–dt. 5. E. F–t.
Rappel [rape’ll], radikal morgontidning i Paris,
uppsattes 1869 af Auguste Vacquerie.
Rappell (fr. rappel), hemkallelse, återkallelse
särskildt af en ambassadör från hans post;
förgaddring. – Rappellera, hem-, återkalla.
Rappellbref. Se Diplomati, sp. 479.
Rappen, schweiziskt skiljemynt, som utgör 1/100 franc
= 0,72 öre och har sitt namn efter ett på 1400-talet i
Freiburg slaget mynt, som i prägeln bar ett korphufvud
(ty. rabe, korp). Jfr Franc.
Rapperswil (Rapperschwyl), stad i schweiziska kantonen
S:t Gallen, ligger på en udde på norra stranden af
Zürichsjön, vid järnvägslinjen Zürich–Wesen–Chur,
som genom en bibana, R.–Pfäffikon, ansluter sig
till Zürichbanan, på södra sidan om sjön. Denna
bibana går öfver sjön på en 1,005 m. lång murad
damm. R. hade 3,412 inv. år 1900, eger flera siden-,
bomulls- o. a. fabriker, hotell, sjöbad, ett
progymnasium, ett mycket bekant polskt historiskt
museum jämte stort bibliotek (inrymdt i den gamla
borgen) m. m. och är en liflig ångbåtsstation
vid Zürichsjön, som af ofvannämnda damm delas
i öfre sjön och nedre sjön. Jfr Rickenmann,
"Geschichte der stadt R." (2:a uppl. 1879).
(J. F. N.)
Rappestad, socken i Östergötlands län, Valkebo
härad. 2,207 har. 721 inv. (1914). R. bildar med
Sjögestad ett pastorat i Linköpings stift, Vifolka
och Valkebo kontrakt.
b>Rapphönan</b> och Rapphöns, zool. Se Rapphönssläktet.
Rapphönshund, jaktv., äldre, numera föga bruklig
benämning på hönshunden. (Se Hunden, sp. 1311.)
Rapphönsmörsare, artill. Se Mörsare, sp. 347.
Rapphönssläktet, Perdix, zool., hör till familjen
Phasianidæ af hönsfåglarnas ordning (Galliformes)
och fåglarnas klass. Näbben är kort, vingarna
kullriga och rundade, med tredje-femte pennorna
längst, stjärten kort, men tydlig och bildad af
16–18 pennor, tarserna af medellängd, både fram-och
baktill med två rader plåtar och utan sporre, samt
baktån kort. Rapphönan (mångenstädes kallad åkerhöna),
P. cinerea (P. perdix), blir
 |
| |
Rapphöns, hanne.
29 cm. lång. Hannen (se fig.) är grå, vattrad med
fina, vågiga, svarta tvärstreck, ofvan dessutom
försedd med rostbrunaktiga, bredare
tvärband och fläckar. Ansiktet, hakan och strupen
äro brungula. Kroppens sidor bära stora, rödbruna
tvärfläckar. Bröstet och magen äro hvita, det
förra med en stor, hästskoformig, kastanjebrun
fläck. Vingpennorna äro bruna, med bleka fläckar i
båda fånen. Stjärten är rödbrun, med de fyra mellersta
pennorna spräckliga af grått och svart. Benen
äro ljusgrå. Honan har svarta (i st. f. rödbruna)
tvärband på bakryggen och öfvergumpen samt otydligare
eller ingen bröstfläck. Ungen är gulbrun, med bleka
spolstreck på halsen, bröstet och sidorna, svartbrun,
med gulaktiga och hvita längdstreck på hufvudet,
samt har gulaktiga ben. Rapphönan häckar allmänt i
Götaland och Svealand, sparsammare i Norrland ända
upp till Norrbotten och förekommer någon gång ännu
längre i norr; för öfrigt finns den i hela Europa,
utom dess nordligaste delar, och i västra och
centrala Asien. Den är en slättbygdens invånare,
men tycker mest om trakter, där skogsbackar,
busksnår och häckar finnas, som lämna skydd; sumpiga
trakter skyr den icke, om där blott finnas torrare,
med träd eller buskar bevuxna fläckar. Rapphönan är
mycket stationär, hvarför det vanligen dröjer länge,
innan främmande individer invandra till ett område,
där de hemmavarande blifvit utrotade. Dock kan man
någon gång under vintern inne på stora skogstrakter,
där rapphöns ej äro bofasta på flera mils af stånd,
få se flockar draga fram; sannolikt förorsakas
utvandringen af öfverbefolkning. I Norge, liksom i
Schweiz, går arten till en höjd af 1,000 m. ö. h. och
har framträngt norr om Dovre fjäll. – Rapphönan löper
med stor snabbhet, flyger bullersamt och med hastiga
vingslag, dock ganska snabbt, ehuru sällan långa
sträckor i sänder. På marken förstår den att med stor
skicklighet gömma sig och är, äfven då den trycker
på en fullkomligt öppen och kal plats, synnerligen
svår att upptäcka. Rapphönan är klok och försiktig,
sällskaplig och fredlig, synnerligen öm mot maka och
ungar. Rapphönsen lefva under sommaren och hösten i
familjer, under vintern slå de sig i regel tillsammans
till större flockar. Tidigt om våren upplösa flockarna
sig i par; de lefva i engifte. Äggen, som växla
mellan 8 och 25, läggas i en liten fördjupning i
marken. Honan rufvar ensam äggen, men ungarna vårdas
med stor omsorg af båda föräldrarna. I sin tidigaste
ålder förtära rapphönsen insekter, men sedermera äfven
växtämnen och slutligen förnämligast sådana. Ända
till skördetiden hålla flockarna sig hufvudsakligen
i säden, därefter på stubbåkrar, i potatis- och
rotfruktsland, på grönrågen och de nyplöjda fälten;
äfven ängar och skogsbackar besökas. Midt på dagen
hvila rapphönsen sig; på morgnar och kvällar äro
de i rörelse för att söka sin föda. Vintern är för
dem ofta en svår tid. Så länge bärmark eller lös snö
förefinnes, lefva de på grönrågen och rapsfälten samt
slå sig då tämligen lätt fram. Öfverdras snön däremot
af hård skare, blir det för dessa fåglar omöjligt
att gräfva sig ned till marken, och det händer då,
att de på stora sträckor alldeles dö bort af hunger
och brist. Finnas enbuskar med bär i närheten, uppsöka
fåglarna dem och draga sig då lättare fram. Man bör
vid sådan väderlek blotta något af vårbrodden eller
lägga ut föda, säd o. d. åt rapphönsen, men äfven
bereda dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0535.html
