Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radetzky ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C t. ex. utsänder både α- och β-strålar, hvilket,
om vi betrakta tabell I, ej är vanligt för ett och
samma ämne. Dessutom utsänder torium C strålar af två
olika räckvidder 7,08 och 8,6 cm. Detta och flera
andra fakta tala för det antagandet, att torium C
icke är ett enkelt ämne, utan består af två ämnen,
Th C1 och Th C2. Att man ej lyckats isolera Th C2,
berodde på, att det har en så ytterst kort lifslängd,
dess halfveringstid är blott 10-11 sek. Tillika fann
man, att Th D ej bildas ur Th C2, utan direkt ur Th
C1. Serien klyfves således här i två grenar. Man får
dock ej antaga, att en atom torium C1 sönderfaller i
torium C2 och torium D, utan vissa atomer sönderfalla
under utsändande af α-partiklar i torium C2, andra
under utstrålande af β-partiklar i torium D. Th
C2 utsänder α-strålar, men då dess lifslängd är
försvinnande kort, märkte man den till en början icke,
utan trodde, att äfven dessa strålar utsändes af Th
C1. Följden häraf blef den, som experimenten först
utvisade, att samtidigt α-strålar af två väglängder
skulle utsändas. Af stort intresse är det resultat
angående sönderfallandet, hvartill man på sista
tiden kommit, nämligen att förhållandet mellan de
atomer, som undergå α-strålomvandling, och de, som
undergå β-strålomvandling, alltid är konstant. Så
sönderfalla 3 atomer radium C1 i radium C2, under
det 1,000 sönderfalla i radium C’. Hos torium är
förhållandet mellan sönderdelningsprodukterna mera
lika. Af torium C1 omvandlas 35 proc. i torium D och
65 proc. i torium C2.
Hvad aktiniumserien beträffar, tala nyare
undersökningar för, att äfven här en förgrening
eger rum, ehuru man ännu ej med full säkerhet kan
uttala sig därom. Vissa forskare påstå dessutom,
att aktiniumserien härstammar från uran-radiumserien.
Under de allra sista åren har man lyckats att
inrangera alla de hittills upptäckta 36 radioaktiva
ämnena i det periodiska systemet. Atomvikten för
det tyngsta ämnet, uran, är 238,18. Det förlorar 3
α-partiklar, när det nedbrytes till radium, hvars
atomvikt därför borde vara 238,18 - 3 . 4 = 226,18,
således mycket nära det af Hönigschmid funna värdet
225,97. Radium förlorar på vägen till radium G
(som är kemiskt lika med bly) 5 α-partiklar. Radium
G:s atomvikt bör därför vara lika med 226 - 5 . 4
= 206. På samma sätt finna vi, att toriumseriens
element ha atomvikter, som ligga mellan talen 232 och
208. Mellan dessa siffror ligga äfven aktiniumseriens
atomvikter. Vi se häraf, att alla de 36 radioaktiva
elementen måste ligga på de platser i det periodiska
systemet, som finnas mellan 206 och 238. Betrakta
vi detsamma, så finna vi dock, att det mellan bly
(atomvikt 207) och uran (atomvikt 238) endast finnes
9 platser. Ändock har det lyckats att placera in dem
allesammans, och hur detta varit möjligt, skall strax
framgå ur det följande. Men först några ord om det
sätt, på hvilket man lyckats urskilja och identifiera
alla dessa element. Detta har nämligen ej gått med
tillhjälp af de vanliga kemiska analysmetoderna, utan
man har måst begagna sig af ännu mycket känsligare
metoder. En sådan metod grundar sig på bestämningen af
elementets sönderfallshastighet eller halfveringstid,
d. v. s. den tid, som åtgår, för att ämnet skall
sönderfalla till hälften, en annan på studiet
[Tabell II. Det periodiska systemet.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
