Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia / 855-856 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radetzky ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medel, som för tillfället lindra vissa symtom, men
lämna sjukdomens väsen oberördt.
F. B.*

Radikand, lat., mat., matematiskt uttryck, hvarur
en rot skall dragas.

Radio, internationell beteckning för s. k. trådlöst
telegram.

Radioaktiva grundämnen, kem., kallas de på sista
tiden upptäckta, till ett 40-tal uppgående
ämnen, hvilka alla, liksom radium, skilja
sig från öfriga grundämnen genom bl. a. sin
förmåga att utsända strålar, hvilka igenkännas
på sin egenskap att ionisera luften, framkalla
fluorescens, svärta en fotografisk plåt o. s. v. (se
Radioaktivitet). De radioaktiva ämnena kunna indelas
i tre hufvudserier: uran-radiumserien, toriumserien
och aktiniumserien. Ämnena i hvarje serie stå i
ett genetiskt sammanhang med hvarandra på så sätt,
att de uppkomma genom successivt sönderfallande
eller omvandling af det första grundämnet i serien
(den s. k. desintegrationsteorien). Enligt denna
teori sönderfaller en viss konstant, för hvarje ämne
karakteristisk, procent atomer af ämnet per tidsenhet
på så sätt, att de söndersprängas under bildning
af nya atomer af ett nytt ämne med nya kemiska och
fysikaliska egenskaper. Samtidigt med sönderfallandet
utsändas α- eller β-partiklar. Hvarje gång
en α-partikel (= en positivt laddad heliumatom)
utstötes, minskas ämnets atomvikt med 4 (= heliums
atomvikt) och sjunker värdigheten med 2 (α-partikeln
bär, som bekant, två positiva enhetsladdningar). När
en β-partikel (= en negativ elektron) utstötes,
ändras ej ämnets massa, men värdigheten stiger med 1,
då β-partikeln bär en negativ laddning. Vi skola
förtydliga det sagda med några exempel. Radium
sönderfaller i niton under utstötande af en
α-partikel. Radium är 2-värdigt och dess atomvikt
226, niton 0-värdigt och dess atomvikt 222. Radium
B omvandlas i radium C₁, under utsändande af en
β-partikel. Radium B:s och radium C₁:s atomvikter
äro lika, medan radium B är 4-värdigt och radium
C₁ 5-värdigt.

Tabell I.

Betrakta vi elementen i hvarje serie (tabell
I), så kan man konstatera, hur det ena alltid
följer på det andra i en viss bestämd ordning. Så
sönderfaller t. ex. radium alltid i radiumemanation
(se d. o.) eller niton, niton i radium A, detta i
radium B, radium C o. s. v. Radium A, B och C
utgöra den s. k. inducerade radioaktiviteten eller
det aktiva radiumbeslaget (se Radium). Dessa tre
produkter äro starkt radioaktiva och sönderfalla
hastigt. Då den inducerade radioaktiviteten bildas
genom sönderfallandet af niton, så aftar den
snart, om niton aflägsnas. Detta beror därpå, att
radiumbeslaget öfvergår i mindre labila produkter,
som sönderfalla långsamt. Af dessa senare är radium
G ytterst stabilt och antagligen identiskt med bly
(se tabell I). Äfven inom torium- och aktiniumgruppen
finna vi liknande serier af omvandlingsprodukter. Så
sönderfaller torium i mesotorium I, detta i mesotorium
II, radiotorium, torium X, toriumemanation,
torium A, B, C och D; aktinium sönderfaller på
samma sätt successivt i radioaktinium, aktinium X,
aktiniumemanation, aktinium A, B, C och D. Betrakta
vi åter alla tre serierna samtidigt (tabell I),
finna vi stora analogier dem emellan.

Vi se, att dessa grundämnen sönderfalla successivt än
under utstrålande af α-strålar, än af β-strålar, men
i samma ordningsföljd i alla tre serierna. Följden
däraf, att än α-strålar, än β-strålar utsändas,
blir, att de nyuppkomna ämnenas platser i det
periodiska systemet i riktning af aftagande massa
än ligga 2 platser till vänster, än 1 plats till
höger om moderelementets, d. v. s. serien af
sönderdelningsprodukter passerar ej blott en gång
genom en och samma grupp i systemet, utan pendlar
fram och tillbaka och kan genomgå en grupp flera
gånger. Detta synes af de under de radioaktiva ämnena
i tabell I stående siffrorna, hvilka ange den grupp
i det periodiska systemet, som elementet tillhör. Af
tab. III, hvartill vi längre fram komma, framgår
detta ännu tydligare.

Af denna senare tabell framgår äfven, att det råder
en rätt stor analogi mellan de olika ämnenas period
eller den tid, som åtgår, tills de sönderfallit till
hälften (se Radioaktivitet). Så ha de
första elementen i serierna: uran 1, uran 2, torium,
ionium och radium mycket lång lifslängd, därefter
komma element med mycket kort lifslängd
(A- till C-elementen), sedan sådana med längre
lifslängd o. s. v. Äfven i ämnenas flyktighet finnas
vissa analogier, så äro niton, torium X och aktinium X
gaser, B- och C-elementen äro fasta, men B-elementen
mera flyktiga än C-elementen. C-elementen ha länge
beredt stora svårigheter. Torium

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>